Vårkänslor

Redan före helgen hade jag planerat skidåkning i stället för cykling. Dels för att vi har varit bortrest och jag gärna slipper släpa på cykeln, dels för att låta bene få lite variation. Det fanns en tid när jag åkte lika mycket skidor som jag idag cyklar men i år har det bara blivit fattiga 2 mil inann helgens åkning.

Både lördag och söndag bjöd på ett par plusgrader, sol och perfekta nydragna spår i Sollefteå. För er som inte provat skidåkning där vill jag berätta att ni verkligen missat ett fantastiskt spårsystem. Gissningsvis kan man åka ca 4 till 5 mil utan att hamna på samma slinga och spåren går bokstavligen i terrängen och upp på berg med fantastiska vyer.

Nu är det ny vecka och någonstans hoppas jag ocks att kroppen ska vända blad och komma igång och fudnera lite bättre. Planen för kvällen är 5x4 och klarar jag inte 400 W utan att bita av dom sista kommer jag att bli orolig för formen på riktigt.

Morgonpass

Det var FÖR kallt och FÖR tidigt för ett utomhuspass i morse. Det ska tydligen bli varmare under eftermiddagen men min chans till träning var på morgonen så det fick bli ett pass på trainern. Var optimistisk och laddade igång ett tröskelpass på 300 W som jag brukar köra på när jag inte vill ta i allt för jävligt. Tyvärr var kroppen inte en med på den kompromissen så jag fick sänka till en ny bottenrekord runt 28 W. Inget att skriva om på bloggen direkt men jag kämpade mig i alla fall igenom och fick trots allt trötta ben. I kväll blir det styrketräning och till helgen skall vi uppvakta mamma som fyller jämt. Men då får faktiskt cykeln stanna hemma till förmån för skidorna. Snart är ju vintern slut (snälla, snälla, snälla…) och någon gång vill jag ju prova skidorna i vinter.

Det rullar på

Träningen bjuder inte på några riktiga toppar just nu och kapacitetsmässigt har jag inte återhämtat mig från förkylningen som blev seg som vanligt. Till formen efter GC i januari när jag blåste av 5 st fyror på 420 W är det fortfarande en bit kvar. På fyrorna sliter jag fortfarande alldeles för ont på 400 W för att det ska vara roligt.

Jag försöker också klämma in några utomhuspass för att få lite mer tid i sadeln. Även om det strängaste kylan börjar darra lite på manschetten så det fortfarande fullt tillräckligt för att göra fötterna till isklumpar på en timme. Dom eluppvärmda sulorna har en vag om ens någon effekt alls på mina fötter. Dom gör sig bäst som irritationsmoment i samband med skopåtagningen.

Förutom denna blogg kommer jag inom kort att berätta om ytterligare en blogg men mer om den strax. På Twitter har jag följt Coltings frustration över kostvetarnas (enligt honom) tillkortakommande på just kostfrågor. Personligen tror jag som med det mesta att lagomt är bäst men det fungerar i alla fall som underhållning.

Angående Twitter gjorde jag ett inlägg i morse om min förvåning över att det verkar vara en nyhet att mysli och frukostflingor innehåller mycket socker. Att det betraktas som en nyhet bygger jag på att Svt tar upp det på nyheterna men jag hoppas att det bara är Svt som uppfattar det som en nyhet. För inte kan det väl vara en nyhet?

Morgonträning

06:50 slet jag bort kudden från ansiktet i morse och hasade upp på stålmaskinen. Efter en uppvärmning på i 5 minuter på 150 W dammade jag igång ett tröskelpass á 5x10 på 300 W. Normalt ingen större vånda eller plåga men den tiden på morgonen inklusive sömnbrist var det en bister uppgift. Många var gångerna som jag täntke lura mig själv och avbryta. -Det gör väl inget om jag kör 3 eller 4 upprepningar någon gång? Eller -Jag sänker effekten lite, det är ju trots allt nästa mitt i natten.

Som tur var, bet sig ingen av argumenten fast tillräckligt länge för att då genomslag utan den envise och trötte cyklisten kämpade sig igenom samtliga 5 upprepningar. Och inte var det ju så jobbigt kommer jag på mig själv att tänka ibland. FEL, FEL, FEL! Det var asjobbigt, punk. Men ändå lite skönt.

I helgen blir det nog inget distanspass (Nej, inte denna helg heller) utan på lördag mest troligt 5x4 och på söndag tröskelfart på inomhuscyklingen på Nolia. Mest troligt har jag skjutit på styrkepasset till dess så jag måste klämma in det också på söndag kväll. Den som spar, han har. Nu är det helg. På återhörande.

Bilister och cyklister

Verkar vara ett ämne som upprör och berör de flesta och dessutom verkar frågan vara polär. Antingen betraktar man fenomenet som cyklist eller som bilist. Sällan som både och, vilket jag tror väldigt många faktiskt är. Ibland cyklar vi och ibland tar vi bilen.

På morgonens runda hakade jag på cykelkärran för att det var enklare och dra den med ombytesväskan i än att ha väskan på ryggen. Dessutom vet jag sedan tidigare att trafikanterna intar ett mer ödmjuk förhållningssätt till mig som cyklist när jag har en cykelkärra på cykeln. Min teori är att de flesta tror att det är  ett barn i kärran, eller i alla fall antar att det kan vara ett barn i kärran och därför betraktar mig som en värdigare utrymmesparasit på DERAS vägbana. 

Jag är inte övertygad om att cyklister inte alltid är utan skuld till saker som inträffar men något som jag är helt övertygad om är att om en generation eller två kommer bilarnas plats i tätorter att vara långt från lika självklara som de är idag. Någonstans efter tidsaxeln kommer cyklisterna att stå längst upp på dagordningen när infrastrukturen i tätorten skall byggas eller byggas om. Det är cyklarnas framkomlighet som kommer att prioriteras och förmodligen även bussar (eller någon form av publikt transportmedel) medan bilarnas infrastruktur kommer att hamna längre ner på dagordningen. Det är jag helt säker på!

Läs även detta läsvärda inlägg på Expressen: http://m.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/cyklisterna-ar-ju-trafikens-hjaltar/

Helgens rundor

Det blev några varv i Faluns velodrom. Några snabba och några lite långsammare. Träningsutbytet var inte 100% alla pass men eftersom det var en rolig variation på vardagens malande på trainern så kändes det ändå som att det var värt resan. Det hårda passen som gick snabbt var helt klart häftiga och absolut bra träning. Hög intensitet och framför allt cykling med en hög kadens som jag inte ens kommer i närheten av på landsvägscykeln. Har redan börjat fundera på när nästa resa kan vara möjlig J

 

Närmast i tiden gäller det att komma igång med utomhuscyklingen igen efter den långdragna förkylningen. Har faktiskt bara haft ett pass utomhus sedan hemkomsten från GC i början av januari. Börjar bli lite stressad av det faktiskt så nu får kroppen se till att hålla sig frisk och snön får hemskt gärna börja tina.

 

Pirac börjar återfå gnistan och orken efter förra veckan kastrering. Inte så konstigt kanske att han gått och varit lite surmulen, när allt kommer omkring.

Velodromcyklingen pass 1

I kväll har vi varit cyklister från både team Norrbotten och Fuji Racing team som gått kurs på velodromen. Det började med ca en timmes teorigenomgång innan vi kröp i trikåerna och letade fram cyklar i lämpliga storlekar. Efter en snabb justering av sadelhöjden gav jág mig ut på banan för första gången.

Väldigt ovant med pedaler som inte frihjular och inga bromshandtag att hänga på. För att inte tala om utsikten från toppen av kurvorna som lutar 50 grader och som i början känns ruggigt branta. Efter några teknikövningar med instruktören började vi dock att känna oss modigare och kunde brassa på lite mer eftersom. Det fyra timmar långa passet avslutades med att vi alla körde ett flygande varv på tid. Tiderna var jämna med kanske inget att skriva hem om. Nu natti natti så att batteriet hinner ladda till nässta pass i morgon fm.

Velodromcykling

Cyklister från team Norrbotten och Fuji racing team lyssnar lyhört på instruktören.

Lite segt

Det är lite segt på både motivationsfronten och prestationsfronten just nu. Ute fortsätter det att snöa och kallgraderna kommer nog inte att vackla på ett bra tag vilket får mig att hänga lite läpp och får svårt att motivera mig att köra dom hårda passen. Kroppen har fortfarande inte återhämtat sig från förkylningen och prestationsförmågan ligger inte på topp. Provade min första 5x4 i lördags på 400 W men det slutade inte bättre än att jag fick bita av både tredje, fjärde och femte fyran får att klara mig igenom alla fem. Det var alltså inte ens i närheten av att klara det vilket inte är så konstigt egentligen eftersom det tar tid att återhämta sig från förkylningar.

 

I går var det åter inomhuscykling i Noliahallen på 200-meterbanan som har lätt doserade kurvor. Lite för lite dosering faktiskt eftersom mina 177,5-vevar slickar underlaget när farten börjar bli hög så lite spännande är det. Det är också bra träning. Tidigt start på dagen eftersom vi startar kl. 8 på söndag vilket biter i kroppen när klockan ringer. Däremot är det skönt såklart när träningen är klar och större delen av söndagen fortfarande återstår.

 

På fredag åker vi till Falun och ska snurra på velodromen, alias Häxrondellen. En helg som startar med en kurs på fredag em. eftersom det är ett krav att man genomgått den för att få träna på rondellen. Men innan dess återstår några inomhuspass (tyvärr), både spinning, styrketräning och trainerpass. Känns som sagt tungt nu med alla dessa inomhuspass men vetskapen om att motivationen ibland tryter men till slut ändå kommer tillbaks gör att jag ändå gnetar på, i väntan på motivation och inspiration.