Ganska tidigt på första etappen (Östersund, Åsarna, Klövsjö, Vemdalen, Storhogna) komm en stor grupp på ca 25 åkare iväg så farten i huvudklungan (där jag var kvar) sjönk påtagligt och sista 10 milen gick i snigelfart. Ändå var jag helt slut när jag passerade mållinjen. Kroppen hade inte alls fungerat som den brukar.
Etapp 2 (Storhogna, Vemdalsskalet, Vemdalen, Vemdalsskalet, Klövsjö, Åsarna, Svenstavik, Myrviken, Åre) inleddes med mycket uppför. Både vid Vemdalsskalet och Klövsjö var det ordentliga stigningar som skulle avklaras och jag fick jaga efter skalstigningen och kom i kapp precis innan Klövsjö och fick slita hund uppför den stigningen och lyckades hänga kvar över kanten. I Svenstavik var det spurtpris som jag kunna vara med och slåss om, bara jag hade läst på ordentligt. Nu noterade jag bara att Bäckstedt kom spurtande med ett par killar på rullen.
Efter spurtpriset kom jag med i en grupp på 9 personer som fick en lucka till huvudklungan och som mest var försprånget 3:50. Farten var förvisso hög (snittfarten första 10 milen var prick 45 km/h) men kroppen fungerade inte heller idag som den brukar så när farten ökaeds strax före Järpen åkte jag av utbrytargruppen och ganska snart kom klungan som jag hängde på fram till Åre. Men i Åre skulle vi köra uppför Tott-backen två ggr innan målgång och för mig handlade det bara om att ta sig runt slingan i Åre för krafterna var helt slut.
Dag tre från Trondheim till Åre blev en slitsam historia och jag var nu sliten både fysiskt och mentalt så när det blev körning i backen upp till riksgränsen så orkade jag inte kämpa längre utan åkte av direkt och hamnade i en grupp på ca 10 åkare som jag åkte med in till målet i Åre.
Trots att det blev förfärligt slitsamma dagar under TOJ så var det ändå roligt att få vara med. För en amatörcyklist i Norrland är det ett jättearrangemang och det hade varit synd att missa det. Men nu blir det fortsatt vila för att kroppen ska få bli helt frisk och återfå krafterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar