Sammanfattning från Vätternrundan

Jag var osäker på formen eftersom jag känt mig seg och hängig senaste två veckorna och provcyklingen kvällen före gav inga besked i någon annan riktning men jag tyckte ändå på morgonen att det kändes lite bättre.

Förutsättningarna var solklara: Det var klungan som skulle fram snabbt, inte någon enskild cyklist. Alla skulle hjälpa till med farthållningen så länge man orkade, ingen taktikkörning för att orka hänga med som wheelsucker ända in i mål. Och dessutom skulle vi köra på hårt. Och hårt kördes det redan från första början och jag kände direkt att det gick för fort för mig. Kände mig mosad i benen redan efter en och en halv timme så då var ambitionen att hjälpa till så gott det gick fram till Jönköping för sen skulle jag formodligen vara helt slut. Och visst var jag slut när vi tog ett kort stopp efter Jönköping för att tömma blåsan så jag tänkte att jag får ligga med på hjul så länge jag orkar hänga med i alla fall. Låg på hjul längre bak i klungan under ca en timme för att slicka såren. men så kom Håkan Persson bak till oss wheelsuckers i "svansen" och ruskade om oss och menade att nu fick det vara nog med "vila". Alla ska hjälpa till med farthållningen, så var det överenskommet. 

Så jag kvicknade till av Håkans pepparturné och sökte mig fram till hetluften igen och med undantag från en förning sista km så orkade jag faktiskt delta i körningen fram i klungan hela vägen in i mål och det är det som jag är mest nöjd med. Speciellt med tanke på hur mosad jag kände mig redan efter en och en halv timme. Fick förvisso krampkänningar i höger ben sista två milen så under vissa perioder fick jag i huvudsak trampa med vänster ben för jag vet från tidigare att om krampen kommer är det stopp, så är det. Sista milen var var det 5-6 stycken som drog runt på ett led och Stevenson verkade ha oändligt mycket pulver kvar i benen och drog som ett monsterlok sista 2 milen. Han tog ordentligt långa körningar med högt tempo. Inte helt överraskande förstås men inte desto mindre tacksamt att ha en så start cyklist i gruppen. Denna gång i alla fall. På midsommarafton kommer jag inte att uppskatta hans hårdkörning lika mycket men det bekymret tar jag då.

Det var många som bidrog med farten och ska ha hatten av för den fina prestationen. Jag är tacksam för att ha fått varit med i den.

Axplock

- Vi hade en polisbil som ledarbil från starten men varför försvan den när vi kom ikapp andra cyklister och hade behövt den ännu mer?

- Tom P var en mm från att frontalkrocka med en mötande bil. Hade kunnat sluta hur illa som helst. Usch...

- Och till Tom W kan jag hälsa att jag är en "riktig cyklist" nu ;-)

- Vi hade en medelhastighet runt sjön på 43,0 km/h
- Tack för alla grattis-sms

Nu väntar vila till onsdag för att vara laddad när det är tempo-SM och på fredag när det är linjeloppet. Nu ska jag logga in på Eurosportplayer.se och se någon etapp från årets Giro och när jag blir trött ska jag ta en lutare. Zzznacka om livet på en pinne.