Ny adress

Det var faktiskt en dröm under flera år att kunna flytta från Umeå till Kiruna. Det tog många år att få ett jobb som matchade min profil så när det blev verklighet för fem år sen var den en lyckans dag för mig. Första tiden i Kiruna sprang jag mycket och fjällen är perfekt för det. Nästan varje kväll blev det en tur upp till Ednamvaara och på helgerna blev det längre svängar. Ibland med tält och sovsäck i ryggan och toppen på Kebnekaise besökte jag flera gånger i löparskorna. Som löpare var det ett sant himmelrike, men så kom löparknä och med det ett behov att hitta en alternativ träningsform. Eftersom jag hade fuskat i lite multisport hade jag cyklat lite MTB så när jag köpte min första racer var det inte så stor förändring på träningen.

Men som man lätt kan förstå är Kiruna inte så lämplig plats för landsvägscykling. Kort och kall sommar och nästan inga vägar och de som finns slutar i en vändplan. I praktiken snackar vi om två vägar: Den mot Nikkaloukta och den mot Essrange. E10 finns ju också förstås men där går mycket tung trafik och eftersom den saknar väggren är den obehaglig att cykla på så den går bort.

Kort sommar, kall sommar, lite vägar och till det kommer dom långa, dyra och omständiga resorna till tävlingarna. Prova att flyga med två cykelväskor några gånger så förstår ni vad jag menar. En väska går bra men två... Först och främst kostar det förstås att ta med två cykelväskor på flyget. Sen ska dom släpas på tågstationen när man kommer fram eller till hyrbilsfirman eller till tunnelbanan eller... Ja ni fattar.

För att inte tala om hur sällan det har blivit besök till syskon och syskonbarn. Katastrofalt sällan har det blivit besök men från Kiruna blir det så omständigt och dyrt att det i praktiken blir för få besök och så vill jag absolut inte ha det.

Till slut gav jag upp och bestämde mig för att flytta tillbaks till Umeå. Tyvärr :-( Men Kiruna är trots allt en väldigt speciellt plats att bo på och 9 ggr av 10 är det en bra plats med många fina egenskaper men när man vill resa härifrån är det ett allt för stor projekt så från och med April parkerar jag cykeln i Umeå.

Jag kommer fortsättningsvis denna säsong att köra för Team Norrbotten eftersom det är där som jag har mina cykelkamrater. Förhoppningsvis kommer jag att få nya träningskamrater i Umeå men det får framtiden utvisa.

Jag har flyttat mycket i mitt liv men för varje flytt blir det tyngre att bryta upp. Det är tungt att lämna sina vänner, oavsett om de har ett cykelintresse eller ej. Även om man försöker hänvisa till "sånt är livets gång" så blir det ett ledsamt avsked men Kiruna blev en återvändsgränd, tyvärr. Jag hoppas att kunna behålla kontakten med kirunavännerna även framöver. Förhoppningsvis kommer vi att ses på en och annan cykeltävling framöver.

Nu tar jag nya tag i Umeå och Pirac har redan en plats på sitt gamla hunddagis där personalen mindes Pirac men inte hans Husse. Jag har meddelat umeåcyklisterna att jag är på väg och jag har bostad. Ett jobb bara så skall det ordna sig.