Mot värmen

Sent i kväll lyfter förhoppningsvis planet mot GC och det känns otroligt skönt att få lite värme och sol (förhoppningsvis). Jag har packat både min och Lindas cykel enligt konstens alla regler. Jag använder Elites väska med dubbla väggar för att få extra skydd men framför allt för att få plats med cykeln. Fuji SST har integrerad sadelstolpe (vilket man har ändrat på till årets modell) vilket i kombination med ramstorlek 58 gör det omöjligt att få plats i en kvadratisk cykelväska. Men eftersom Elites väska inte bara har dubbla väggar för ökat skydd utan också är extra stor så löser det sig om vevpartiet monteras loss. Lite extra pyssel när cykelns ska packas och dessutom väger väskan 22 kg tom så den sprider inte bara glädje. Att få plats med väskan i taxin är inte så lätt och mungiporna bukar inte direkt åka i luften hos incheckningspersonalen när jag kommer släpandes med kolossen. Men den rymmer i alla fall min cykel :-)

NU är det dags att fokusera på resten av packningen. Det verkar inte finnas någon internetanslutning i lägenheten så uppdateringen av bloggen kan kanske släpa efter lite. Men hav tålamod så kommer det uppdateringar vad det lider.

God jul!

Effektmätare

Mina iakttagelser efter att ha jämfört min Tacx Fortius med Powertap (PT). När motstånden är det samma som det blir när man cyklar utomhus (tyngre växel, högre kadens=tyngre motstånd)  visade de båda givarna läskigt lika, oavsett kadens, växel eller hastighet.

Däremot när effekten var konstant visade givarna lite olika. På låg effekt 150 W var jag tvungen att köra på lilla kakan annars visade PT lite mindre (ca 140 W). Men när jag körde på lilla kakan och 150 W visade de båda givarna lika.

På 400 watt var förhållande omvänt. Om jag körde på lilla kakan visade PT ca 430 W medan Tacxen visade 400 W. När jag la upp på stora kakan visade dock båda givarna 400 W.

Så var det men mina resultat. Innan jag startade passet kalibrerade och justerade jag båda givarna enligt mina rutiner. Jag upprepade även proceduren efter ca 30 minuter cyklande när utrustningen och cyklisten hade blivit varma. Jag har läst lite om andra som gjort liknande försök men kommit fram till andra resultat där givarna varierar rätt påtagligt. Jag kör med version 4.4 på Tacxens programvara, kanske det har blivit uppdateringar på effektberäkningarna?

Jämförelse mellan effektmätare

I kväll blir det ingen hårdkörninge eftersom jag känner mig lite under isen men jag hoppas ändå att jag orkar cykla en stund. Har nämligen fått låna ett powertap-hjul av kamrat Per som jag tänkte montera på trainern för att jämföra effekten mellan dessa. Trainern är en tacx Fortius med programvara version 4.4 (TTS 4.4). 

 

Och bara så ni inte glömmer – Storheten är effekt (P) och enheten är watt (W). Givaren mäter storheten, alltså kallas den för effektmätare.

 

Återkommer med mina iakttagelser senare.

 

 Tacx Fortius

Powertap

Helg med vila

Är på väg hem från en helg i människobyn (läs Stockholm) som har varit uppvilande och avslappnat.

Innan jag hoppáde på planet i fredags kväll fick jag tillbaka min ny svetsade trainer cykel. Lagningen såg avancerad ut så nu har cykeln en aluminium plåster svetsat strax under fästet för fram växeln.

I morgon startar en ny träningsvecka med fokus på lugna men lite länge pass. Sådan återstår en tuff intervall vecka följt av några dagars vila innan planet till GC lättar. Skönt att ha något varmare väder att se fram mot. Prognosen för umeå i morgon visar -15 så det lutar mot ett pass på trainern :(

På väg ut mot Arlanda passerade jag Nobel ceremonin framför konserthuset.

Snön fortsätter att falla

Det fanns en tid före cyklingen när jag åkte mycket skidor och vad glad för varje snöflinga som föll. Jag flyttade till och med till Kiruna för att få riktiga vintrar med mycket snö men tillvaron förändrades. Det fanns alltid mycket snö i Kiruna, inget problem där. De fem år som jag bodde där snöade det alla månader utom juli varje år. 2007-06-12 fick jag ett sms från en kompis som satt på planet till Arlanda som blev försenat för att man var tvungen att avisa planet. Det händer inte på så många ställen i mitten av juni.

Till råga på allt så avtog mitt intresse för skidåkning ganska mycket när jag väl hade flyttad dit och i stället så började jag med landsvägscykling. Snacka om ironi i den högre skolan. Om man räknar bort E10:an av säkerhetsskäl eftersom det går för mycket tung trafik på vägen och det saknas väggren så återstår vägen till Nikkaluokta som efter 6,5 mil slutar i en vändplan. Utöver den så finns vägen till Essrange som även den slutar i en vändplan fast, efter 4 mil. That´s it!

Jag har skrivit om det förut eftersom det är speciellt med landsvägscykling i Kiruna. Men faktum är att det går faktiskt bättre än man kan tro. Visst blir det enformigt men att cykla samma sträcka ut som tillbaks är inte så tråkigt som det låter. En stor fördel är att man lär sig på minuten hur lång tid passet kommer att ta. Dessutom ligger det nära till hands att köra mer på tempocykeln än linjecykeln eftersom det blir koertare pass och mer stirra ner i gatan och försöka tränga bort demonerna som skriker om att mjölksyranivåerna är alarmerande höga. Då spelar det ingen roll att det är en vändplan 3 mil bort. Dessutom var, och är, det fortfarande många i Kiruna som kör mycket på tempocykeln och är duktiga tempoåkare. Norrbotten kan stoltsera med inte bara flera VM-guld genom Tomas Åberg utan även flera SM-medaljer i veteranklasserna av alla valörer.

För att återgå till vardagen så lönar det sig inte att gnälla över snön. Den kommer mer eller mindre varje dag nu, tillsammans med kylan. Nedräkningen till GC är ständigt närvarande och hjälper till att hålla motivationen igång. Nu är det två och en halv vecka bort innan planet lyfter.

Snöig runda

Dagens runda bjöd på sju grader och rikligt snöfall och under dessa förhållanden är jag inte s sugen att cykla på vägar med biltrafik. Lösningen fick bli cykelbanor och bilväg med nästa obefintlig trafik, norrut och nästan samma sträcka på hemvägen.

Definitivt inte årets roligaste väder eller runda men fick i alla fall ihop drygt två och en halv timme. Lyckades också med att göra en body slam på asfalten när framhjulen gled iväg under mig. Visade sig vara en isfläck som inte var synlig under snön och jag var helt oförberedd. Lyckades landa på min redan onda axel och dessutom på höften så att brallorna fick ett nytt hål.