Norrländska mästerskapen

Gick ju som bekant av stapeln i Härnösand som genomförde ett alldeles lysande arrangemang. En tempobana med varierande motlut och efterförljande utförslut gjorde att det aldrig blev tråkigt. En riktigt rolig bana helt enkelt.

Vad gäller rmin egen cykling var det tyvärr inte mycket att ringa hem om. Blem omkörd av Tom W strax innan vändningen och sedan spenderade jag en mil eller två på att försöka lista ut när jag senast blev omkörd. Kom fram till att det nog var i Kiruna för fyra år sedan när Tomas Åberg blåste om mig i så hög fart att jag var säker på att det var en  bil som körde om mig. Men efter har jag varit lyckligt förskonad över så tråkiga händelser. Att Tom körde ett kanonlopp räcker tyvärr inte som tröst men cykelkroppen var inte att känna igen och pulsen gick på rött så fort jag försökte köra på lite. Får glädjas åt Toms lopp och att jag inte hade några känningar alls i knäet efteråt.

Linjeloppet var en enda stor sällskapsresa med några utbrytningsförsök, ffa av Tom W som direkt fick hela klungan efter sig. Försökte själv ett par ggr men med det klena tryck som jag har i benen nu var det dömt och misslyckat redan på förhand. Var nog mest för att hitta på något roligt i klungan. I spurten försökte jag aldrig att ta mig fram till någon frontposition utan nöjde mig att trampa i mål med klungan.