Himmel och helvete

I helgen var det Gimonäs BikeBoost med tempo på lördag och linjelopp på söndag. På tempoloppet stod Tom Wieselblad som stor favorit och jag tänkte för mig själv att om jag är mindre än minuten efter honom får jag vara nöjd med tanke på hur starkt han kan köra. Det är en bana som har lite motlut här och där och vacklade om jag skulle köra med Stinger 90 eller disk bak. Jag överlät beslutet till Per Nilsson som bestämde att jag skulle falla för grupptrycket och köra med disken.

Försökte starta hyfsat lugnt eftersom jag kan vara lite för otålig för det i bland. Mötte Tom Wieselblad på väg ut och klockade honom vid en mötesplats. När jag passerade mötesplatsen på väg hem noterade jag att jag var ca 5 sekunder efter. Eller var det 1 minut och fem sekunder? Jag hade bara använt sekunderna som referens men jag valde den optimistiska tolkningen och eldade på lite extra.

Försökte ligga på helva vägen in till mål och lyckades till och med att krama ur mig en liten men ändå ansenlig spurt vilket skulle visa sig gav mig segersekunden som jag fick till godo på Wieselblad. Dyrander var oss hack i häl och det skilde bara några få sekunder mellan mig och trean Dyrander.

Loppet gav ett skönt kvitto på att jag är med i matchen och får tacka Tom för att han kom upp och gav oss en match och att han dessutom bjussade på sekunden. Räknar inte med att han kommer att vara lika vänlig hädanefter.

Linjeloppet på söndag blev en bedrövlig upplevelse och det lilla duggregns som SMHI lovat blev snarare ett ordentlig regn vilket jag inte var klädd för. Insåg redan efter ca 3 mil att jag inte skulle kunna köra hela lopet på 15 mil om det inte slutade att regna. Och efter ca 4 mil gick jag in i "survival mode" när jag började frysa på riktigt. Gick upp i täten för att försöka få tillbaks lite värme men efter att ha kört på några mil och fortfarande bara frös mer och mer så handlade det mer om att komma tillbaks till målet med hälsan i behåll. När övriga startfältet vek vänster för ytterligare ett varv runt Hössjöberget vek jag höger för att ta närmaste vägen till målet. Frös fruktansvärt mycket och kunde inte förmå mig att varken dricka eller äta något. Det enda som gällde var att ta sig till målet och värmen. På slutet frös jag så mycket att det var svårt att hålla balansen på cykeln men till slut nådde jag i alla fall till målet där jag kunde kast mig in i en skållhet dusch.

Efter att jag fått upp lite värme tog jag bilen och mötte cyklisterna eftersom jag förstod att jag inte var den enda som frusit men alla som kommit så långt ville inte kliva av och bryta utan valde att fortsätta till mål. Når jag kom tillbaks till målet mötte jag många cyklister som var ordentligt nerkylda. Tom P och Daniel D var några som hade det extra jobbigt och det var lite obehagligt att se hur stela och frusna dom var.

SMHI går såklart inte att klandra för bonusregnet men det är väldigt svårt att klä sig för cykling i 4 timmar i regn och 7 grader. Nästa gång det är race i liknande väder kommer jag garanterat att överväga en start.

Nu är det ny vecka med sista Gimotempot redan i morgon kväll. Upp på hästen direkt.