Har varit urkass på att blogga under en lång tid nu. Jg tänker mig (bort)förklaringar som att jag varit på Mallis och att det varit mycket annat att stå i men jag vet inte om de duger.
Nu har jag iaf kommit till skott och tänker mig några rader. Veckan på Mallis blev varm och skön och övrigt väldigt trevlig. Kände av någon slags skit i kroppen sista två dagarna men kunde ändå cykla anständigt. Vid hemkomsten i helgen hamnade jag direkt i uschvadtråkigtattcyklaikyladepression men den har jag nog lyckats brotta mig ur.
Har ägnat sista två kvällarna åt att byta styre på temporaketen och även fast jag förståd att det skulle vara tidskrävande med alla kabeldragningar så är jag ändå maktigt förvånad över hur lång tid det tog. Sen tog det förstå extra lång tid eftersom det som vanligt känns olustigt att såga sönder helt nya kolfiberkomponenter (dvs kapa tempopinnarna). Metaforen "think twice, cut once" är bra men i praktiken blir det "think hundred, cut once" och då tar det tid.
Nu sitter iaf styret på plats och på provturen i går kväll insåg jag direkt att det var långt ner till armkuddarna. Tänkte först att jag måste vända hem och höja styret något så att jag iaf kunde andas ordentligt men bet ihop och körde 2 x 20 km strax under tröskeln och tänkte att jag höjer positionen när jag kommer hem i stället. Tyvärr (eller nåt) så hade jag en högre snittfart än vad jag tidigare haft på träning så nu törs jag ju helt enkelt inte höja positionen (tror jag). Ska provköra några repor till innan jag bestämmer mig för om styret skall höjas eller inte.
Andas är sekundärt om det går fort!!!
SvaraRaderaJa, allt är sekundärt bara det går fort :-) Need for speed!
Radera