Nu är den monterad och provad ett par rundor: Min Tacx Fortius Multiplayer. Körde en tvåtimmarsrundan i lördags utan att hjärnan ruttnade så jag är väldigt hoppfull. Ska köra några pass till innan det kommer ett mera omfattande utlåtande. I kväll blir det X antal 10-minutersintervaller på X watt.
Och till alla er som kallar effektmätare för wattmätare: Kallar ni hastighetsmätaren för kilometeritimmenmätare också?
måndag 25 oktober 2010
tisdag 19 oktober 2010
Aluminiumfälgar eller plåtfälgar
Nu snöar det på bredden ute (var annars) och det känns som att nu har vi passerat "point of no return" på årstidsfronten i Kiruna. Årets vinter har nog kommit för att stanna, till juni eller nåt. För ovanlighetens skull bytte jag faktiskt till vinterhjul i god tid denna gång och då slog det mig att det är rätt vanligt med plåtfälg på vinterhjulen och aluminiumfälgar på sommarhjulen. Antar att det beror på att bilen ska vara snygg större delen av året vilket plåtfälgar knappast bidrar till. Stylade alufälgar är ju betydligt snyggare.
Det var då som jag blev osäker på om man ska vända på resonemanget i Kiruna, dvs aluminium på vintern och plåt på sommaren. Vinterdäcken sitter ofta på from början av oktober och förmodligen fram till slutet av april. Vill man mjölka ur det sista av fjällen behåller man kanske vinterhjulen på även en bit in i maj. Oktober tom april får jag till 7 månader så det kanske är så att jag skiftar fälgar nästa gång jag köper däck och sätter aluminiumfälgarna på vinterhjulen i stället för sommarhjulen. Jag vill ju ha snygga hjul så stor del av året som möjligt. Och visst! Jag skulle kunna ha alufälgar på både vinter- och sommarhjulen men då faller ju hela resonemanget.
torsdag 7 oktober 2010
Kanske bara i Kiruna
Har haft cykelledigt i över 3 veckor efter norrländska mästerskapen men i går ville jag ta ut fincykeln en sista gång innan vintern gör sitt brutala antågande. Tog turen efter E10 mot Riksgränsen/Narvik och efter ett par mil korsar ett skoterspår vägen och då kom jag och tänka på ett av "vårens" cykelpass som jag hade någon gång i mars.
På vintern (när det går) och våren cyklar jag med en gammal temporam som får tjänstgöra som kross-cykel med 32 mm dubbdäck på. Den aktuella dagen i mars var det inte så mycket snö kvar på vägen men även fast våren hade börjat tina fram asfalten var det riktigt kallt ute. Speciellt kallt var det när man passerar myrarna längs vägen och efter en stunds cyklande var det för kallt att fortsätta. Jag frös för mycket helt enkelt, trots att jag hade hängt på cykelkärran med hunden i för att det inte skulle gå så fort.
Det är nu som den tidigare nämnda skoterleden kommer in i berättelsen. Det var nämligen precis där som jag hade stannat för att värma mig och då slog det mig att "kanske skoterleden är tillräckligt hård för att cykla på?". Det hade inte varit någon dagsmeja så spåren var inte frysta men jag bestämde mig för att det fick vara tillräckligt hårda spår för ett försök. Dessutom skulle hunden få springa av sig en stund i stället för att sitta i cykelkärran och vara allmänt missnöjd över det.
Det var lite trögt och spårigt i början men efter en liten bit konvergerade spåret och alla småspår gick ihop till ett gemensamt spår som var tillräckligt hårt för att bära upp mina 80 kg på ett par 32:or. Cykelkärran surfade så fint uppe på snöytan och den rullade ganska lätt. Jag cyklar kanske 10 minuter innan jag vänder och efter ett par minuter under min resa tillbaks till vägen möter jag två skoteråkare som saktar in när dom närmar sig. Förmodligen något förbryllade men efter den sedvanliga, något tillbakadragna, nickhälsningen passerade dom mig: En cyklist på racercykel med cykelkärra på släp. Jag skulle tro att dom inte stöter på sådant efter skoterlederna så ofta. Väl ute på vägen var jag varm och hunden nöjd att få hoppa in i kärran och vår färd kunde fortsätta mot Riksgränsen/Narvik en bit till innan vi vände. I Kiruna finns nämligen inga vägar som leder in på andra vägar som till slut leder tillbaks till Kiruna. Alla cykelturer (alla är föresten inte så många till antalet men det får bli en annan berättelse) innehåller en 180 graders vändning.
På vintern (när det går) och våren cyklar jag med en gammal temporam som får tjänstgöra som kross-cykel med 32 mm dubbdäck på. Den aktuella dagen i mars var det inte så mycket snö kvar på vägen men även fast våren hade börjat tina fram asfalten var det riktigt kallt ute. Speciellt kallt var det när man passerar myrarna längs vägen och efter en stunds cyklande var det för kallt att fortsätta. Jag frös för mycket helt enkelt, trots att jag hade hängt på cykelkärran med hunden i för att det inte skulle gå så fort.
Det är nu som den tidigare nämnda skoterleden kommer in i berättelsen. Det var nämligen precis där som jag hade stannat för att värma mig och då slog det mig att "kanske skoterleden är tillräckligt hård för att cykla på?". Det hade inte varit någon dagsmeja så spåren var inte frysta men jag bestämde mig för att det fick vara tillräckligt hårda spår för ett försök. Dessutom skulle hunden få springa av sig en stund i stället för att sitta i cykelkärran och vara allmänt missnöjd över det.
Det var lite trögt och spårigt i början men efter en liten bit konvergerade spåret och alla småspår gick ihop till ett gemensamt spår som var tillräckligt hårt för att bära upp mina 80 kg på ett par 32:or. Cykelkärran surfade så fint uppe på snöytan och den rullade ganska lätt. Jag cyklar kanske 10 minuter innan jag vänder och efter ett par minuter under min resa tillbaks till vägen möter jag två skoteråkare som saktar in när dom närmar sig. Förmodligen något förbryllade men efter den sedvanliga, något tillbakadragna, nickhälsningen passerade dom mig: En cyklist på racercykel med cykelkärra på släp. Jag skulle tro att dom inte stöter på sådant efter skoterlederna så ofta. Väl ute på vägen var jag varm och hunden nöjd att få hoppa in i kärran och vår färd kunde fortsätta mot Riksgränsen/Narvik en bit till innan vi vände. I Kiruna finns nämligen inga vägar som leder in på andra vägar som till slut leder tillbaks till Kiruna. Alla cykelturer (alla är föresten inte så många till antalet men det får bli en annan berättelse) innehåller en 180 graders vändning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)