I min vardag går det mesta i 200 och jag blir lätt irriterad för minsta lilla störning i tillvaron. Att få stå i kö på ICA kan få mitt tålamod (det lilla jag har) att kollapsa. Jag tror att jag blivit lugnare med stigande ålder men jag har fortfarande långt kvar till något som närmar sig en ödmjuk inställning till det oväntade. Att köra bil och behöva stanna för rödljus eller andra medtrafikanter äter upp mitt tålamod på en grisblink men det har jag löst genom att inte använda bilen i stan. Cykeln är ett mycket bättre alternativ och med cykelkärran ständigt påkopplad får jag med både två och tre ICA-kassar.
Så vad är det jag är bra på då? Jo, när jag väl bestämmer mig för att slappa så sjunker hastigheten och kreativiteten till noll komma noll. Att slappa framför eftermiddagarnas TdF-sändningar är störtskönt och ett självklart inslag när jag får chansen.
Nu ska jag trycka på knappen på min nya kaffemaskin och titta på hur den bereder mig en kopp nybryggt kaffe.
Slapp på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar