Summering av mars

Ingen upplyftande summering av träningen i mars, tyvärr. Jag kände att formen var på G i slutet på februari men två förkylningar, varav den ena med några dagars hög feber och antibiotika har tagit udden, minst sagt, av formen. Nu får jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande så kanske jag kommer igång med träningen om en vecka och sen är det bara att köra dubbelt så mycket som planerat så tar jag tillbaks den förlorade träningen rätt snabbt :-)

Han med att kapa sadelstolpen på SST ettan innan febern slog till. Motståndet till att såga i nåt som kostar typ 2 månadslöner innan man ens hunnit med premiären är väldigt stort. "Think twice, cut once" står det i manualen och det understryker ju bara att om du kapar stolpen för kort är det kört. Jag har ingen gammal cykel som jag kan jämföra sadelhöjden på utan jag fick använda trial and error principen. Kapa några mm, konstera att sadeln är för hög,  Kapa några mm, konstera att sadeln är för hög,  Kapa några mm, konstera att sadeln är för hög, ja, ni fattar...

Jag vet att att den fortfarande är för hög men nu vill jag vänta tills jag får tillfälle att cykla utomhus innan jag kapar nästa gång.

Sommar och sol :-)

Tar en feberpaus

i bloggandet...

Bra cykelhelg

Bara ett par minusgrader och sol gjorde att jag fick till bra distanspass både lördag och söndag. Vaknade dock i morse och kände mig riktigt sliten så trots att det inte var planerat vila får det bli så. Ska sätta igång med packningen inför flytten i stället.

Haft kontakt med pappa som är på Mallis och cyklar. Dom verkar ha vart och soligt så ibland känner jag mig lite  snurrig och yr av avund. Snart min tur. "Bara" 18 dagar kvar nu :-)

Var är våren?

Har varit 2 dagar på tjänsteresa i Skellefteå och jag kan bara konstatera att våren inte kommit längre där än i Kiruna, trots att det ligger nästan 50 mil längre söderut och 500 meter lägre i altitud. Var är våren? När kommer den? Jag undrar...

I morgon stundar fem tior på trainern och det vore en stark överdrift om jag påstod att det spritter i benen. Men så är det "bara" typ 28 dagar kvar till mallis så det gäller att ligga i med träningen om det ska bli något rekord uppför Sa calobra.

Från det ena till det andra

Som gammal golfare och inbiten skidskyttefan har jag retat mig lite på hur man uttrycker åt vilken håll bollen rullar respektive vinden blåser. Grenenmark kommenterar att det blåser från höger till vänster. Ja, om det nu blåser från höger, blåser det då inte också till vänster? Skulle tro det. Tautologi säger jag.

Ny adress

Det var faktiskt en dröm under flera år att kunna flytta från Umeå till Kiruna. Det tog många år att få ett jobb som matchade min profil så när det blev verklighet för fem år sen var den en lyckans dag för mig. Första tiden i Kiruna sprang jag mycket och fjällen är perfekt för det. Nästan varje kväll blev det en tur upp till Ednamvaara och på helgerna blev det längre svängar. Ibland med tält och sovsäck i ryggan och toppen på Kebnekaise besökte jag flera gånger i löparskorna. Som löpare var det ett sant himmelrike, men så kom löparknä och med det ett behov att hitta en alternativ träningsform. Eftersom jag hade fuskat i lite multisport hade jag cyklat lite MTB så när jag köpte min första racer var det inte så stor förändring på träningen.

Men som man lätt kan förstå är Kiruna inte så lämplig plats för landsvägscykling. Kort och kall sommar och nästan inga vägar och de som finns slutar i en vändplan. I praktiken snackar vi om två vägar: Den mot Nikkaloukta och den mot Essrange. E10 finns ju också förstås men där går mycket tung trafik och eftersom den saknar väggren är den obehaglig att cykla på så den går bort.

Kort sommar, kall sommar, lite vägar och till det kommer dom långa, dyra och omständiga resorna till tävlingarna. Prova att flyga med två cykelväskor några gånger så förstår ni vad jag menar. En väska går bra men två... Först och främst kostar det förstås att ta med två cykelväskor på flyget. Sen ska dom släpas på tågstationen när man kommer fram eller till hyrbilsfirman eller till tunnelbanan eller... Ja ni fattar.

För att inte tala om hur sällan det har blivit besök till syskon och syskonbarn. Katastrofalt sällan har det blivit besök men från Kiruna blir det så omständigt och dyrt att det i praktiken blir för få besök och så vill jag absolut inte ha det.

Till slut gav jag upp och bestämde mig för att flytta tillbaks till Umeå. Tyvärr :-( Men Kiruna är trots allt en väldigt speciellt plats att bo på och 9 ggr av 10 är det en bra plats med många fina egenskaper men när man vill resa härifrån är det ett allt för stor projekt så från och med April parkerar jag cykeln i Umeå.

Jag kommer fortsättningsvis denna säsong att köra för Team Norrbotten eftersom det är där som jag har mina cykelkamrater. Förhoppningsvis kommer jag att få nya träningskamrater i Umeå men det får framtiden utvisa.

Jag har flyttat mycket i mitt liv men för varje flytt blir det tyngre att bryta upp. Det är tungt att lämna sina vänner, oavsett om de har ett cykelintresse eller ej. Även om man försöker hänvisa till "sånt är livets gång" så blir det ett ledsamt avsked men Kiruna blev en återvändsgränd, tyvärr. Jag hoppas att kunna behålla kontakten med kirunavännerna även framöver. Förhoppningsvis kommer vi att ses på en och annan cykeltävling framöver.

Nu tar jag nya tag i Umeå och Pirac har redan en plats på sitt gamla hunddagis där personalen mindes Pirac men inte hans Husse. Jag har meddelat umeåcyklisterna att jag är på väg och jag har bostad. Ett jobb bara så skall det ordna sig.

Ny kamrat

Jag läser på diverse bloggar att man kan köra på asfalt i södra delarna av Sverige. Samtidigt så har Eurosports cykelsändningar startat på allvar med Paris-Nice denna vecka.

Och här sitter jag med kassa luftrör, täpt näsa och dessutom knarrar snön fortfarande under skorna på hundpromenaderna. Att jag brukar hänga läpp över alla mina förkylningar skäms jag över eftersom det i det stora hela är bagatellartade "problem". Jag har ju till exempel kunnat montera ihop min nya Fuji i lugn och ro i helgen.

Team Norrbotten har haft träningsläger i Arcushallen i helgen. Enligt Per var dom ca 15 stycken på fedagkväll och förhoppningsvis ytterligare några till på lördagens två pass.

Vasaloppet i stället för cykling

Har åkt på en kraftig förkylning igen så nu har det blivit skidåkning från soffan i stället för cykling i snödrivorna. BÅÅÅÅÅÅÅÅring...

Hoppas på ett snabbt tillfrisknande, som alltid.

Mer utomhuscykling

Vädret är fortfarande (giv)milt för oss kirunacyklister så nu gäller det att passa på med utomhuscyklingen. När som helst kan det slå om och bli griskallt igen och tillbaka till trainern. Att få cykla utomhus är verkligen en fröjd även fast det är några minusgrader.

Jag för ingen träningsdagbok och gör heller ingen träningsplanering. Jag skulle få svårt att följa den utan jag vill ha friheten att träna efter dagsform och dagsbehov. I vinter är det också första gången som jag har tränat på en trainer med effektmätare (inte wattmätare) så jag har ingen referens från tidigare vintrar hur jag ligger till resultatmässigt. Det blir att träna vidare i ovissheten och hoppas att formen infinner sig till sommaren.