onsdag 27 juni 2012

SM-rapport

Linjeloppet
Blev inte alls som någon hade tänk sig skulle jag gissa. Starten och uppropet skedde på stortorget i Södertälje och innan jag rullade dit tog jag en sista titt på väderprognoserna och ingen visade något tecken på regn. Sköänt med tanke på de sista dagarnas ostadiga väder.

Väl nere på torget börjar det ganska snart att regna. Regnet tilltar och vi står alla under skydd huttrandes för att hålla värmen. Starten skjuts inte fram utan genomförs enligt tidtabell vilket är synd med tanke på att regnet hela tiden tilltar. När starten väl gått så tilltar regnandet exponentiellt och till slut så är det ett regelrätt skyfall som innebär att ingen i startfältet har någon bromsverkan i utförsbackarna i Södertälje centrum.

I stundens hetta med dålig sikt (ja det regnade så mycket att sikten var klart begränsad) valde en del att ta det lugnt och inte riskera mer än lovligt, medan andra ökade på riskmomentet och åkte på skorna i utförsbackarna för att få lite bromsverkan.

Jag valde den mer beskedliga strategin och tog det lugnt. Tyvärr innebar det i kaoset att klungan helt plötsligt var borta. Jag trampade på några varv och kom i kapp några ströcyklister så till slut var vi en grupp på fem cyklister. När vi var 5 minuter efter klungan blev vi avplockade från banan eftersom arrangörerna inte kunde kontrollera biltrafiken.
Så linjeloppet blev en flopp för min del.

Tempoloppet
Denna gång var vädergudarna lite mer barmhärtig och bjöd bara på några skurar som inte påverkade mig alls. Jag startade i den senare delen av fältet som hade två minuters startmellanrum.

Kände mig rätt laddad när jag gav mig iväg men hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt. Fem mil är långt även om man disponerar krafterna rätt och jag ville inte riskera att hamna i någon kris på vägen hem. Första milen gick snabbt och jag tror att snittfarten var strax under 47 km/h och jag förstod att det skulle gå lite långsammare på hemvägen. Det såg också så ut på de cyklister som jag så småningom började möta.

Banan var en typisk svensk tempobana med ett par sega lutningar men inget utöver det vanliga. I alla typer av motlut tycker jag att farten sjunker mer än vad den borde göra och så tänker jag att jag måste vara den långsammaste tempocyklisten i uppförsbackar. Känns ofta lite komiskt att sitta nerborrad i sina trikåer och dumstrut på huvudet när min hypermoderna GPS-dator visar genant låga hastigheter.

För att återgå till loppet så fortsatte jag att trycka på utan att förivra mig. Var uppe på olovliga ansträngningsnivåer ett par gånger men lyckades samsa mig och ta det lite mer behärskat igen. Strax innan vändningen märkte jag att jag tappat på framförvarande cyklist men jag hade å andra sidan inte blivit omkörd av bakomvarande så det båda väl rätt ok. Tror att min snittfart låg på ca 45 km/h när jag rundade flaggvakten (har inte hunnit analyserat data ännu).

Ett nytt inslag i arrangemanget var att arrangörer vid 3 tillfällen gick ut och ställde sig mitt i vägen den sista km och även fast jag visste var vändningen var, blev jag ändå osäker på vad det betydde och det är jag fortfarande. Var säkert tänkt att vara något bra men jag blev bara förvirrad. Är det någon som vet?

På hemvägen började jag känna av tröttheten lite mer och tog det lite lugnar i de partier där det gick lite lättare. Hamnade bakom några trafikanter i samband med en rondell där jag fick bromsa mer än jag planerat och förlorade ett par sekunder men inget av betydelse.

Snittfarten var fortsatt hög på hemvägen trots att jag trodde den skulle bli tyngre med tanke på rådande vindförhållanden. Vissa partier var det inga problem att hålla en fart på 50 km/h trots att det var platt. När det var ca 5 km kvar visste jag att banan svängde lite mot vinden och jag trodde att de sista fem km skulle bli tuff i motvinden och vågade inte stoppa huvudet under armen och brassa på som jag hade planerat. Jag vågade inte chansa och riskera att få kram och bli helt stillastående i motvinden.

I efterhand vet jag att det aldrig blev någon motvind sista kilometrarna mot mål så min passiva taktik gjorde förstås att jag sumpade några sekunder sista biten mot mål i stället för att knapra in några sekunder. Nu var jag till slut 26 sekunder från att nå min målsättning och placera mig bland de 10 främsta och det hade jag ändå inte kapat med en aggressivare taktik sista kilometrarna mot målet.

Trots att jag missade topp 10 och trots att jag hade en passiv taktik (inte riktigt likt mig så att säga) sista kilometrarna så är jag jättenöjd med mitt lopp och även med min placering.



Tack!

För alla gratulationer. En redogörelse från loppet kommer så snart jag får möjlighet.

 

 

lördag 23 juni 2012

Sm linje i morgon

I morgon är det dags för linjeloppet som ska avgöras på en 10 km lång varvbana i centrala Södertälje. Många kurvor och i gångdrag och snabba utförskörningar i trixig terräng vilket inte har passat mig hittills i cykelkariären men i morgon kanske? Det ska ju vara en första gång för allt.

Nu tänkte jag avsluta kvällen med andra avsnittet av en idiot på resa på svtplay. Natti!

fredag 15 juni 2012

I morgon är det dags för VR

Bombarderar SMHI och andra vädertjänster på webben just nu och säkert är det 20000 till som gör det samma. Sedan några dagar tillbaks har det varnats för regn under lördag men det är först nu, med ett dygn kvar, som det börjar bli trovärdiga prognoser. Det går nog inte lägre att ignorera och fortfarande hoppas på solsken och värme. Bara att packa ner skoteroverallen och regnkläderna.

Bussen som dom flesta av oss i Lag Norrbotten (http://lagnorrbotten.blogspot.se/) är på väg ner just nu. I går passerade bussen genom Umeå och jag passade på att skicka med cykeln och en väska med kläder. Själv åker jag ner i kväll med flyg och slutligen tåg till Linköping där jag tänkte luta omkull mig några timmar innan avfärden till Motala i morgon bitti.

Så, upp med paraplyet för snart är det dags.

 

 

fredag 8 juni 2012

Mys- och komigångvecka

Försöker återhämta mig nu. Mina ben, min kropp, min skalle. Alla behöver samarbeta och ha energi, motivationen att streta emot tröttheten och smärtan som kommer under hårda träningspass.

Jag tycker att jag får svårare med åren att motivera mig till att verkligen pressa mig under hårda pass. Det känns ofta alldeles för nära till "det är lagomt jobbigt nu".

Oavsett ålder eller någon annan orsak så behöver jag ta en lugnare vecka vilket bland annat innebär träningsledigt idag och det ser jag fram mot.

fredag 1 juni 2012

Rast vila på stället

Benen är nu officiellt helt slut. Finito! Kaput! Stenstum! Provar att vila några dagar och ser vad som händer. I motsats till mina övriga lagkamrater så hoppas jag på regn på söndag. Gärna i kombination med kyla och hård vind. Då har jag en giltig (väl?) ursäkt för att inte cykla.