TOJ

Nu har vi klarat av tre av fyra etapper på årets Tour of Jämtland och för egen del är det först i dag som jag känner att kroppen är sig lik. På gp loppet blev jag avplockad när det återstod några varv vilket var premiär för mig. På gårdagens etapp mellan Östersund och Vemdalen blev det en jättekrasch som mer än halva klungan blev inblandad i men jag lyckades få stop och kunde runda högen av cyklar och cyklister via diket. Det gick sakta i klungan ett par km för att så många som möjligt skulle kunna ansluta efter kraschen men eftersom det var en grupp med två cyklister som hade ett försprång till klungan som behövde köras in så ökade farten ganska snart.

En del olycksfåglar kunde ansluta till undan igen genom att åka på servicebilar. För egen del tog krafterna nästan helt slut i backen upp till klövsjö där jag släppte klungan. Körde på i egen takt gott det gick men jag var så trött att när Fredrik och Kalle som kraschade kom i kapp mig orkade jag inte ens ligga på deras rulle. Ordentlig trött rullade jag i mål 13 minuter tre klungan.

På dagens etapp från Vemdalen till Åre fanns det ett kritiskt passage i form av backen upp från klövsjö. Avhänts där och det är lönlöst att fortsätta de återstående 17 milen till Åre. Som tur var för mig så var farten hög men inte högre än att jag kunde hänga med över krönet. Rösten av resan gick i lugn fart ända fram till granenbacken i Åre där jag körde mitt eget tempo och var efter två varv ca 2:30 min efter klungan i mål. Det glädjande från dagen var att benen kändes bättre ju längre etappen pågick, vilket känns skönt. Under de första två etapperna har benen inte känts som de brukar.

I morgon kör vi sista etappen från Trondheim tillbaka till Åre. Det är en tuffaste etappen med hårda stigningar och drygt 21 mil. Nu är det natti natti.