Cyklisten i mig hade en tung stund i fredags när jag tvingades inse att kroppen hade fått för mycket träningsstryk och bara vägrade att svara. Hur mycket jag än försökte trycka på med skateskidorna gick det inte att få upp pulsen till en anständig nivå. Avbröt, deppade och tog ordentlig vila hela helgen med ryggläge, film, vin och jordnötsringar i orimliga mängder.
Måndag och vilopulsen har iaf närmat sig en rimlig nivå även om den fortfarande är för hög, så vila vore nog det klokaste. Men... Så visade termometern bara 2 grader av den kalla sorten och eftersom jag inte har cyklat utomhus sedan september kunde jag helt enkelt inte låta bli att sticka ut en sväng på lunchen.
Och tänk så kul det var att få sträcka på benen även om det inte var någon värme för kortbyxor och solbrillor så var det tillräckligt varm för att hålla värmen. Som en ko på första grönbetet tänkte jag och hade det inte varit för att jag blivit flintis på gamla dar så är jag säker på att håret skulle ha fladdrat i fartvinden. Som en solig sommardag (nästan).
Efter att ha tvångsvilat över helgen måste jag nog inse att det finns en anledning till att man har veteranklasser. Det kommer en tid när kroppen inte klarar samma intensiva träning som tidigare. Nu hoppas jag bara att jag lyckas lära mig något av detta och lyckas lägga om träningen så att den är mera anpassad till verkligheten.
Skönt att jag i vart fall lyckats med nått i min träning, dvs att inte bli övertränad och stum med hög vilopuls :-)
SvaraRaderaSkämt o sido, hoppas det lossnar för dig, tror att lite tankar på mallis i vår då du cyklar i cirklar runt oss kan få dig att må lite bättre
Mallis är en av säsongens absoluta höjdpunkter för mig så det är klart att det är en stor morot. Vad jag förstår av Per så kommer ni att vara där samma tidsperiod. Dessutom kommer bergsgeten från Dyranderland att ansluta så nu är vi ett riktigt stort gäng. Mycket trevligt :-)
SvaraRadera