Inte bara Sveriges nordligaste cykelklubb

Team norrbotten är inte bara Sveriges nordligast cykelklubb med medlemmar från Kiruna i norr till Piteå i söder. Det är även Sveriges bästa cykelklubb 2010. På veteran-SM i somras blev Team Norrbotten faktsikt bästa klubb vilket är smått fantastiskt kan jag tycka. För det första bor vi på breddgrader som inte gynnar landsvägscykling, i alla fall på bara vägar, fria från snö. I kiruna är det till exempel ganska vanligt att det snöar alla månader utom i Juli.

För det andra har vi bara bråkdelen av antalet medlemmar som många klubbar på sydligare breddgrader har. Jag känner inte till vårt medlemsantal i detalj men jag tror det rör sig om ca 30 medlemmar, så även om vi täcker in ett stort geografiskt område, fångar vi inte upp så många medlemmar. Av dessa är tyvärr det endast två tjejer men jag har hört ryktesvägen att vi får förstärkning på den fronten till nästa säsong och jag hoppas att det stämmer.

Jag tycker att vi har några intressanta fenomen inom klubben. Enligt Wikipedia har Älvsbyn 8340 invånare och av dessa är 40 stycken landsvägscyklister. Det innebär att 0,48 % av Älvsbyns invånare är landsvägscyklister. Med motsvarande täthet i Storstockholm (enligt Wikipedia)  skulle det betyda att 9 600 är föreningsanslutna till en landsvägsklubb och det tror jag inte att det är på långa vägar.

Sen har vi Dyranderland, eller Skaulo som det står på den officiella kartan, efter Daniel Dyrander. Skaulo är en by längs E10:an mellan Gällivare och Kiruna med 179 invånare (återigen enligt Wikipedia) och med en väg. Då skulle man kunna tro att det är trångt på "Vägen" men så ligger det knappast till. Vid ett tillfälle var det någon av cykelkamraterna från Kiruna som beklagade sig över att det var så lite vägar att cykla på i Kiruna och då sa Dyrander att vi var välkomna till Skaulo och cykla på "Vägen". Mycket färre än en (1) väg blir det inte.

Vägtäthet i Skaulo (Dyranderland)

Vägtäthet i skåne

Nu ska jag ut och terapipromenera i väntan på att febern lägger sig. God Jul och tack Team Norrbotten för en fantastiskt givande cykelsäsong. Ett särskilt tack till alla gubbarna i H40 som hjälpte till att ro hem SM-guldet på linjeloppet för det är något man inte klara ensam.

God Hjul :-)

Som traditionen bjuder...

Som vanligt blir jag sjuk under julledigheten. Har varit så de senaste 15 (typ) åren och jag vet inte vad det beror på. Kan bara konstatera att så ligger det till och sista dagen på jobbet innan ledigheten så sitter jag här med halsont. Som traditionen bjuder...

God jul!

Ny cykel

Nu har jag äntligen bestämt mig för vilken cykel jag ska köra på nästa säsong. Det har varit lite velande hit och dit. Grunden till velandet är att den cykel som jag velat ha, Fuji SST 1.0, inte går ner i transportväskan eftersom den har fast sadelstolpe (har jag givetvis en bestämd åsikt om också men den tar jag inte nu) och då har jag inte kunnat bestämma mig för vilken cykel jag ska köra med i stället, och så har det hållit på hela hösten. Bor man i Kiruna är det långt till allt och i synnerhet till cykeltävlingar. Förra säsongen var det tävlingarna i Gottne som var närmast och dit är det närmare 75 mil så att kunna flyga med väskan är ett krav för att kunna tävla.

Vid en sista desperat kontrollmätning av diverse mått på både cykel och väska så är det nog så att den förmodligen går att få ner i väskan. Utöver de obligatoriska delarna som styre, pedaler, sadel och hjul, måste även vevparti och bakväxel demonteras. Men då går den FÖRMODLIGEN ner i väskan :-)

Har valt att gå ner en storlek på ramen till 56 vilket gör att jag får ett styre och vevparti som är för för litet. Därför har jag snart ett sprillans nytt Dura Ace vavparti med 172,5 vevar och ett styre med bredden 42 cm till salu. Styret är givetvis kolfiber :-)

Min gamla cykel har hittat ett nytt hem i Trollhättan och den har det nog bättre där nere i värmen :-)

Norwegian är flygets motsvarighet till SJ

Nästan varje gång jag åker med Norwegian är flyget försenat. Ok, att dom har rätt billiga biljetter men dom verkar ha så små marginaler att minsta lilla störning leder till förseningar. Vad tusan, ska jag betala extra för att få komma fram i tid så säg det i så fall. Som vanligt vid varje försening, lovar jag mig själv att inte flyga med luftens SJ men det verkar som att jag lyckas glömma mitt löfte alldeles för ofta. Fast efter dagens resa är jag rätt säker att jag ska komma ihåg löftet för all framtid. Idag har dom kostat mig massor av extra arbetstid i form av telefonsamtal för att boka om möten, övriga flyg, hyrbilar etc. Dessutom direkta kostnader på 3000 kr och en frustration som jag sällan har upplevt.

Antingen måste dom ta betalt för tjänsterna så att dom kan hålla tiderna eller så får dom sluta använda begreppet tidtabeller och i stället använda hålltider vilket det faktiskt är. Dom kan inte skulla alla förseningar på otur. Plex Pettersson gjorde en segerintervju med Stenis under hans glansdagar och Plex tyckte att Stenis hade haft tur som vann. Stenis svarade att det kanske var så men han menade också att det var konstigt att ju mer han tränade, desto mer tur fick han (eftersom han vann fler tävlingar). Kanske nåt för Norwegian?

JAG ÄR ARG NU

Kanooonform!

På tacxvr.com kan man både publicera en server och ansluta sig till en server med Internetracing. Har försökt hitta tillfällen när min träningstid passar något lämpligt Internetrace i den virtuella världen men det har varit svårt. Härom veckan verkade tidpunkten dock stämma och jag anslöt mig till servern. Var tyvärr lite sen så dom andra fyra deltagarna hade redan startat och kommit en bit på vägen. Jag gillar ju att köra race så jag spottade i nävarna och tänkte att trötthet är bara vekhet som lämnar kroppen och tryckte på ordentligt i pedalerna.

Det gick förvånansvärt snabbt att komma ikapp de övriga deltagarna och när jag kommit ikapp så la jag mig sist för att slicka såren lite. Jag tyckte att det gick lite väl sakta och jag behövde knappt ta i något alls för att hänga med. Så kom det en backe på 10% så jag började trycka på lite igen och såg att hastigheten var närmare 40 km/h och dom andra såg ut som att jag passerade stillastående mitt under ett fikastopp. Fick en känsla att allt inte stod rätt till när det gick så lätt och en snabb lägeskontroll bekräftade mina misstankar. Min effekt stod på 0, dvs mitt motstånd fungerade inte alls vilket var orsaken att jag blåste om dom andra i 40 blås uppför en 10% backe. Inte lönt att slösa mer tid på racet så jag hoppade av. Och jag som anade en gryende kanooonform, landade i verkligheten med ett magplask.

Tillbaks till intervallerna!

Där satt den

Enligt vinterns träningsupplägg var det dags att öka belastningen på mina tior från och med december men jag har slirat lite på datumet och kom till saken först i går kväll. 380 W blev 390 W. Ökningen kan tyckas försumbar  men det kan jag lova att den inte var. Dessutom är den ett viktigt steg mot midsommarhelgens SM-tempo. Då gäller det att benen kan producera effekt.

Julbordspremiär

Det fanns en tid när jag betraktade varje julbord som ett rätt omfattande projekt med en medveten strategi att missa så lite som möjligt på julbordet. Inte för att jag är snål utan för att jag helt enkelt tycker om mat. Til exempel åt jag mycket mat mycket dagarna innan utom dagen D då jag inte åt något förrän det var dags för julbord.

Nu för tiden tycker jag att det är för omständligt med ett julbordsprojekt och möjligen missar jag en sillsort eller två av den anledningen men det kan jag leva med. I kväll är det i alla fall premiär för i år och det ser jag fram mot . A lot :-)

Liten tuva stjälper stort lass

Det börjar vara gruvsamt nära en höjning av effekten på mina intervaller nu. En vecka till sen ska effekten höjas med 2,5%, är det tänkt i alla fall, men nu vet jag inte... Har två upplägg som jag brukar köra. Ett upplägg med 3 och ett med 5 stycken 10-minutersintervaller. När jag kör 3 intervaller skruvar jag upp motståndet 5% och det är det som är den "lilla tuvan" i sammanhanget. Det "stora lasset" är min ansträngningsgrad för att veva runt dom extra 5%. 5%!!! Låter som att det skulle kunna vara försumbart i sammanhanget. Eller hur? Det är det inte. Det är motsatsen till försumbart. Det är en PÅTAGLIG, AVSEVÄRD, BETYDANDE, AVGÖRANDE skillnad. Ja, ni fattar säkert.

I går kväll skarvade jag dessutom mina 3 tior med ett stenhårt VR-race (Virtual Reality) mot Jan E på Tacxen, så det lär dröja till julafton innan vilopulsen går ner till något slags normalvärde. Jag märkte att Jag och Jan E har lite olika strategier när vi kör VR: Han undviker att krascha och håller ett jämt och högt tempo. Jag är lite mer för att brassa järnet hela tiden men då kommer ju också krascherna med jämna mellanrum. Men efter varje krasch kan jag köra några sekunder på adrenalinet innan jag måste börja spjälka mjölksyra igen. Gissa vem som korsade mållinjen först ;-)

Det är kallt nu. Hoppas på att det skall krypa upp till -15 under helgen iaf så jag kan komma ut på längdskidorna.

Till salu: SM-segrare

Säljer maskinen som tog mig till SM-guld i H40 i somras. Skulle nog beskriva den som välskött och en väldigt prisvärd cykel. Storlek 58 cm vilket jag skulle säga normalt passar en person mellan dryga 180 cm och dryga 190 cm. Slitdelar som kedja, vevlager och sadel är bytta sedan den togs i bruk 2009. Mer information om cykeln hittar du här och här. Pris? Hade tänkt mig 8000 kr.

WC-premiär

I morgon är det WC-premiär i Gällivare för längdåkarna och förhoppningsvis åker vi ner (hur många åker ner egentligen) till Gällivare på söndag och kollar in stafetterna. Är mer imponerad av att se grabbarna och tjejerna när dom kör klassiskt än när dom kör skate. För mig är skate mer köttande medan den klassiska stilen kräver ett stort tekniskt kunnande. Kommer ihåg från tiden när jag bodde i Umeå och det var WC i Gamliaspåren. En av backarna (kallkällbacken) var en skräckupplevelse och en pina att stappla sig uppför men när killarna kom (masstart) med Hjelmeset i täten var det långt i från något stapplande. Dom körde med glidfas uppför backen! Och inte behövde dom lägga sig ner på toppen och dreggla i snön heller. Det var fantastiskt imponerande att se.

Körde en timmes skate med Dyrande i eftermiddag och redan direkt förstod jag att det skulle bli ett hårt pass. Kastade ett getöga på pulsklockan genom dimman och såg att vi hunnit 10 km första halvtimmen. Rätt lättåkt avsnitt men ändå... Inte så konstigt att det var dimmigt ute. Kämpade på så gott jag kunde men Dyrander var flera snäpp snabbare samtidigt som det var mitt 2:a skatepass för året så skymningen tillsammans med mjölksyran gjorde att det blev ett riktigt tufft fast bra pass. Dessutom skitkul att ha sällskap och framför allt att ha någon att jaga.

Nu ska jag uppdatera programvaran på min trainer :-) Natti, natti!

Bloggtorka

Har legat lite lågt med bloggande några dagar men nu tänkte jag hetta upp den med färskt inlägg. Upplägget för vinterträningen börjar klarna lite. Det får bli skidåkning i dagsljuset på helgerna och under vardagens mörker får det bli tuff trainer-träning.

Klämde några hårda skidpass i helgen så ljumskarna är måttligt roade just nu. I går kväll lyckades jag motivera mig att köra 5 tuffa 10-minutersintervaller som jag skarvade med några ännu tuffare i morse fast då blev det "bara" 3 reps. För att höja ribban måste man lämna tryggheten i komfortzonen, men ibland är det tufft där ute...

Men så blev det vilodag och då skiner solen igen. Och eftersom solen skiner så blev det en McFlurry idag :-)

En helg med Längdåkning och god mat

Behöver jag säga att det varit en bra helg. Lägg dessutom till ett trevligt sällskap så har vi ett möjligt vinnarrecept :-)

Just nu har vi besök av flera skidlandslag här i Kiruna vilket gör att skidspåren sköts extra bra. Jag vet inte hur mycket snö vi har men det är tillräckligt för i vinter iaf. Superfin skidåning är verkligen en trevlig variation på cykelträningen. Avslutade helgen med ett intervallpass på 3 x 10 minuter på 400 W och det svider fortfarande lite i benen trots att det är dagen efter.

I stället för skidåkning valde Malin och Pirac en löptur i snöyran i stället. Cykelbanorna var tydligen inte så bra plogande så det blev att pulsa i snön men jag är rätt säker på att Pirac var minst lika nöjd för det, Lapphund som han är. Malin tror jag däremot hade föredragit lite bättre underlag.

Effektbaserade intervaller

Det känns så kontrollerat till en början. Första intervallen, visst man får ta i lite men inte desto mer. Under andra intervallen stiger pulsen något och soffan i ögonvrån börjar se allt bekvämare ut. När den tredje intervallen startar börjar jag ana oråd: Ska jag verkligen klara alla fem intervaller på den bestämda belastningen? Nåja, jag är envis och tar mig igenom även den tredje och ser ljuset i tunneln efter tvåminutersvilan på 100 watt. En bit in i den fjärde intervallen inser jag att det kommer att gå men att det kommer att kosta. Uttrycket "det finns inga gratisluncher", stämmer även på intervallträning. Den femte intervallen var för djävlig, helt enkelt. Ska inte försöka klä in det i nåt annat.

Men nu kommer belöningen. Genom att klara alla intervaller (5 x 10 minuter plus inledning och avslutning) på 380 watt har jag hittat den nivå som skall förbättras under vinterns träning. Till våren är planen att den skall vara högre. Hur mycket högre behåller jag för mig själv, men en sak är säker: VR-trainer är en potentiell vinterräddare för en kirunacyklist. Fin skit som Wieselblad kanske skulle ha sagt.

Hade premiär i skidspåren i går och det var fantastiskt fina förhållanden. -1 grad, nydragna spår och nysnö i träden. Lite som ett vykort. Läste att Kalla och landslaget kommer på träningsläger i veckan vilket säkert var anledningen till att spåren är så fantastiskt fina. Längtar till nästa tur :-)

VR-Trainer

Nu är den monterad och provad ett par rundor: Min Tacx Fortius Multiplayer. Körde en tvåtimmarsrundan i lördags utan att hjärnan ruttnade så jag är väldigt hoppfull. Ska köra några pass till innan det kommer ett mera omfattande utlåtande. I kväll blir det X antal 10-minutersintervaller på X watt.

Och till alla er som kallar effektmätare för wattmätare: Kallar ni hastighetsmätaren för kilometeritimmenmätare också?

Aluminiumfälgar eller plåtfälgar

Nu snöar det på bredden ute (var annars) och det känns som att nu har vi passerat "point of no return" på årstidsfronten i Kiruna. Årets vinter har nog kommit för att stanna, till juni eller nåt. För ovanlighetens skull bytte jag faktiskt till vinterhjul i god tid denna gång och då slog det mig att det är rätt vanligt med plåtfälg på vinterhjulen och aluminiumfälgar på sommarhjulen. Antar att det beror på att bilen ska vara snygg större delen av året vilket plåtfälgar knappast bidrar till. Stylade alufälgar är ju betydligt snyggare.

Det var då som jag blev osäker på om man ska vända på resonemanget i Kiruna, dvs aluminium på vintern och plåt på sommaren. Vinterdäcken sitter ofta på from början av oktober och förmodligen fram till slutet av april. Vill man mjölka ur det sista av fjällen behåller man kanske vinterhjulen på även en bit in i maj. Oktober tom april får jag till 7 månader så det kanske är så att jag skiftar fälgar nästa gång jag köper däck och sätter aluminiumfälgarna på vinterhjulen i stället för sommarhjulen. Jag vill ju ha snygga hjul så stor del av året som möjligt. Och visst! Jag skulle kunna ha alufälgar på både vinter- och sommarhjulen men då faller ju hela resonemanget.

Kanske bara i Kiruna

Har haft cykelledigt i över 3 veckor efter norrländska mästerskapen men i går ville jag ta ut fincykeln en sista gång innan vintern gör sitt brutala antågande. Tog turen efter E10 mot Riksgränsen/Narvik och efter ett par mil korsar ett skoterspår vägen och då kom jag och tänka på ett av "vårens" cykelpass som jag hade någon gång i mars.

På vintern (när det går) och våren cyklar jag med en gammal temporam som får tjänstgöra som kross-cykel med 32 mm dubbdäck på. Den aktuella dagen i mars var det inte så mycket snö kvar på vägen men även fast våren hade börjat tina fram asfalten var det riktigt kallt ute. Speciellt kallt var det när man passerar myrarna längs vägen och efter en stunds cyklande var det för kallt att fortsätta. Jag frös för mycket helt enkelt, trots att jag hade hängt på cykelkärran med hunden i för att det inte skulle gå så fort.

Det är nu som den tidigare nämnda skoterleden kommer in i berättelsen. Det var nämligen precis där som jag hade stannat för att värma mig och då slog det mig att "kanske skoterleden är tillräckligt hård för att cykla på?". Det hade inte varit någon dagsmeja så spåren var inte frysta men jag bestämde mig för att det fick vara tillräckligt hårda spår för ett försök. Dessutom skulle hunden få springa av sig en stund i stället för att sitta i cykelkärran och vara allmänt missnöjd över det.

Det var lite trögt och spårigt i början men efter en liten bit konvergerade spåret och alla småspår gick ihop till ett gemensamt spår som var tillräckligt hårt för att bära upp mina 80 kg på ett par 32:or. Cykelkärran surfade så fint uppe på snöytan och den rullade ganska lätt. Jag cyklar kanske 10 minuter innan jag vänder och efter ett par minuter under min resa tillbaks till vägen möter jag två skoteråkare som saktar in när dom närmar sig. Förmodligen något förbryllade men efter den sedvanliga, något tillbakadragna, nickhälsningen passerade dom mig: En cyklist på racercykel med cykelkärra på släp. Jag skulle tro att dom inte stöter på sådant efter skoterlederna så ofta. Väl ute på vägen var jag varm och hunden nöjd att få hoppa in i kärran och vår färd kunde fortsätta mot Riksgränsen/Narvik en bit till innan vi vände. I Kiruna finns nämligen inga vägar som leder in på andra vägar som till slut leder tillbaks till Kiruna. Alla cykelturer (alla är föresten inte så många till antalet men det får bli en annan berättelse) innehåller en 180 graders vändning.

Fortfarande...

inget ljus i tunneln. Men jag kämpar på...

Jag kämpar på...

med löpningen. Fast egentligen är det inte riktigt rätt att kalla det för löpning heller. Mera åt jogginghållet är jag rädd. Fast jag kämpar på men det är lite kränkande att ha konstant träningsvärk. Jag trodde att det fanns olika nivåer av nybörjare. Jag vill ju gärna tro att jag har en hyfsad syreupptagning att luta mig mot. Fast det har visat sig att när det gäller löpning verkar det tyvärr bara finnas en nivå. Jag är en nybörjare på löpning helt enkelt. Bara att stå ut en vecka eller två till så kanske man kan börja skönja ljuset i tunneln.

Alternativ "träning"

Har parkerat cykeln på obestämd (men begränsad) tid för att i stället ägna mig åt lite alternativ "träning". Träning är nog inte den korrekta termen för tex 35 minuters jogging eller 10 armhävningar men det är iaf motion och jag vill inte dra på mig några skador i onödan. Trots att jag tar det väldigt lugn har jag ont i hela kroppen och varje löpsteg smärtar, men det är kul :-)

Faktisk väldigt kul att få göra något annat än att cykla och häromdagen kunde jag passa på att fota min fyrbente kamrat framför en liten fjällsjö under en prompis.

I kväll blir det ett löppass till och kanske kommer träningsvärken att kännas lite lite mindre än tidigare.

Påskägg redan?

Nä, inte ännu! Och det är inte min hjälm heller för den delen men vems hjälm kan det vara? Vi som cyklar i Team Norrbotten har nog en liten aning ;-)

Säsongsavslutning

Linjeloppet på Norrlandskan fick bli årets sista cykellopp. Fick stryk i spurten av Fredrik Kingstad Östersund CK, vilket var rätt så väntat. Försökte trötta ut honom lite på sista varvet men det hjälpte föga och han passerade mig några meter före mål.

Just nu vet jag inte om det är skönt eller trist att säsongen är slut. Det är skönt för att min hjärna inte orkar plåga stackars benen mer. Det känns vemodigt och lite tomt eftersom jag har uppnått alla målsättningar jag hade inför säsongen och faktiskt lite till. Vad ska jag hitta för realistiska mål inför nästa säsong som gör mig motiverad att dreggla mig igenom flera intervallpass i veckan på spinningcykeln?

Årets stora mål var guld på tempoloppen på veteran-SM men en tre veckors förkylning satte stopp för det. Däremot kunde jag tillsammans med mina lagkamraters fantastiska lojalitet köra hem guldet i linjeloppet i stället. Mitt misslyckade tempolopp glömdes snabbt bort när mina kamrater från uppväxten i Sollefteå överraskande och helt utan min kännedom stod och sprutade Champagne när jag passerade mållinjen. Dom hade rest genom halva landet för att fira min 40-års dag :-)

Ungdomskamraterna från uppväxten i Sollefteå

Nu tänkte jag iaf gräva fram löparskorna och börja jogga så smått och vila hjärnan så kanske motivationen och gnistan växer fram i takt med att vintern gör sitt antågande här i Kiruna.

Resultatbörs 2010
SM-guld H40 linje
SM-silver H40 partempo
SM-brons H40 lag
Team Norrbotten bästa klubb på Veteran-SM
1a Kalas-cup veteran H40
Brons Nordiska mästerskapen tempo H40
6a Nordiska mästerskapen linje H40
1a Norrlandsmästerskap Elit tempo
2a Norrlandsmästerskap Elit linje

Tack 2010 :-)

Bronsmedalj H40 Nordiska Mästerskapen tempo i Hamar

Guldmedalj H40 Svenska Mästerskapen linje

Team Norrbotten bästa klubb på Veteran-SM 2010

Norrländska tempomästerskapen

Det var en lång resa till Härnösand från Kiruna och det var mer morgon än kväll i "går" innan jag och min reskamrat Per kunde lägga omkull kroppen. Kanske var det därför som kroppen kändes ordentligt seg under uppvärmningen? Däremot så vet jag sedan tidigare att den mentala inställningen är helt avgörande för ett bra tempolopp och att känslan i kroppen inte alltid behöver betyda så mycket.

Banan bjöd egentligen inte på några överraskningar förutom att det var två vändpunkter. Annars lite motlut med efterföljande utförslut, osv. Försökte kämpa på hårt som vanligt men jag var lite osäker efter målgången när jag såg vad låg medelfart jag hade haft. Resultaten visade däremot att min goda form håller i sig och jag fick vara snabbast för dagen. Alltid skönt :-)

Bra veterancupsavslutning

Blev en tung men lyckad helg i Örebro där jag lyckades vinna både tempoloppet och linjeloppet. 

Tempoloppet blev en plågsam historia från första tramptaget när jag kände att mjölksyran smög sig på trots att pulsen inte alls var på den nivå som den borde. Bara att bita ihop och se till att benen gjorde det jobb som vi hade kommit överens om. Blev iaf dagens snabbaste tid med 44 sekunder och 15 friska cup-poäng.

Söndagens linjelopp blev en ryckig histora och direkt från start avslöste rycken varandra. Eftersom banan i det närmaste var platt som en pannkaka var det svårt att få en lucka till klungan. Först efter ca halva loppet fick jag hjälp av min lagkamrat Per att skapa en lucka och strax därefter fick jag sällskap och vi två lyckades hålla en lucka till klungan hela vägen in till mål även om den blev liten på slutet. Ytterligare 15 friska cup-poäng gjorde att jag säkrade cup-segern i H40.

Veterancupsavslutning

I helgen är det dags att avgöra säsongens kalascup veteran. Jag har haft ledningen en stor del av säsongen men efter senaste temporacet i Eskilstuna borde ledningen ha övertagits av någon annan. Bara att köra för fullt i helgen och se hur långt det räcker.

Just nu försöker jag lösa hur jag ska få med mig 2 cyklar från Kiruna till Örebro på flyg, buss och tåg. Tidigare har jag bara rest med en cykel och redan där brukar det bli besvärligt så håll tummarna.