Dagens publik

Dagens distans

Rullade i väg på dagens distanspass, ensam som vanligt vilket är tråkigare än att cykla med andra fast fördelen är att jag kan välja farten som den passar mig. I en grupp får man anpassa sig till den gemensamma farten vilken inte alltid stämmer med mina egna önskemål.

Smhi hade lovat runt nollan och sol och klädseln var förstås anpassad därefter. Dessvärre var det några grader kallare än så, kanske 5-6 grader kallt så stundtals frös jag lite. Men lyckligtvis blev det lite varmare temperatur i slutet av passet när jag närmade mig havet så jag behöll värmen nästan hela vägen hem.

Väglaget var bra med bar asfalt till en början men ju längre in i landet jag kom desto sämre blev underlaget som till slut övergick till blankis. Jag var riktigt nära att dratta i backen ett par ggr men lyckades hålla mig upprätt alla gånger och nådde hemmet välbehållen efter 4,5 timmar.

Två timmar före jobbet

I morse hade jag tänkt att det skulle bli minst 2,5 timmar i sadeln före jobbet men kroppen ville baske mig inte kliva ur sängen så det fick bli dom traditionsenliga två timmarna. På termomentern stod det 5-6 grader kallt vilket dessvärre kändes betydligt kallare. Trots at jag har cyeklkärra som betyder snittfarter kring 20 km/h så tycker jag att det ofta känns kallt att cykla denna vinter. Är lite oroad för den RIKTIGA vinterkylan som lär komma som vanligt även i år och hur jag ska kunna hantera den.

Är det föresten någon som kan rekommendera ett baklyse som lyser riktigt starkt och rött?

Tröskel 2 x 20 minuter

Dagens pass såg ut så här: http://connect.garmin.com/activity/408649538

Om någon reagerar på den makliga snittfarten kan jag avslöja att det hängde en cykelkärra modell Biltema bakom cykeln.

Lite segt

Det verkar som att jag lyckats hosta sönder ett revben tidigare i veckan vilket gör att det är lite kämpigt att andas djupa andetag. Att köra intervaller med värk i benen blir liksom extra kämpigt när det smärtar i revbenen varje djupt andetag.

Nåja, trots skavanken provade jag på ett styrkeintervall på trainern i går och sadlade sedan vintercykeln för distans i morse. Guppen är jobbiga för revbenen men med lite framförhållning kan jag lindra problemet genom att släppa styret med ena handen när det vankas gupp och ojämnheter.

Detta är andra veckan som jag tränar regelbundet efter mastodontuppehållet tidigare i höst. Träningen är dock inte så strukturerad ännu utan lite handlar det om att prova lite olika varianter på pass. På ett övergripande plan har jag fortfarande inte bestämt mig om det blir styrketräning eller inte. Jag är övertygad att jag borde men har seriösa problem att motivera mig till den träningen. Dels är den tråkig och dessutom har jag konstant träningsvärk. Det är som att mina benmuskler inte längre klarar av excentriskt arbete. Det kanske är frästande att tro att värken kommer att ge med sig och klinga av men flera vintrar med konstant träningsvärk i 5-6 månader talar ganska mycket mot det resonemanget.

Effekten är inget att skryta med just nu. Känns skönt att ha en effektmätare i vevpartiet som kompletterar trainerns effektmätning eftersom den senare kan visa lite hur som helst. I de flesta fall visar den väldigt stabila värden men i andra fall helt tokigt. Det går att lära sig hur man ska cykla för att effektmätningen skall bli bra, lite som att lära känna den lite. Men med en mätare i vevpartiet som jag litar mer på behöver jag inte fundera på om trainerns mätningar är rätt eller fel.

Det börjar dra ihop sig

Har som traditionen bjuder en lång viloperiod på hösten men nu börjar sötebrödsdagarna vara till ända. Har försökt smyga igång efter min tvåveckorsförkylning men först idag känner jag mig pigg och kry. Senare i kväll blir det lätta trösklar på trainern och sedan drar morgonträningen i gång på allvar.

Jag tänker mig tävlingspremiär i slutet av april vilket ger i handen 4,5 månader till första tävlingen. Det känns jättenära. På riktigt!

I helgen var jag och Linda på besök i Luleå och jag passade på att prova traktens vägar på crossen. Det blev årets första pass på snö och det kändes ovant och osäkert i halkan. Jag antar att man vänjer sig med det hala underlaget även i år men det var skönt att komma hem till Umeå i går och få cykla på snöfria vägar igen.

Kyla och dubbdäck

Nu verkar kylan vara på gång lite mer kontinuerligt här i Umeå och förhoppningsvis ger febern med sig under helgen så pass att jag tar mig ork att byta till dubbdäck. Förutom att det låter lite mer med dubbade däck så gör det mig inte så mycket att det går tyngre faktiskt. Jag har ju ändå en cykelkärra på släp med mig 90 ggr av 100 så om det går 1 km/h långsammare blir liksom brus på ytan.

Pirac har liksom många äldre herrar, problem med prostatan. Trots att han är kasterrad verkar problemen inte vilja ge med sig och den ena antibiotikakuren efter den andra har avverkats och den senaste verkar ha gett positiva resultat. Till veckan är det dags att lämna nytt urinprov och kanske också göra en ultraljudundersökning av prostatan för att se om förbättringen verkar kvarstå.

Pirac och Emma på riddagis.

 

Hej då! Nu ska vi kolla på lite hästar.