Tung cykelhelg

Skulle köra Siljan runt med Masarna i går som en liten uppvärmning inför vättern om två veckor. Jag startade visserligen med gruppen men redan efter några km passerade vi en järnvägsövergång när det small till i cykeln och bakomliggande cyklister påtalade att det lossnat någon "plastbit". Vadå plastbit? Hela cykeln och hjulen är gjord av plast och jag behöver all plast så om något saknas blir jag orolig. Med en överhängande risk för att inte hinna ikapp klungan tog jag ändå beslutet att stanna för att göra en snabb okulärbesiktning. Gjorde några snabba svep med blicken utan att hitta något som saknades eller någon större skada så snabbt upp på cykeln för att påbörja jakten på klungan.

Det suger ordentlig att jaga ikapp en jätteklunga som aldrig stannar av och det tog några tunga minuter innan jag var ifatt. Tyvärr kostar det på krafterna ordentlig att gå på rödvarvning drygt 5 minuter så jag kan inte påstå att det blev så himla bekvämt när jag kom ikapp. Kunde i alla fall ansluta och kämpa vidare i klungan och hela tiden funderade jag på vad som kunde ha lossnat. Kunde dock inte komma på något rimligt men efter ca en timmes cykling körde jag ner i ett gupp varpå styret roterade framåt något. Ingen större katastrof men i kombination med informationen att det lossnat något från cykeln så kändes det inte säkert längre. Stannade igen för att göra en besiktning utan någon som helst ambition att hinna ikapp klungan igen. Kunde inte hitta något som var skadat denna gång heller så jag fortsatte. Fick sällskap av en annan otursfågel var växlar (Di2) slutat fungera och vi kämpade på tillsammans hela vägen runt sjön.

Söndag och ny tävlingsdag med nya förhoppningar i Falkenloppet. Startade i Elitklassen på en 10 km lång varvbana och det blev lite ryckig körning redan från start. Höll låg profil första varvet och försökte skapa ett par utbrytningar under andra varvet som inte lyckades och sen var jag tvungen att dra mig neråt i klungan för att ladda batterierna lite. Tyvärr blev jag prejad utanför vägen så att jag åkte i diket och samlade ihop flaskorna som lossnat från ställen och satte fart efter klungan. Den hade förstås redan hunnit för långt bort för att jag ens skulle få en falsk förhoppning om att hinna ikapp. Trampade på rätt hårt i nio av tio varv när tätgruppen kom ikapp mig precis före varvningen så då var det bara att kliva av.

I morgon är det Värmdö tempo och eftersom hoppet är det sista som överger oss så kommer säkert nya förhoppningar att ha vuxit fram till i morgon.