Äntligen börjar våren smyga fram och även fast det fortfarande är kalla nätter så värmer solen på dagarna. Cyklade flera mil på bara vägar under lördagens långpass. Härligt!
I går plöjde jag mig igenom 2 tunga tjugor. Motvind hela tiden och ingenting som tydde på att formen var på väg att ta ett steg till uppåt.
Tjugorna undrar jag egentligen vem som kommit på för det är nog ett av det jobbigaste jag gör i form av trainerpass, både för kropp och för själ. När man ligger på tröskeln och ångesten smyger på så är det jävligt knäckande när man sneglar på klockan och det återstår typ 12 minuter. Och inte blir det så mycket bättre när tröttheten tilltagit ännu mer och klockan vid nästa smygtitt visar att det återstår knappt 12 minuter.
Det är tur att jag tillåter mig själv att variera längden på mina intervaller. Jag kan planerat att köra fyror men upptäcker under passet att jag hellre kör 70-20 eller tior eller ”gott och blandat”. Då gör jag det helt enkelt. Annars skulle jag ha svårt att ta mig genom vinterträningen.
Då du kör tjugorna (och andra intervaller för den delen)
SvaraRaderaLägger du dig som i detta fall då på 90% och låter pulsen vara där, eller bestämmer du dig för en effekt och håller den effekten oavsett om pulsen landar på 87% eller 93%
Ja egentligen är det nog tröskeleffekt som jag utgår från snarare än tröskelpuls. Jag ställer alltså in ett motstånd som jag klarar att köra intervaller på i 1 timme. Det betyder att pulsen ligger på ca 85% i början men den går upp till ca 90% ganska snart och ligger kvar där. Ofta slutar den på drygt 90%.
Radera