Vad händer?

Har tagit ett ordentligt uppehåll i bloggandet så nu känner jag att det är dags att uppdatera omvärlden om vad som händer i mitt cykelliv.

Det finns en del som pekar på att motivationstorkan kan vara i slutfasen och jag känner att motivationen börja gry lite igen. Har fortfarande inte dragit igång på fullaste allvar men motivationen är på G och jag har haft två veckor med rätt strukturerad träning med ett par lite längre utomhuspass blandat med några intervallpass på trainern.

Har också, mot min ursprungliga plan, monterad stänkskärmar på crossen. Jag lessnade att  både jag och cykeln såg ut som ett lermonster efter varje cykelpass. Principen att inte träna på en cykel med skärmar får stå tillbaks till förmån för det praktiska helt enkelt. Jag viker ner mig. Denna gång!

Helgen har ägnats åt kamratskap och allt för mycket dekadent leverne. Tur att jag är ung och pigg. Är nog återhämtad redan i morgon bitti.

Träningen då? Jo effektmätaren är faktiskt uppe på anständiga nivåer igen efter en tur ner i avgrunden. Ligger på liknande status som för ett år sedan och det är väl rätt lovande. Har planer på att försöka periodisera träningen i vinter. Det är något som jag inte provat tidigare i mitt träningsliv men någon gång ska ju vara den första som det heter. Styrketräningen har reducerats till ett pass i veckan fram till jul så att jag bättre kan fokusera på VO2-träningen.

Kommer också att köra kortare intervaller i år fast med lika lång effektiv träningstid. Kommer att prova med fyror i stället för tior och skälet är så enkelt som att jag tycker att tior är för långa för mitt lövtunna pannben. Ett trick i skolan att lura sig själv helt enkelt. Jag kommer säkert att kasta in ett pass med tior för att få lite vardags-edge men basen kommer att vara fyror.

På rekommendation av Dr Nilsson i Älvsbyn har jag också provat att köra några 30-seklundersintervaller med lång vila men med maximal insats. Låter kanske inte så jobbigt men jag kan försäkra om att jag är medgörlig som en kattunge efter passet. Får se vad det ger.

I Stockholm har det blossat upp en debatt om en stackars ek som tydligen är krasslig och behöver sågas ner. Inte så bra förslag tycker alla och engagerar sig i dess överlevnad.

Varje pass räknas

Helgens plan var att jaga fågel i trakterna kring Kalix men ett litet missöde (modell glömde bössan hemma) gjorde att fokus fick styras om till lite cykling i stället (för cykeln glömmer man inte hemma).

Var ändå ut en sväng i skogen i går och trampade runt lite med pappa och hundar i stället för att gå efter vägarna . Det gör jag tillräckligt ändå. Lyckades skrämma upp en tjäder/orre som lättade på långt håll. That's it!

I dag fick cykeln komma ut i friskluften trots att det regnade och var allmänt bedrövligt väder ute. Lyckades ändå hålla värmen och kunde hålla ut drygt tre timmar i sadeln. Dessutom skrämde jag upp en orrtupp och en tjänderhäna. En mer från cykeln än när vi var ute och faktiskt letade efter fågel med fågelhund och allt.

Under dagens cykeltur fanns det gott om tid att reflektera över det rådande cykelvädret. Lite intressant att jämföra med en cykeltur på Mallis senare delen av maj med dagens pass i Kalixtrakten. På Mallis är det då 30 grader plus, sol och vindstilla. Varierande terräng och fina vägar. Dagens pass bjöd på 0 grader plus, en hel del regn och lervälling på grusvägarna. Trots allt är det passen på Mallis som gör att det ändå finns motivation att trampa omkring i det svenska höst och vintervädret.

Tillfälligt ryck?

Har tränat 4 dagar på raken nu vara 3 på cykeln så att vadheterdet nu är jag på G. Kanske! Är nämligen inte säker på att motivationen håller i sig till juni men jag har på känn att det kan bli ett pass i kväll också. Kanske löpning.