Ledig men lite träning

Julen är en tid när jag har mycket som jag vill försöka hinna med. Hälsa på familjen, handla julklappar, laga mat, äta mat (så klart), träna, sova osv. Det innebär att det inte hamnar några distanspass i träningsdagboken utan snarare korta pass på trainern när tillfälle bjuds.

Förra veckan slutade med 5 timmars träning fördelat på 3 pass men med tanke på att det var julafton mitt i allt så vill jag vara nöjd.

I dag är det torsdag, dvs inte så mycket kvar av veckan och hittills står det 2 timmar träning i dagboken. I förrgår kunde jag köra backintervaller uppför halstaberget i Sollefteå. Är lite osäker på höjdskillnaden men jag gissar på att det ligger i trakterna kring 250 m.

Jag har kört uppför vägen till toppen många ggr tidigare men det var väldigt mycket tyngre att göra det med crossen på snö än med linjecykeln på torr asfalt. Varje repa uppför backen tog ca 17 minuter från Sibylla på stan till skidskyttestadion på berget. Det hela började lite oroväckande med ett ordentligt snöväder där det snöade på bredde och blåste ordentligt. Som tur var ett kort infall av Bore som snabbt gick över. Fick till slut fina förhållanden att cykla i och totalt nästan en timmes uppförscykling. Varmt uppför och svinkallt nedför :-)

Till helgen blir det förmodligen skidpremiär och cykeln får stanna inne några dagar och vila.

Julen närmar sig

Julen kryper närmare och personligen undrar jag om vi svenskar inte borde strukit julen i år. Nästan ingen extra ledighet förutom annan dag jul men den ska då buffra upp all julstress som säkert många dragit på sig genom att stressa för att kunna ta det lugnt under julhelgen. Stressa för att ta det lugnt! Låter lite som en logikvurpa.

Själv kommer jag troligen att jobba i mellandagarna och kanske ta lite ledigt efter nyåret men det beror lite på vädret också. Är det griskallt har jag kanske ingen lust att slösa semesterdagar på att inte kunna vara utomhus. Då sparar jag dom hellre till varmare dagar när man tex kan cykla :-)

I Umeå är det kallt idag men prognosen lovar varmare till kvällen och det skulle vara skönt att kunna få till ett pass utomhus i stället för ett kort och hårt inomhus. Dom får jag nog av ändå.

En snöig dag

Det blev 3:15 i snöväder idag. Riktigt besvärligt väglag stundtals och faktiskt lite obehagligt när det är oplogat och vissa bilister envisas med att uppträda respektlöst. Nåväl, nu när träningsveckan till ända och kan summeras till 9,5 timmar.

Nya tag nästa vecka.

Det har hänt igen

Tredje veckan på raken som jag har kontinuerlig träning och direkt känner jag att om det fortsätter så här kan det gå hur långt som helst. Så tänker jag lite pretentiöst när jag sitter här med det senaste intervallpasset i benen och mår sådär gott som man kan göra efter att ha genomfört ett grispass. Nu gäller det att få till dom där följande 20 (ish) veckorna fram till säsongen så då ska det ordna sig till slut.

Det ska jag klara tänker jag och bestämmer mig för att ta ut segern i förskott över att ha varit träningsflitig hela vintern redan nu. Den är ingen riktig glädjespridare där den står trainern. Musik och TV har inget eller iaf väldigt lite att bidra med för att få klockan att röra på sig framåt. Fantastiskt negativa tankar är rätt vanligt när jag sätter mig på trainern.

Men hur det än är så hittar jag motivation tätt som oftast och kämpar vidare med intervallerna. Det blir inte så långa pass men rätt intensiva och effektiva. Det blir inga 5-timmarspass som Tom P brukar beta av på helgerna (hur bär han sig åt för att inte få hjärnskador?) men en bra vecka blir det 2 intervallpass á 1 timme.

Veckans halkväder gjorde att jag beställde nya dubbdäck med fler dubb till crossen för att slippa vara orolig att slira omkull i vinterhalkan. Den där cykelcrossen är verkligen ett av mina bättre köp av rullande kapitalvaror. Kan inte annat än att rekommendera den cykeltypen för alla cykelintresserade.

I morgon hoppas jag på besök från Kiruna av Janne Eriksson med familj som är på besök i Umeå. Cyklingen får bli antingen före eller efter besöket för det har förtur.

Godnatt!

Långa intervaller är jobbiga

Gnetade ihop 9 timmars träning förra veckan. 2 intervallpass, 1 pass i gymmet med tunga benövningar och två 3-timmarspass på helgen.

Denna vecka började med vila och fortsatte med lååånga intervaller idag. Puuuuh...

Härm-apa

Tänkte kopiera Herr Wieselblads öppensinnade deklaration av veckans träningsresultat. Det har ju knappt varit varken si eller så under hösten med haltande motivation och träning. Nåja, det får vara vatten under bron och så försöker jag titta framåt i stället.

Denna vecka kan summeras i 9,5 timmars träning fördelat på 3 intervallpass och 2 st 3-timmarspass utomhus. Det ena lugn och behagligt (sällsynta i min träningsdagbok) tempo och det andra i högre tempo med dom sista 15 minuterna på tröskeltempo med Tom P i hasorna. Mycket bra tempo.

Denna vecka fick börja med ett intervallpass med 5 tior. Resten av arbetsveckan är dock lite oklar eftersom vi åker på konferens med jobbet. Återkommer senare med utfall. Har i allafall räddat en pinne denna vecka.

Rapport

5 av 7 dagar av denna vecka är snart förbrukade och till handlingarna kan jag lägga 2 stycken intervallpass. Förhoppningsvis blir det i alla fall ett cykelpass i helgen om andan faller på så att jag kan skriva ner 4 eller 5 timmar träning i dagboken.

Annars rullar det på som vanligt ungefär. I dag har Pirac (hunden) varit hos veterinären och karvat bord en liten hudutväxt. OP gick bra och hunden är pigg.

Vad händer?

Har tagit ett ordentligt uppehåll i bloggandet så nu känner jag att det är dags att uppdatera omvärlden om vad som händer i mitt cykelliv.

Det finns en del som pekar på att motivationstorkan kan vara i slutfasen och jag känner att motivationen börja gry lite igen. Har fortfarande inte dragit igång på fullaste allvar men motivationen är på G och jag har haft två veckor med rätt strukturerad träning med ett par lite längre utomhuspass blandat med några intervallpass på trainern.

Har också, mot min ursprungliga plan, monterad stänkskärmar på crossen. Jag lessnade att  både jag och cykeln såg ut som ett lermonster efter varje cykelpass. Principen att inte träna på en cykel med skärmar får stå tillbaks till förmån för det praktiska helt enkelt. Jag viker ner mig. Denna gång!

Helgen har ägnats åt kamratskap och allt för mycket dekadent leverne. Tur att jag är ung och pigg. Är nog återhämtad redan i morgon bitti.

Träningen då? Jo effektmätaren är faktiskt uppe på anständiga nivåer igen efter en tur ner i avgrunden. Ligger på liknande status som för ett år sedan och det är väl rätt lovande. Har planer på att försöka periodisera träningen i vinter. Det är något som jag inte provat tidigare i mitt träningsliv men någon gång ska ju vara den första som det heter. Styrketräningen har reducerats till ett pass i veckan fram till jul så att jag bättre kan fokusera på VO2-träningen.

Kommer också att köra kortare intervaller i år fast med lika lång effektiv träningstid. Kommer att prova med fyror i stället för tior och skälet är så enkelt som att jag tycker att tior är för långa för mitt lövtunna pannben. Ett trick i skolan att lura sig själv helt enkelt. Jag kommer säkert att kasta in ett pass med tior för att få lite vardags-edge men basen kommer att vara fyror.

På rekommendation av Dr Nilsson i Älvsbyn har jag också provat att köra några 30-seklundersintervaller med lång vila men med maximal insats. Låter kanske inte så jobbigt men jag kan försäkra om att jag är medgörlig som en kattunge efter passet. Får se vad det ger.

I Stockholm har det blossat upp en debatt om en stackars ek som tydligen är krasslig och behöver sågas ner. Inte så bra förslag tycker alla och engagerar sig i dess överlevnad.

Varje pass räknas

Helgens plan var att jaga fågel i trakterna kring Kalix men ett litet missöde (modell glömde bössan hemma) gjorde att fokus fick styras om till lite cykling i stället (för cykeln glömmer man inte hemma).

Var ändå ut en sväng i skogen i går och trampade runt lite med pappa och hundar i stället för att gå efter vägarna . Det gör jag tillräckligt ändå. Lyckades skrämma upp en tjäder/orre som lättade på långt håll. That's it!

I dag fick cykeln komma ut i friskluften trots att det regnade och var allmänt bedrövligt väder ute. Lyckades ändå hålla värmen och kunde hålla ut drygt tre timmar i sadeln. Dessutom skrämde jag upp en orrtupp och en tjänderhäna. En mer från cykeln än när vi var ute och faktiskt letade efter fågel med fågelhund och allt.

Under dagens cykeltur fanns det gott om tid att reflektera över det rådande cykelvädret. Lite intressant att jämföra med en cykeltur på Mallis senare delen av maj med dagens pass i Kalixtrakten. På Mallis är det då 30 grader plus, sol och vindstilla. Varierande terräng och fina vägar. Dagens pass bjöd på 0 grader plus, en hel del regn och lervälling på grusvägarna. Trots allt är det passen på Mallis som gör att det ändå finns motivation att trampa omkring i det svenska höst och vintervädret.

Tillfälligt ryck?

Har tränat 4 dagar på raken nu vara 3 på cykeln så att vadheterdet nu är jag på G. Kanske! Är nämligen inte säker på att motivationen håller i sig till juni men jag har på känn att det kan bli ett pass i kväll också. Kanske löpning.

Premiär på trainern

Hade säsongspremiär på trainern i går. En tacx Fortius som är av modell "ansluten till PC" vilket betyder att jag kan välja lite olika träningsalternativ. I går kväll körde jag dock enklast möjligt och helt fantasilöst fyror i 55 minuter. Även om det var en god stund sedan tävlingssäsongen slutade, och formen därmed självklart har dalat, var effekten i benen katastrofalt dålig. Katastrofalt är väl kanske ett missbruk av ordet men effekten var ca 20% lägre än den borde vara och det tappet tycker jag inte man med fog kan härleda till dålig dag eller att det var länge sedan tävlingssäsongen slutade. Har ingen förklaring och får väl prova några gånger till innan jag deppar på fulltid.

I väntan på nästa pass på trainern ska jag avklara nästa styrkepass i morgon. Jag får fokusera på det så länge.

It's ready

Ny är cykelcrossen kitad för höst- och vinterträning. 900 lumens lampa och GPS på styret. Däcken har ersatts med 37 mm breda dubbdäck. 

GPS:en behöver jag verkligen eftersom det finns massor av grusvägar i trakterna och jag har knappt börjat att utforska dessa. 

/Mats

Hösten gör sitt antågande

Hösten börjar verkligen ta ett ordentligt grepp om tillvaron nu och cykling efter jobbet är helt uteslutet utan lampa. Har beställt en lampa som tydligen är något i hästväg från Kinalandet men leveranstiden verkar också vara något i hästväg. Hoppas att lampan skall dyka upp nästa vecka annars blir jag lite orolig.

Cykelträningen är sparsam och fokus ligger framför allt på benstyrka för att återfå lite muskelmassa efter diverse skador och cykeluppehåll. Tanken är att köra med fokus på styrke fram till januari och därefter blir fokus allt mer på cyklingen och intervallträningen.

På lördag är det dags för långpass med Gimonäs och jag hoppas faktiskt på att det ska bli MTB/Cross och inte landsvägscykling. Det är så kallt och det skulle också vara roligt att få byta lite vägar och köra på grusvägar och stigar. Prognosen ser dock ut att lova rätt varmt och lite sol så kanske det lutar åt smalhjul som Tom P skulle sagt.

Soppatorsk

När det blir höst med mörker, kyla och regn brukar jag få soppatorsk och så har det har blivit även i år. Motivationen bara försvinner, nästan från en dag till en annan och om jag inte visste att det alltid blir så här, skulle jag säkert tro att jag var på väg att bli soffpotatis.

Finns det inte inre motivation får man utnyttja möjligheten att låta sig påverkas av yttre faktorer. En ny cykel tex brukar faktiskt funka för mig :-) Fick ett samtal att den är på väg från Egons cykelbutik så i början på nästa vecka borde den dyka upp, redo för höstens och vinterns vedermödor.

Tänkvärt

Prova en spännande och rolig multisporttävling

Iksu multisport inbjuder till den årliga upplagan av Norrlandsknäcket. Ta chansen att vara med, erfaren eller nyfiken nybörjare. Det finns möjlighet för alla att vara med. Mer information hittar på då Norrlandsknäcket

Ett beslut är fattat

Har velat hit och dit om jag ska köpa en mtb eller en cross för att köra på i höst och i vinter. Båda alternativen har sina för- och nackdelar men nu har iaf lotten fallit på cross-alternativet och självklart en Fuji.

Idag blev det höstsäsongens första långpass med Gimonäs och om någon frågar mig så var det ett högt tempo, vilket jag gillar. Vill inte bränna tid på slappa långpass utan det ska vara tempo.

I morgon arrangerar Gimonäs ck Bikeboost MTB och eftersom jag inte har någon MTB-cykel kommer jag att dra mitt strå till stacken genom att assistera Tom P med tidtagningen. Planen är att få igång Eurosportplayer för att kunna följa herrarnas linjelopp. Dock har jag inga större förhoppningar på att eländet skall funderar för en gångs skull. Mitt förstånd klarar inte av att förstå hur man kan låta ett sånt starkt varumärke som Eurosport rimligen är, att förfalla genom att inte se till att deras player fungerar. När man tar betalt för något som man sedan inte kan erbjuda kunderna är bedrägeri. Eftersom hoppet är det sista som överger en cyklist så håller jag tummarna för att det ska fungera.

Tack för det, Eurosport

Som av en händelse pågår cykel-VM NUUUUUU så att "vänligen försök senare" är inte aktuellt. 

Pace

Kolla in avståndet mellan framhjulet och pace-bilen.

Post race depression

Hökensås linjet blev en slitsam historia. Senior, elit och junior startade samtidigt och vi skulle köra 3 varv och totalt strax under 10 mil. I slutet på varje varv var det en backe på ca 100 m stigning som var riktigt slitsam för mig. Efter första varvet kom jag loss i en liten grupp men vi ble ikappkörda direkt och då kontrade någon okänd och 5 åkare kom loss. Satt fast i klungan med mjölksyra och fudnera under någon sekund om jag skulle försöka köra i kapp men förkastade förslaget.

Sedan försökte jag komma loss vid ett flertal tillfällen och lyckades också några ggr men vi blev alltid inhämtade och när det blev spurt efter att ha kört uppför backen en sista gång kände jag bara hur mjölksyran killade i benen och sedan hände inte så mycket mer och jag rullade i mål mitt i klungan. Känner mig ändå nöjd att kunna vara delaktig i farthållningen hela racet.

Nu är tävlingssäsongen slut för 2011 och jag kanske får motivation senare i höst att skriva en sammanfattning. I korthet kan jag i alla fall konstatera att resultatrutan blev rätt tom i år. Nya tag nästa år :-)

Hökenåstempot

Dagens tempolopp kändes som ännu ett steg framåt. Få deltagare i seniorklassen men matchade grabbarna i H40 bra så jag är nöjd.

Tom P vann och slog tvåa Gingsjö med dryga sekunden och var också nöjd.

Efteråt blev det lite snack om VR nästa år då vi upptäkte att vi var flera stycken som kommer att köra med Masarna.

Nu middag och sedan SOVA.

Årets första trainerpass

Tittar ut genom fönstret och konstaterar att det fortfarande regnar och är halvskumt ljus. Konsulterar www.smhi.se bara för att inse att det kommer att regna resten av min vakna tid denna dag.

Hade det varit om en vecka hade jag lagt in en vilodag eller ett styrkepass (förmodligen en vilodag) men med tanke på helgens säsongsavslutning i Tidaholm klarar inte samvetet att fläska in en vilodag för att det regnar utan vill få till ett lugnare pass på ca 2 timmar. Bara att inse att trainern måste riggas för bruk efter att ha varit avställd under sommaren. Om ni undrar: Det känns sådär... Det rinner inte direkt över i motivationsburken.

Återkommer med en rapport om hur mitt mentala jag tacklade utmaningen. Om (om) jag lyckades kravla mig över den ofantligt höga mentala muren.

Broarna runt

Är ett motionslopp som startar i Kramfors och går sedan via Sandöbron och Högakustenbron. Arrangörerna hade utlovat 150 km men på min GPS stod det 12,4 mil när jag kom i mål. Kom loss från klungan med en utbrytarkamrat från ART under andra varvet och vi kämpade på ordentligt men fick inget större avstånd till klungan som vi kunde se hur dom jagade oss hela tiden.

När jag trodde det var ca 4 mil kvar visade det sig vara endast 10 km kvar och strax innan kom det upp en åkare från klungan som kunde hjälpa till att hålla farten uppe och eftersom det bara var 10 km kvar var det ingen idé att spara på krutet. Det var en trasslig målgång så jag brydde mig inte om att spurta utan drog ända fram till målrakan och rullade i mål som nr. tre. Var nog ytterligare ett steg framåt och det var faktiskt riktigt skönt att få bli trött i benen för senast som det skedde var nog på VR i juni.

Har haft lite svaga tankar om att eventuellt byta till veteranlicens och köra veteran-cups finalen i Tidaholm nästa helg men problemet är att det är så förbaskat långt att åka från Umeå så jag börjar vackla. Jag får se... Annars är nog tävlingssäsongen över för i år. Men nästa år, då...

I'm a distriksmästare i tempo

Jodå, jag tog hem mästartiteln i distriktet och jag tror att det var min första faktiskt. Det var rätt få startande i elitklassen, faktiskt bara me myself and I men vadå: Alla var kallade och jag vann :-)

Arrangören Piteå CK bjubbade på kanonväder med säkert 20 eller fler grader och lätt solsken.  Banan bjöd på ordentlig stigning upp till vändet och sista km var det en ordentlig ståbacke. Den var roligare åt andra hållet på vägen hem.

I begynnelsen av cykelkarriären hade jag en tendens att inleda loppen för hårt och jag tror att jag gjorde lite av det misstaget också i går. Förutom NM förra helgen har ju inte kört något lopp sedan SM på midsommarafton så tävlingsivern var betydligt större än vad den normalt är denna tid på året. Snittfarten blev ytterst blygsamma 43,5 men det skyller jag på den tuffa banan och jag tycker det var ett bra lopp och att det är på väg i rätt riktning. Resultaten hittar ni här

Masters WM och distriksmästerskap

Fick precis ett sms från Tom Pietilä att han blivit 6a eller 7a i spurten på linjeloppet och var nöjd över det. Tycker jag låter kanonbra med tanke på att vi norrlänningar inte är så vana att kriga i stora klungspurter vilket jag antar att det var för Tom.

I morgon är det distriktsmästerskap i tempo i Piteå. 30 km ska avverkas och om jag har gissat rätt på bansträckningen verkar det stiga ca 150 meter till vändet. Kommer att lämna disken hemma och köra med Stinger 90 bak och antingen Stinger 60 eller Stinger 90 fram. Jag hoppas att formen har fortsatt att stiga men jag har ändå inga förhoppningar om något kanonlopp. Men en liten ljusglimt skulle jag uppskatta i mörkret.

Återkommer med en rapport till veckan.

Norrländska mästerskapen

Gick ju som bekant av stapeln i Härnösand som genomförde ett alldeles lysande arrangemang. En tempobana med varierande motlut och efterförljande utförslut gjorde att det aldrig blev tråkigt. En riktigt rolig bana helt enkelt.

Vad gäller rmin egen cykling var det tyvärr inte mycket att ringa hem om. Blem omkörd av Tom W strax innan vändningen och sedan spenderade jag en mil eller två på att försöka lista ut när jag senast blev omkörd. Kom fram till att det nog var i Kiruna för fyra år sedan när Tomas Åberg blåste om mig i så hög fart att jag var säker på att det var en  bil som körde om mig. Men efter har jag varit lyckligt förskonad över så tråkiga händelser. Att Tom körde ett kanonlopp räcker tyvärr inte som tröst men cykelkroppen var inte att känna igen och pulsen gick på rött så fort jag försökte köra på lite. Får glädjas åt Toms lopp och att jag inte hade några känningar alls i knäet efteråt.

Linjeloppet var en enda stor sällskapsresa med några utbrytningsförsök, ffa av Tom W som direkt fick hela klungan efter sig. Försökte själv ett par ggr men med det klena tryck som jag har i benen nu var det dömt och misslyckat redan på förhand. Var nog mest för att hitta på något roligt i klungan. I spurten försökte jag aldrig att ta mig fram till någon frontposition utan nöjde mig att trampa i mål med klungan.

Tävlingsdags

Som Tom Wieselblad redan upptäckt är vi hela 3 stycken tappra cyklister i seniorklassen på tempoloppet på NM i morgon. Vet inte om jag rokar kommentera det mer. För egen del har det inte så stor betydelse att det är få startande när det är tempo men desto tråkigare för arrangören. Om vi har få cyklister i norrland så har vi ännu färre tävlingsarrangörer. Tycker det är trist att så få ställer upp när vi för en gångs skull har en tävling i Norrland.

Körde ett pass med några gimonäsare i går runt Gräsmyr och innan jag var hemma igen stod klockan på nästan 3 timmars cykeltid. Försökte köra på hårt under passet men kände mig aldrig speciellt stark vilket snittfarten också bekräftade. Nåja! Jag är mest glad att kunna cykla igen. Formen får komma till nästa säsong hoppas jag.

Nu hoppas jag verkligen på en regnfri helg så blir det säkert jobbigt och kul :-)

Bird is the word

Tillbringade större delen av lördagskvällen framför TV6 som hade en långkörare med Family guy och så visades en klassiker när Peter fastnar för en viss låt. Warning! Den har en tendens att fastna på hjärnan.

Testrunda

Har som sagt knappt cyklat sedan SM under midsommarhelgen pga diverse åkommor. Har kört några pass i veckan och sett på snittfarten att den inte varit så hög som den annars brukar vara. Inte alls så konstigt men ändå ett konstaterande.

Passade på att provtrycka vår tempobana (21 km) här i Umeå för att få en jämförelse på hur mycket jag har tappat jämfört med försommaren. Även om jag inte hade nummerlapp försökte jag ligga på ordentligt och tiden blev väl ok iaf. Ingen katastrof utan ung vad jag hade hoppats på under rådande förutsättningar. Kände ingenting av min knäskada vilket ändå är det viktigaste och ett skönt besked.

Såg på nybynsik.se att Per Nilsson van Älvsbyn runt. Har inte hunnit prata med Per men med tanke på att han är en spurtkanon så gissar jag att han vunnit klungspurten. Grattis Per!

Trevlig sammanstötning

Var på Biltema och köpte tvättlappar som är helt överlägsna för att rengöra cykeln med. Eftersom det inte finns Biltema i Kiruna hade jag som vana tidigare (när jag bodde i Kiruna) att köpa på mig en hel bunt förpackningar men nu när jag bor i Umeå (och dessutom nära Biltema) är det enkelt att springa in och köpa en förpackning eller två. På väg ut ur butiken springer jag på Janne Eriksson (Kiruna) som tillsammans med familjen är på väg hem från VSM och givetvis passa på att gör ett stopp på BT och fylla upp en kasse med tvättlappar.

Vi utnyttjar det unika tillfället (som det faktiskt är att vi springer på varandra av en slump) genom att fortsätta mötet med familjerna över en morotskaka och en kaffe på   kaffé Victoria. Janne gick på min rekommendation och provade chokladtoscan och det verkade inte som att han blev besviken. Blev en hel del cykelsnack (förstås) innan vi skildes åt.

Annars blev det en lugn dag utan cykling men lite pyssel hemma och en lugn prompis med Pirac (hunden). I morgon hoppas jag att knäet har blivit ytterligare lite bättre så att jag kan komma ut på en lugn tur.

Såg att David snodde mitt bandrekord på tempoloppet i Jämtlandsserien i går. Rackarns... Kan inte ge honom en hedersvärd utmaning i år men nästa år, då jäklar...

Säsongen 2011

Träningsmässigt är det långt till säsongsavslut men tävlingsfronten blev det inte mycket av denna säsong. Feberinfektioner, förkylningar och överbelastning har dominerat sedan början av juni. Har egentligen bara haft ett par träningspass sedan SM-tempot före midsommar och formen är förstås helt bortblåst.

Verkar som att knäet som varit inflammerat har börjat läka och jag har kunnat köra lite lätt cykling och det känns väldigt roligt och skönt. Trots att det har varit kyliga pass med långa fingrar och ben. Försöker få tid hos någon knäspecialist för att få en bedömning av knästatus innan jag börjar brassa på ordentligt men det verkar sitta långt inne med vårdgaranti och allt.

För mig var Tour of Jämtland säsongens huvudmål på cykelfronten och när jag i sista minuten beslutade mig att avstå pga av knäet hängde läppen långt ner en lång stund efteråt. Det finns säkert en ny upplaga nästa år men åren går och jag blir knappast yngre till nästa år heller. Sånt är livet och mycket värre saker händer runt om oss hela tiden.

Såhär sista dagarna på semestern kan jag konstatera att den varit helt perfekt (förutom knäskadan förstås) och jag känner mig redo att möta hösten. Rätt var det är sitter man där på trainern och dreglar sig igenom intervallerna och tycker att det är rätt ok.

Nu ska jag svulla tachos :-)

Still alive

Eftersom jag inte kan cykla pga av ett inflammerat knä blir det lite svårt att fylla en cykelbolgg med vettigt innehåll. Har iaf cyklat två dagar lite lätt nu och även om knäet är svullet. Tävlingssäsongen är rökt men det känns ändå skitkul att kunna cykla igen. Jag får återuppta bloggen igen nu när jag verkar kunna komma igång med cyklingen.

Fan va jag är bra (på att slappa)

I min vardag går det mesta i 200 och jag blir lätt irriterad för minsta lilla störning i tillvaron. Att få stå i kö på ICA kan få mitt tålamod (det lilla jag har) att kollapsa. Jag tror att jag blivit lugnare med stigande ålder men jag har fortfarande långt kvar till något som närmar sig en ödmjuk inställning till det oväntade. Att köra bil och behöva stanna för rödljus eller andra medtrafikanter äter upp mitt tålamod på en grisblink men det har jag löst genom att inte använda bilen i stan. Cykeln är ett mycket bättre alternativ och med cykelkärran ständigt påkopplad får jag med både två och tre ICA-kassar.

Så vad är det jag är bra på då? Jo, när jag väl bestämmer mig för att slappa så sjunker hastigheten och kreativiteten till noll komma noll. Att slappa framför eftermiddagarnas TdF-sändningar är störtskönt och ett självklart inslag när jag får chansen.

Nu ska jag trycka på knappen på min nya kaffemaskin och titta på hur den bereder mig en kopp nybryggt kaffe.

Slapp på! 

Humlor

Som landsvägscyklist går det mig emot att köra med insektsnät framtill på hjälmen. Det hör liksom till mtb-cyklingen men inte till landsväg. Men att följa stilpolisens regler (eller är det kanske mina egna principer?) får ju till följd att det slinker in en och annan fluga mellan ribborna på hjälmen. Det gör kanske inte så mycket för dom hårfagra kollegorna i branschen men för mig som saknar hår på huvudet betyder det oftast att det blir närkontakt mellan flygfä och hud.

En liten fluga eller mygga gör varken till eller från men nu har det hänt två gånger att det är en humla som misstolkat sina radarsignaler (eller möjligen haft tekniska problem) och frontalkrockat med min skalle. Smällarna tar inte död på humlorna. Dom blir inte ens medvetslös utan tvärt om blir dom stressade och förmodligen förvirrade över situationen så det börjar svida på skallen, precis på ett ställe där jag inte kommer åt med ett finger, hur jag än petar och försöker flytta omkring hjälmen.

Detta tafatta försök från mig gör bara att humlan blir ännu mer stressad och det svider ännu mer vilket gör mig  ännu mer stressad och så har vi den välkända onda spiralen. Återstår bara att stanna så snabbt som möjligt för att kunna slita av sig hjälmen och krafsa bort den eländiga humlan så att jag kan pusta ut och fortsätta.

Så till er humlor som läser detta vill jag informera att situationen är inte på något sätt allvarlig om ni skulle klämmas fast under lite frigolit. Sitt helt still tills dammet har lagt sig och leta sedan upp närmaste nödutgång. Smyg iväg dit och sedan vidare mot friheten. BÖRJA INTE KRAFSA I PANIK. Ni stressar upp piloten!

Årets nykomling

Årets nykomling heter Axel (killen på cykeln) och enligt tillförlitliga källor kör han redan skjortan av alla sina klubbkamrater och även någon som heter Albert Cartdor, eller nåt :)

SJ

Citat från Aftonbladet om SJ:s förseningar: "Vi saknar vår lokförare, hon tar nämligen tåget till jobbet och hennes tåg står stilla på grund signalfel.”

Ingen blogg utan inlägg

Har varit pinsamt dålig på att blogga senaste veckan men det hänger liksom ihop med cykelinspirationen. Om den är dålig, är blogginspirationen också dålig. Är fortfarande inne i en formsvacka. Ja, eller jag vet inte om svacka är riktigt rätt ord. Det känns snarare som en dalgång, minst. Funderar inte så mycket på om och när formen skulle kunna komma tillbaka men konstaterar iaf att det är så trist att cykla när det går sakta.

I går blev det ett distanspass i den 25-gradiga värmen och det var väldigt, väldigt trevligt. Är inte alls motiverad att köra intervaller eller hårda tempolopp (finns det lugna tempolopp?) när pulsen konstant är på rött. Planen är att köra en del distanspass, både lugna och lite hårdare, fram till Tour of Jämtland. Men speciellt många intervallpass finns det inte med i planeringen.

Passade på att fira min födelsedag förra veckan och fick ett celebert besök av en liten Emma. Efter besöket blev hon dock mera känd som Glassmonstret :-)

Tummen upp för Lewa Sport

Vad enkelt det är att vara konsument när man får bra och tom bättre service än man förväntar sig. Förra året köpte jag ett par störtsköna HED Stinger 60 av Lewa Sport (http://www.lewasport.se/) men redan efter ett par tävlingar började lagren att glappa. Skickade ner hjulet till Anders på Lewa som bytte lager men jag tyckte fortfarande inte att det blev så bra som det borde vara på ett par hjul i den prisklassen. Anders bytte lager igen och den andra gången monterade han dessutom in keramiska lager. Tyvärr blev heller inte det så bra och efter lite diskussioner med Anders på telefon föreslog han att jag skulle prova med en genomgående axel vilket är den lösning som används på årets modell.

Direkt efter att Anders hade föreslagit genomgående axel lade han den på brevlådan till Sollerön där jag befann mig för att köra SM. Axeln var enkel att montera och nu är glappet borta och jag är en helnöjd konsument. Det är gånger som denna som man ska påminna sig att det kan vara värt den där lite större prislappen i stället för att spara på den och beställa från USA eller någon annanstans långt borta.

Tummen upp för kanonbra service av Lewa :-)

Reclaim the balcony

Ingen förbättring på förkylningen i sikte ännu vilket gör att kvällarna blir fulla av ledig tid. Använde kvällen i går till att sanera balkongen efter att duvor haft den som bostad samtidigt som dom tidigare hyresgästerna bodde i lägenheten. Nu är duvorna borta och efter saneringen la jag även ut en matta på golvet (var annars) så nu är det mjukt och mysigt att gå ut på balkongen. Firade sedan arbetet med en fegis i solen.
Helgens tävlingar i Gottne blir det inget av för min del eftersom hälsan inte tillåter det. Bara att gilla läget och blicka framåt.

Cykelvård i stället för träning

Eftersom en förkylning slagit tänderna i luftrören kunde jag ägna kvällen åt lite cykelvård i stället för träning. Det regnade ju på SM-linjeloppet så cykeln behövde torkas av och smörjas upp lite men nu står den på sin plats och väntar på sin pilot.

Personsämsta och aj, aj...

Satte personsämsta på Gimotempot i går. I natt när jag vaknade av halsont förstod jag varför. Bara att ha tålamod och invänta läkningen. Vilken tur att jag är en person med stort tålamod :-)

Annars kanonväder och flera bra tider på Gimotempot i går. Bland annat tog Tom och slog till med personbästa och även Kalle körde bra. Dom blir nog svåra att tas med till helgens tävlingar i Gottne.

SM-linje

En stor klunga rullade iväg ut från Sollerön mot Gesundaberget kvart över 11 i går fm. Positionskrig och tävlingsiver i kombination gjorde att det gnisslade i bromsarna och var allmänt stökigt i klungan första sträckan fram till Gesunda. Där blev det trångt i Gesundabacken och på krönet blev klunga väldigt utdragen och min position långt bak  gjorde att det blev full jakt i utförsbakcen men det var inget som oroade mig eftersom jag var långt från den enda som behövde jaga ikapp täten.

Det visade sig dock bli ett hästjobb att köra ikapp huvudklungan eftersom ingen fler hade orken att köra tillräckligt hårt så jag fick köra ikapp själv och jag tänkte flera ggr att jag kommer tusan inte ikapp. Snyggt! Bli avhängd på första varvet helt i onödan. Men otåliga servicebilar som ville ligga nära klungan passerade och jag kunde få lite hjälp att komma ikapp klungan som körde relativt hårt. Även fast jag snyltade på servicebilarna fick jag köra en lång sträcka på rött.

Väl ikapp, kunde jag vila upp längst bak i klungan och jag provade tom lyckan (som traditionen bjuder) med ett litet ryck som inte blev så fruktsamt. Efter första rusningen gick det lugnt fram och när regnet kom sjönk farten ytterligare. När vi kom in till varvningen för andra gången (av 6 varv) fick jag bromsa till hårt för att klara kurvan upp mot langningen och då släpper bromsavajern från frambromsen. Hur kan det hända? Jag är dessutom helt säker på att jag kontrolldrog den innan start (eftersom jag bytt ram). Eftersom jag och Daniel inte får ha någon servicebil för att vi är för få fick jag vänta på den neutrala servicebilen som efter en minut (typ) kommer åkandes sist i karavanen. Innan jag fått hjälp med att skruva fast vajern igen var både klungan och resten av karavanen för långt borta för att jag skulle ha skuggan av en chans att hinna ikapp. Tog dock på mig regnjackan och körde ett varv till i ensamheten för att åtminstone få ett litet träningspass.

Resten av linjeloppet följde jag som åskådare vilket var spännande men förstås inte vad jag hade tänkt mig. Kul att det var riktigt mycket publik runt hela banan trots att det regnade mera till än från under hela loppet.

Nu återstår midsommarfirande med småsyskon och syskonbarn innan jag styr skutan upp mot Umeå.

Mitt SM-tempo

För att komma förbered till ett 5 mils tempo som det handlar om på SM har jag kört intervaller 50 minuter i stället för 40 minuter. Jag har kört fler pass på tempocykeln, både korta och lite längre. Åndå:

- Fick jag krampkänningar när det återstod drygt 1 km och fick slå av på tempot för att inte krampa ihop. Hade sett lustigt (och känts mindre lustigt) ut om jag varit tvungen att promenera uppför sista backen iförd dumstruten och trikåer.
- Sved det i ändalykten så att jag höll på att kräkas och varje liten obetydligt liten vägspricka är plågsam.
- Blev jag så trött att jag hade svårt att se vägen sista biten in mot mål. Snitthastigheten tickade över från 45,0 till 44,9 bara metrarna innan mål och det är jag väldigt nöjd över att ha klarat i 5 mil.
- Var jag så stel att jag hade problem att kliva upp på linjecykeln för att försöka rulla ut lite efter loppet
- Har jag stela och ömma muskler dagen efter
- Och ni som tänker att det ovanstående har en koppling till min ringa ålder: Prova själva först innan ni kastar första pilen i kuvösen.

Jag och många andra hade som målsättning att klämma mig in i top 10 (resultat här) men för att lyckas med det hade jag behövt vara i kanonform och det var jag inte. Som jag anade var det tätt mellan åkarna runt tiondeplatsen och och strax däröver och min 14 plats hade kunnat bli några pinnar bättre med fina ben. Men jag är ändå väldigt nöjd och det var roligt att få mäta krafterna mot dom bästa tempoåkarna i landet. Sen är jag än mer imponerad över hur Gustav Larsson lyckas köra så äckligt snabbt. Bara att låta imponeras och lyfta på hatten. Res

Många gratulationer...

har jag fått för att jag var med och kämpade med snabbaste gänget runt Vättern. Tack för alla tankar och gratulationer.

I morgon är det dock motsatsen till lagtempo med 50 andra gubbar för då är det tempo-SM. 16:34 tänkte jag sticka från startrampen. Återstår att se när jag kommer tillbaks och bryter mållinjen. 16:42 sticker Dyrander iväg.

Sammanfattning från Vätternrundan

Jag var osäker på formen eftersom jag känt mig seg och hängig senaste två veckorna och provcyklingen kvällen före gav inga besked i någon annan riktning men jag tyckte ändå på morgonen att det kändes lite bättre.

Förutsättningarna var solklara: Det var klungan som skulle fram snabbt, inte någon enskild cyklist. Alla skulle hjälpa till med farthållningen så länge man orkade, ingen taktikkörning för att orka hänga med som wheelsucker ända in i mål. Och dessutom skulle vi köra på hårt. Och hårt kördes det redan från första början och jag kände direkt att det gick för fort för mig. Kände mig mosad i benen redan efter en och en halv timme så då var ambitionen att hjälpa till så gott det gick fram till Jönköping för sen skulle jag formodligen vara helt slut. Och visst var jag slut när vi tog ett kort stopp efter Jönköping för att tömma blåsan så jag tänkte att jag får ligga med på hjul så länge jag orkar hänga med i alla fall. Låg på hjul längre bak i klungan under ca en timme för att slicka såren. men så kom Håkan Persson bak till oss wheelsuckers i "svansen" och ruskade om oss och menade att nu fick det vara nog med "vila". Alla ska hjälpa till med farthållningen, så var det överenskommet. 

Så jag kvicknade till av Håkans pepparturné och sökte mig fram till hetluften igen och med undantag från en förning sista km så orkade jag faktiskt delta i körningen fram i klungan hela vägen in i mål och det är det som jag är mest nöjd med. Speciellt med tanke på hur mosad jag kände mig redan efter en och en halv timme. Fick förvisso krampkänningar i höger ben sista två milen så under vissa perioder fick jag i huvudsak trampa med vänster ben för jag vet från tidigare att om krampen kommer är det stopp, så är det. Sista milen var var det 5-6 stycken som drog runt på ett led och Stevenson verkade ha oändligt mycket pulver kvar i benen och drog som ett monsterlok sista 2 milen. Han tog ordentligt långa körningar med högt tempo. Inte helt överraskande förstås men inte desto mindre tacksamt att ha en så start cyklist i gruppen. Denna gång i alla fall. På midsommarafton kommer jag inte att uppskatta hans hårdkörning lika mycket men det bekymret tar jag då.

Det var många som bidrog med farten och ska ha hatten av för den fina prestationen. Jag är tacksam för att ha fått varit med i den.

Axplock

- Vi hade en polisbil som ledarbil från starten men varför försvan den när vi kom ikapp andra cyklister och hade behövt den ännu mer?

- Tom P var en mm från att frontalkrocka med en mötande bil. Hade kunnat sluta hur illa som helst. Usch...

- Och till Tom W kan jag hälsa att jag är en "riktig cyklist" nu ;-)

- Vi hade en medelhastighet runt sjön på 43,0 km/h
- Tack för alla grattis-sms

Nu väntar vila till onsdag för att vara laddad när det är tempo-SM och på fredag när det är linjeloppet. Nu ska jag logga in på Eurosportplayer.se och se någon etapp från årets Giro och när jag blir trött ska jag ta en lutare. Zzznacka om livet på en pinne.

Helnöjd kille

Team Norrbotten på 6:52 runt Vättern. Skriver mer i morgon för nu ska jag sova.

Dags att trampa runt sjön

I morgon är det dags att köra Vättern runt med Masarna och det gemensamma målet är att minst en av oss ska köra under 7 timmar, eller sub 7 som det heter. Jag hoppas att kroppen ska piggna till efter dom två senaste veckornas seghet så att jag kan vara med och bidra till farthållningen.

I kväll är det hjulmiddag och taktikgenomgång över en talrik pasta och innan dess hoppas jag att det står en cykelduglig linjecykel redo att delta i drabbningen tillsammans med mig. Jag har fått låna en ram som tydligen skall vara utrustad med en del komponenter och sakna en del men jag har ju min papperskasse med komponenter som jag kan använda i väntan på den nya ramen som förhoppningsvis kommer på måndag.

Startnummer: 23014, startgrupp: 350, starttid: 09:30.

GO :-)

Osäkert läge

Hängig förra veckan och en nu en lättare förkylning som inte verkar ha bestämt riktning och omfattning ännu. Sådant är läget inför Vätternrundan på lördag och SM-tempot på onsdagen efter. Någon linjecykel har jag inte heller ännu eftersom ramen har gått sönder.

På den positiva sidan kan jag konstatera att det å andra sidan blir enkelt att lasta linjecykeln inför bilresan eftersom alla lösa komponenter ligger i en papperspåse i hallen. Bara att lyfta in i bilen och åka. Lastat och klart (utan ram). Hoppas att en ny ram anländer innan SM-linjet på midsommar.

På fredag kväll är det hjulmiddag med Masarna som jag ska köra med runt sjön och till dess hoppas jag att formen återvänt och gör mig sällskap resten av sommaren.

Vecka i vilans tecken

Har inte haft några krafter eller motivation alls denna vecka vilket är lite märkligt med tanke på att det är och har varit högsommarvärme och perfekt cykelväder. I vanliga fall stickar man ut i ur och skur nästan året om eller harvar på trainern och dreglar sig igenom intervall efter intervall. Men när solen gassar och himlen är knallblå, då försvinner motivationen. Hur hittar man logiken i det?

Det går inte att hitta någon logik antar jag utan ibland kommer det svackor och ibland kommer det toppar. Jag försöker ta det med ro och litar på att motivationen kommer tillbaka snart.

och så plastbiten...

som lossnade: Styrpluggen.

Tung cykelhelg

Skulle köra Siljan runt med Masarna i går som en liten uppvärmning inför vättern om två veckor. Jag startade visserligen med gruppen men redan efter några km passerade vi en järnvägsövergång när det small till i cykeln och bakomliggande cyklister påtalade att det lossnat någon "plastbit". Vadå plastbit? Hela cykeln och hjulen är gjord av plast och jag behöver all plast så om något saknas blir jag orolig. Med en överhängande risk för att inte hinna ikapp klungan tog jag ändå beslutet att stanna för att göra en snabb okulärbesiktning. Gjorde några snabba svep med blicken utan att hitta något som saknades eller någon större skada så snabbt upp på cykeln för att påbörja jakten på klungan.

Det suger ordentlig att jaga ikapp en jätteklunga som aldrig stannar av och det tog några tunga minuter innan jag var ifatt. Tyvärr kostar det på krafterna ordentlig att gå på rödvarvning drygt 5 minuter så jag kan inte påstå att det blev så himla bekvämt när jag kom ikapp. Kunde i alla fall ansluta och kämpa vidare i klungan och hela tiden funderade jag på vad som kunde ha lossnat. Kunde dock inte komma på något rimligt men efter ca en timmes cykling körde jag ner i ett gupp varpå styret roterade framåt något. Ingen större katastrof men i kombination med informationen att det lossnat något från cykeln så kändes det inte säkert längre. Stannade igen för att göra en besiktning utan någon som helst ambition att hinna ikapp klungan igen. Kunde inte hitta något som var skadat denna gång heller så jag fortsatte. Fick sällskap av en annan otursfågel var växlar (Di2) slutat fungera och vi kämpade på tillsammans hela vägen runt sjön.

Söndag och ny tävlingsdag med nya förhoppningar i Falkenloppet. Startade i Elitklassen på en 10 km lång varvbana och det blev lite ryckig körning redan från start. Höll låg profil första varvet och försökte skapa ett par utbrytningar under andra varvet som inte lyckades och sen var jag tvungen att dra mig neråt i klungan för att ladda batterierna lite. Tyvärr blev jag prejad utanför vägen så att jag åkte i diket och samlade ihop flaskorna som lossnat från ställen och satte fart efter klungan. Den hade förstås redan hunnit för långt bort för att jag ens skulle få en falsk förhoppning om att hinna ikapp. Trampade på rätt hårt i nio av tio varv när tätgruppen kom ikapp mig precis före varvningen så då var det bara att kliva av.

I morgon är det Värmdö tempo och eftersom hoppet är det sista som överger oss så kommer säkert nya förhoppningar att ha vuxit fram till i morgon.

Kontrast

I söndags var det 7 grader och ihållande regn och blåst. I måndags körde vi Gimotempot i 16 grader och sol men fortfarande på samma planet. Kan man inte tro.

Denna vecka blir det en tävlingshelg med två linjelopp och ett tempolopp och jag längtar redan eftersom jag fick bryta söndagens linjelopp. Är ju faktiskt en evighet sedan jag körde ett linjelopp (bortsett från söndagens elände) .

Lite snabbdistans onsdag, torsdag och lite lätt utrullning på fredag när vi kommer fram till Dalarna. Sen race lördag, söndag och måndag.

I kväll ska det vändas några hampisar på grillen efter cykelpasset :-)

Himmel och helvete

I helgen var det Gimonäs BikeBoost med tempo på lördag och linjelopp på söndag. På tempoloppet stod Tom Wieselblad som stor favorit och jag tänkte för mig själv att om jag är mindre än minuten efter honom får jag vara nöjd med tanke på hur starkt han kan köra. Det är en bana som har lite motlut här och där och vacklade om jag skulle köra med Stinger 90 eller disk bak. Jag överlät beslutet till Per Nilsson som bestämde att jag skulle falla för grupptrycket och köra med disken.

Försökte starta hyfsat lugnt eftersom jag kan vara lite för otålig för det i bland. Mötte Tom Wieselblad på väg ut och klockade honom vid en mötesplats. När jag passerade mötesplatsen på väg hem noterade jag att jag var ca 5 sekunder efter. Eller var det 1 minut och fem sekunder? Jag hade bara använt sekunderna som referens men jag valde den optimistiska tolkningen och eldade på lite extra.

Försökte ligga på helva vägen in till mål och lyckades till och med att krama ur mig en liten men ändå ansenlig spurt vilket skulle visa sig gav mig segersekunden som jag fick till godo på Wieselblad. Dyrander var oss hack i häl och det skilde bara några få sekunder mellan mig och trean Dyrander.

Loppet gav ett skönt kvitto på att jag är med i matchen och får tacka Tom för att han kom upp och gav oss en match och att han dessutom bjussade på sekunden. Räknar inte med att han kommer att vara lika vänlig hädanefter.

Linjeloppet på söndag blev en bedrövlig upplevelse och det lilla duggregns som SMHI lovat blev snarare ett ordentlig regn vilket jag inte var klädd för. Insåg redan efter ca 3 mil att jag inte skulle kunna köra hela lopet på 15 mil om det inte slutade att regna. Och efter ca 4 mil gick jag in i "survival mode" när jag började frysa på riktigt. Gick upp i täten för att försöka få tillbaks lite värme men efter att ha kört på några mil och fortfarande bara frös mer och mer så handlade det mer om att komma tillbaks till målet med hälsan i behåll. När övriga startfältet vek vänster för ytterligare ett varv runt Hössjöberget vek jag höger för att ta närmaste vägen till målet. Frös fruktansvärt mycket och kunde inte förmå mig att varken dricka eller äta något. Det enda som gällde var att ta sig till målet och värmen. På slutet frös jag så mycket att det var svårt att hålla balansen på cykeln men till slut nådde jag i alla fall till målet där jag kunde kast mig in i en skållhet dusch.

Efter att jag fått upp lite värme tog jag bilen och mötte cyklisterna eftersom jag förstod att jag inte var den enda som frusit men alla som kommit så långt ville inte kliva av och bryta utan valde att fortsätta till mål. Når jag kom tillbaks till målet mötte jag många cyklister som var ordentligt nerkylda. Tom P och Daniel D var några som hade det extra jobbigt och det var lite obehagligt att se hur stela och frusna dom var.

SMHI går såklart inte att klandra för bonusregnet men det är väldigt svårt att klä sig för cykling i 4 timmar i regn och 7 grader. Nästa gång det är race i liknande väder kommer jag garanterat att överväga en start.

Nu är det ny vecka med sista Gimotempot redan i morgon kväll. Upp på hästen direkt. 

Cykelledigt och däckmontage

Har varit cykelledig i helgen med en massa trevliga stunder och mycket god mat. Nu är vardagen åter på besök och även cyklingen på kvällarna. Har fortfarande inte tävlat något i år så formen är inte riktigt prövad. Körde förstås Sa Calobra och Piggen på Mallis i april med något sämre resultat än förra året men då hade jag precis varit feberkrasslig i två omgångar och förhoppningsvis påverkade det formen då. Till helgen är det i alla fall dags för tävlingspremiären när BikeBoost går av stapeln här i Umeå. På lödag 28 km tempo och på söndag 150 km linje. Har inte för avsikt att spara på krafterna utan räknar med att köra på i sedvanlig ordning.

Limmade på nya däck på Stinger 90-hjulen sent i går kväll men det hade lika gärna kunna bli en däcklös kväll. Kom stressad till stor-coop och skulle hämta ut däcken och nu för tiden är det ofta smidigt med avin i form av ett sms i stället för den gamla pappersvarianten. I går hade jag däremot röstat på pappersvarianten... 10 meter från ingången till stor-coop tappade jag telefonen i backen så batteriet och telefonen åkte åt var sitt håll. Det har hänt förut och brukar gå bra, men i går föll det sig inte bättre än att displayen slutade fungera så jag kunde inte läsa mitt avi-sms vilket är det enda sättet spå man kan söka fram paketets placering bland hyllorna. Inte namnet eller adressen kan dom söka på i systemet för att hitta paketet utan bara avi-numret. Bravo!

Nu hade jag turen att tjejen som jobbade med att lämna ut paketen tog sig tid att på vinst och förslut göra en visuell googling bland alla paketen i hyllorna och dessutom sån tur att hon faktiskt hittade paketet. Så att det blev så sent innan jag kom hem med däcken att jag fick limma i skymningen och att det kom klister både här och där på hjulen gjorde inte så mycket. Jag är ju ändå mannen utan tålamod... Ingen finess alltså utan mest fokus på att få det gjort. Och det fick jag ju :-) Lite klister här och där... Huvudsaken att däcken sitter fast där dom ska så kan jag lägga finesserna på annat i stället.

I kväll är det Gimotempot och då tror jag att vi ska köra samma sträckning som till helgens tempolopp. Blir att dregla lite längre än vanligt i kväll alltså.

Trampa på så ses vi!

Kallt Gimotempo

Per Nilsson mot tempoformen

Det var kallt när veckans Gimotempo gick av stapeln så benvärmarna fick vara på i går och dessutom blev det en kort nerrullning efteråt. Tyckte att jag bet ihop och kämpade på bra men farten vill liksom inte komma. Förvisso är det kört att få någon fart när det bara är 7-8 grader i luften men det är ändå något som inte vill släppa.

Någon det däremot släppte för var Per Nilsson som slog till med ett riktigt bra lopp. Tror det var hans snabbaste någonsin sett till medelhastigheten, trots att det var bistra förhållanden. Lysande Per.

Efter racet tog jag och Per en riktig brakmåltid hemma hos mig (nästan som traditionen bjuder) så nu kommer jag att vara mätt i en vecka, precis som förra bjudningen förra veckan.

Första distanspasset

Sedan hemkomsten från mallis har det nästan uteslutande varit träning på tempocykeln eller intervallträning med linjecykeln så det kändes skönt att få köra ett distanspass idag. Har lite svårt rent allmänt att motivera mig till distanspass eftersom jag är rätt otålig person. Blir rastlös nästan direkt och sen handlar det mest om att sitta av tid i sadeln. Försöker lägga in lite kortare intervallsektioner men distanspassen är fortfarande trista på svenska vägar. Höjdpunkten blev grillkorven på Statoil i Vännesby :-)

Även fast jag bott 8 år i Umeå innan perioden i Kiruna så hittar jag dåligt på vägarna runt Umeå och idag bar det sig inte bättre än att jag fick harva på en grusväg i ca 20 km. Vägen så bra ut i början så jag trampade på men så blev den sämre och sämre fast till slut finns det liksom ingen återvändo utan det är bara att trampa vidare. Fick i alla fall se Vitvattnet utanför bjurholm och det blir nog inga fler svängar dit misstänker jag.

Min telefon klarade inte sportdrycksbadet tidigare i veckan helt helskinnad. Telefonfunktionen lagade sig själv efter att telefonen fått torka över natten men tydligen gick det inte lika bra för kameran som inte vill fungera. Annars hade jag kunnat bjubba på ett fint foto från Vitvattnet :-)

Trampa på!

3 hårda träningsdagar

Måndag var det Gimotempo, tisdag intervallträning med partempo och idag partempo med kamrat Nilsson från Älvsbyn=trötta ben.

Per och jag kämpade på med fyra stycken block med tior och sen bjöd vi oss själva på ett sista block med 40/20 som efterrätt. Inget pulver kvar efter det vill jag lova.

Efter träningen muttrade vi i kör om hur trötta ben vi hade men så serverade vi oss själva ett kvällsmål med köttbullar, stekeskorv, gobröd, ägg och så klart en massa kalles randiga.

Mätta magar, trötta ben och god natt :-)

Temporace i sommarvärme

Var en 18-19 grader när vi körde Gimonäs prestigefyllda tempolopp idag. Mycket trevligt :-) Var nog för dåligt uppvärmd när jag stack iväg för jag kände nästa direkt att baksidan låret på ena benet började dra ihop sig så jag fick slå av på tempot lite i några minuter tills kroppen vaknat. Väl igång, tuffade det på bra men jag kände inte att jag fick något "släpp" som jag brukar men annars en bra kämpainsats.

Tom var flitig med telefonkameran som vanligt och spelade in en lite snutt under vår gemensamma nedvarvning.

I tempoträningens tecken

Har lagt fokus helt och hållet på tempoträning sedan hemkomsten från mallis. Vill försöka få lite power i benen eftersom jag tycker att jag saknar det. Har liksom ingen riktig styrka i benen. Har under tre år provat olika upplägg på styrketrnäningen under vinterhalvåret. Ett år med tung styrketräning från september till mar/april. Förra året från september/oktober till januaris utgång och detta år nästan helt och hållet utan någon styrketräning alls med skivstång. Återstår att utvärdera den sistnämnd strategin efter sommaren.

Mycket nytt

I dag var det mest nytt från morgon till kväll: Piracs första dag på hunddagis, min första dag på nya jobbet, första träningen med Gimonäs (Gimotempot) och ny spis hemma i köket. Inte lika nytt: Hade snabbaste tiden på Gimotempot (skönt), det snöade lite under loppet. Perfekt att det snöade för jag som bott i Kiruna fem år borde rimligen ha fördel mot dom andra när det snöar och är kallt ;-)

Fick ett kort mail av Per Nilsson härom dagen som beklagade sig över sina trötta ben. Hallå... Två veckor på Mallis ger trötta ben (grabben verkar inte ha greppat allt inom fysiologin ;-) ). Jag hoppas han ser kopplingen och inte deppar ihop utan vilar och kommer igen med starka och friska ben efter några vilodagar.

Lite annat smått och gott som hänt under helgen och dagen.
- Tog cykeln till jobbet i morse och upptäckte att dubbdäcken fortfarande satt på.
- Hittat ett fik i Umeå som har magiskt goda morotskakor och tosca-chokladkakor. Tufft att motstå för en ryggradslös sockernasse som mig.
- Invigt nya kolgrillen.
- Köpt färdig grönsallad för 99 kr kilot vilket borde vara den dyraste gurkan i mitt liv.
- Invigt mina nya Stinger-nior även om jag fick montera andra däck än planerat eftersom det blev en liten miss i däckbeställningen (typ kanttråd i stället för tub).
- Fått nya ytskikt i lägenheten.
- Tom P hade tredje bästa tid på Hofvettempot och var väldigt nära att köra skjortan av "ungdomarna".
- Haft besök av mamsen som återlämnade Pirac som varit på kollo i en månad.

Kämpa på!

Hemma igen

Nu är mallisresan till ända för detta år och den kan enkelt sammanfattas som 100% lyckad. Bra sällskap, brasparring ch bra väder. Av 14 dagars cykling fick vi 15 minuters regn och det känns helt ok och inget att klaga på ;-)

Medan jag varit på mallis har min lägenhet renoverats så för att hantverkarna skulle få utrymme hade alla möbler styrts ihop i en hög i stora sovrummet och en stor hög i vardagsrummet. Jag som precis hade flyttat in alla möbler efter flytten från kiruna, var lagomt sugen på att börja röja upp igen när jag kom från mallis. Men inte så mycket att tveka på och bara sätta igång. Har ändå gått bra med mycket hjälp från mamsen.

På cykelfronten har det blivit vila två dagar och idag tog jag premiärturen på tempocykeln och testade samtidigt mina nya Stinger 9-hjul. Kändes sköna att köra på men jag känner att mycket fokus måste läggas på hårdkörning närmaste tiden för att få lite power i benen.

Grabbarna har kört snabbt på SMACK-tempot idag och jag hade knappast haft något att sätta emot. Just nu...

Häxbacken har skördat sitt offer

Vi lyckades övertala Jonas och Marie att prova på Häxbacken i går. Gjorde jonas sällskap och peppade honom eftersom jag vet att man behöver lite hjälp under resans gång. När nästan hela backen var avklarad för jonas blev dock häxan övermäktig och jonas fick ta en liten vilopaus innan resan kunder fortsätta. Till slut kunde backen besegras och trerätterslunchen på andra sidan berget hägrade :-)

Nu är mallisresan slut för i år och benen likaså. Nu återstår att vila några dagar och sen är det dags att komma igång med träningen hemma som nu mera är i umeå. Har också ett par HED Stinger 90 som skall förses med däck och provcyklas. Alltid kul med nya cykelprylar.

Vattenläcka

Har ett svagt minne från i natt att det lät som att man skottade vätten utanför mitt och Simons hotellrum men inget mer än ett minne. I alla fall tills vi vaknade i morse och Simon läste upp ett sms från våra grannar Per och Johan (från Nybyn) där det stod nåt i stil med cencur... vattenläcka i rummet. flera cm vatten på toan och i sovrummet cencur...

Lång historia kort så fick Per och Johan en ordentlig vattenläcka från toastolen vid ett-tiden i natt och vatten forsade inte bara in i deras rum utan även utanför och ner till repan som ligger våningen under. Inte så kul så i morse fick dom byta rum och valde att ta det lite lugn och göra flytten innan dom stack ut på dagens runda så jag, Simon och Daniel for iväg utan våra vattenkamrater.

Efter en verkstadsstopp på cykelbutiken i Binisalem för smorning av Daniels cykel och en lunch med Umeåkamrater i Alcudia kunde vi summera till dryga 6 timmar och 18 mil. Faktsikt en ganska typisk runda för resan. I morgon hotar prognosen med regn så kanske vi lägger in en liten vilodag. Det börjar bli dags.

I kväll kommer det påfyllning med fler kamrater från umeå när Jonas och Marie anländer. Hoppas jag orkar vara vaken.

Häxbacken avklarad

Mellan Establiments och Puigpunyent finns en liten, liten avstickare upp till höger mellan träden som är asfalterad upp på toppen av ett berg. Drygt 3 km med snitt 10% och max 17% gör att det tar musten ur benen. Två hjältar med 39/25 fick ge upp och vända men Dyrande seglade upp som väntat. Jag kämpade på till toppen med mina 39/27 men jag var nära att kasta in handduken vid två tillfällen. Väl på toppen möts jag av Daniel som skiner ikapp med solen efter att ha fått köra säsongens första backe.

Nu har vi varit här nere och fått till fyra hela dagar och en halv dag på cyklarna och vi har verkligen utnyttjat tiden till cykling. Varje dag sticker vi ut (försöker iaf) kl halv tio och kommer hem kl sex eller strax efter. Efter dusch och middag brukar kvällen vara slut och även vi.

Nu verkar inte väderprognosen så lovande de närmaste dagarna men håll gärna tummen för att regnet håller sig borta från ön.

Natti, natti :-)

Äntligen på Mallis

Kom ner till Mallis vid lunchtid i går och trots att vi åkte med Norwegian gick resan helt utan missöden (jo, det är sant). Alla var förstås riktigt ivriga att få komma ut på en cykelsväng i solen. Alla hade vi någ en eller flera nya prylar som skulle testas och utvärderas. Incheckningen och en snabblunch avklarades och sen snabbt ombyte innan det bar iväg.

Samma premiärtur som förra året: Bunyola (eller nåt), Soller och Valldermosa. Idag blev det en lite längre tur med lite plattåkning men mest körning i bergen.

Har haft lite strul med cykeln som har ordnat sig nu men det började redan när jag monterad ihop cykeln och upptäckte att jag glömt distansen mellan bodyn och kasetten och då blir det ett glapp. Växklarna fungerar inte som dom ska och det är ett konstant skramlande. Men det visade sig att det öppnat en ny butik i Bunyola och dom fixade till slut en distans.

Nästa problem var växlarna som inte ville gå rent hur jag än justerade och skruvade. In på samma butik som i går (som även sålde Fuji SST 1.0 som jag kör på) där mekenaikern konstaterade att jag vänt kedjan åt fel håll som han fixade och nu verkar dom gå rent och fungera som dom ska.

Nu sova :-)

Cykelhelg

Har varit kick-off med Gimonäs CK i helgen med 5 timmar cykling i går och 4 timmar i dag. Kroppen är fortfarande inte helt återställd efter febersviterna tidigare så helgens träning räckte mer än väl och nu blir det vila fram till torsdag när vi åker till Mallis. För att hinna hem och se så mycket som möjligt av Paris-Roubaix så tog vi en fika på stående fot på Statoil i Vännesby. Synd att stressa i sig en god bulle, lite som att svära i kyrkan men efter att ha sett hur Fabian och gänget cyklade i dag så var det ett klokt beslut med stressbullen.

Efter dagens cykelpass blev det cykeltvätt och packning av cykeln. Min nya lgh ska tapetseras om och flera mattor ska bytas medan jag är på Mallis så alla möbler ska stuvas så att de inte är i vägen för hantverkarna. Innan Mallis ska jag upp till Kiruna en sväng så det blir en intensiv vecka och jag längtar verkligen till att få montera ihop cykeln på torsdag em i Palma. Very Nice :-)

Träna på!

Propagandaväder

Är inget som jag blivit bortskämd med i Kiruna så när temperaturen kröp upp till 8-9 grader samtidigt som solen sken allt den orkade så utbrast Tom i en spontan "vilket otroligt propagandaväder". Jag kan bara hålla med.

Vila i dag för att inte knuffa lyckan för hårt så att jag blir sjuk igen. Ta det lugnt, inte stressa... Till helgen blir det långpass både lördag och söndag sen ett par dagar vila innan det bär av till Mallis :-)

På plats i Umeå

Flytten till Umeå är genomförd och den gick bra från start till slut utan några som helst missöden. Ett stort tack till alla släkt och vänner som hjälp till. Det blev många vemodiga avsked i Kiruna men väldigt kul att träffa kamraterna i Umeå.

Min faryngit har läkt ut och jag har hunnit med ett par lugna cykelsvängar men det känns att den höga febern förra veckan har satt sina spår. Den ofrivilliga viktförlusten var nog den första sedan tonåren och inte alls så positiv som man kanske kan tro. Men det som har skett kan inte göras ogjort och det är dags att blicka framåt. Som till exempel resan till Mallis nästa vecka. VERY VERY NICE :-)

Min fyrbente kamrat Pirac (alias Pirre) är på kollo hos Husmor några veckor och kommer att ha det bra där med långa promenader och en del god mat kan jag gissa.

Nu ska jag ta en kaffetår. Trampa på :-)

Summering av mars

Ingen upplyftande summering av träningen i mars, tyvärr. Jag kände att formen var på G i slutet på februari men två förkylningar, varav den ena med några dagars hög feber och antibiotika har tagit udden, minst sagt, av formen. Nu får jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande så kanske jag kommer igång med träningen om en vecka och sen är det bara att köra dubbelt så mycket som planerat så tar jag tillbaks den förlorade träningen rätt snabbt :-)

Han med att kapa sadelstolpen på SST ettan innan febern slog till. Motståndet till att såga i nåt som kostar typ 2 månadslöner innan man ens hunnit med premiären är väldigt stort. "Think twice, cut once" står det i manualen och det understryker ju bara att om du kapar stolpen för kort är det kört. Jag har ingen gammal cykel som jag kan jämföra sadelhöjden på utan jag fick använda trial and error principen. Kapa några mm, konstera att sadeln är för hög,  Kapa några mm, konstera att sadeln är för hög,  Kapa några mm, konstera att sadeln är för hög, ja, ni fattar...

Jag vet att att den fortfarande är för hög men nu vill jag vänta tills jag får tillfälle att cykla utomhus innan jag kapar nästa gång.

Sommar och sol :-)

Tar en feberpaus

i bloggandet...

Bra cykelhelg

Bara ett par minusgrader och sol gjorde att jag fick till bra distanspass både lördag och söndag. Vaknade dock i morse och kände mig riktigt sliten så trots att det inte var planerat vila får det bli så. Ska sätta igång med packningen inför flytten i stället.

Haft kontakt med pappa som är på Mallis och cyklar. Dom verkar ha vart och soligt så ibland känner jag mig lite  snurrig och yr av avund. Snart min tur. "Bara" 18 dagar kvar nu :-)

Var är våren?

Har varit 2 dagar på tjänsteresa i Skellefteå och jag kan bara konstatera att våren inte kommit längre där än i Kiruna, trots att det ligger nästan 50 mil längre söderut och 500 meter lägre i altitud. Var är våren? När kommer den? Jag undrar...

I morgon stundar fem tior på trainern och det vore en stark överdrift om jag påstod att det spritter i benen. Men så är det "bara" typ 28 dagar kvar till mallis så det gäller att ligga i med träningen om det ska bli något rekord uppför Sa calobra.

Från det ena till det andra

Som gammal golfare och inbiten skidskyttefan har jag retat mig lite på hur man uttrycker åt vilken håll bollen rullar respektive vinden blåser. Grenenmark kommenterar att det blåser från höger till vänster. Ja, om det nu blåser från höger, blåser det då inte också till vänster? Skulle tro det. Tautologi säger jag.

Ny adress

Det var faktiskt en dröm under flera år att kunna flytta från Umeå till Kiruna. Det tog många år att få ett jobb som matchade min profil så när det blev verklighet för fem år sen var den en lyckans dag för mig. Första tiden i Kiruna sprang jag mycket och fjällen är perfekt för det. Nästan varje kväll blev det en tur upp till Ednamvaara och på helgerna blev det längre svängar. Ibland med tält och sovsäck i ryggan och toppen på Kebnekaise besökte jag flera gånger i löparskorna. Som löpare var det ett sant himmelrike, men så kom löparknä och med det ett behov att hitta en alternativ träningsform. Eftersom jag hade fuskat i lite multisport hade jag cyklat lite MTB så när jag köpte min första racer var det inte så stor förändring på träningen.

Men som man lätt kan förstå är Kiruna inte så lämplig plats för landsvägscykling. Kort och kall sommar och nästan inga vägar och de som finns slutar i en vändplan. I praktiken snackar vi om två vägar: Den mot Nikkaloukta och den mot Essrange. E10 finns ju också förstås men där går mycket tung trafik och eftersom den saknar väggren är den obehaglig att cykla på så den går bort.

Kort sommar, kall sommar, lite vägar och till det kommer dom långa, dyra och omständiga resorna till tävlingarna. Prova att flyga med två cykelväskor några gånger så förstår ni vad jag menar. En väska går bra men två... Först och främst kostar det förstås att ta med två cykelväskor på flyget. Sen ska dom släpas på tågstationen när man kommer fram eller till hyrbilsfirman eller till tunnelbanan eller... Ja ni fattar.

För att inte tala om hur sällan det har blivit besök till syskon och syskonbarn. Katastrofalt sällan har det blivit besök men från Kiruna blir det så omständigt och dyrt att det i praktiken blir för få besök och så vill jag absolut inte ha det.

Till slut gav jag upp och bestämde mig för att flytta tillbaks till Umeå. Tyvärr :-( Men Kiruna är trots allt en väldigt speciellt plats att bo på och 9 ggr av 10 är det en bra plats med många fina egenskaper men när man vill resa härifrån är det ett allt för stor projekt så från och med April parkerar jag cykeln i Umeå.

Jag kommer fortsättningsvis denna säsong att köra för Team Norrbotten eftersom det är där som jag har mina cykelkamrater. Förhoppningsvis kommer jag att få nya träningskamrater i Umeå men det får framtiden utvisa.

Jag har flyttat mycket i mitt liv men för varje flytt blir det tyngre att bryta upp. Det är tungt att lämna sina vänner, oavsett om de har ett cykelintresse eller ej. Även om man försöker hänvisa till "sånt är livets gång" så blir det ett ledsamt avsked men Kiruna blev en återvändsgränd, tyvärr. Jag hoppas att kunna behålla kontakten med kirunavännerna även framöver. Förhoppningsvis kommer vi att ses på en och annan cykeltävling framöver.

Nu tar jag nya tag i Umeå och Pirac har redan en plats på sitt gamla hunddagis där personalen mindes Pirac men inte hans Husse. Jag har meddelat umeåcyklisterna att jag är på väg och jag har bostad. Ett jobb bara så skall det ordna sig.

Ny kamrat

Jag läser på diverse bloggar att man kan köra på asfalt i södra delarna av Sverige. Samtidigt så har Eurosports cykelsändningar startat på allvar med Paris-Nice denna vecka.

Och här sitter jag med kassa luftrör, täpt näsa och dessutom knarrar snön fortfarande under skorna på hundpromenaderna. Att jag brukar hänga läpp över alla mina förkylningar skäms jag över eftersom det i det stora hela är bagatellartade "problem". Jag har ju till exempel kunnat montera ihop min nya Fuji i lugn och ro i helgen.

Team Norrbotten har haft träningsläger i Arcushallen i helgen. Enligt Per var dom ca 15 stycken på fedagkväll och förhoppningsvis ytterligare några till på lördagens två pass.

Vasaloppet i stället för cykling

Har åkt på en kraftig förkylning igen så nu har det blivit skidåkning från soffan i stället för cykling i snödrivorna. BÅÅÅÅÅÅÅÅring...

Hoppas på ett snabbt tillfrisknande, som alltid.

Mer utomhuscykling

Vädret är fortfarande (giv)milt för oss kirunacyklister så nu gäller det att passa på med utomhuscyklingen. När som helst kan det slå om och bli griskallt igen och tillbaka till trainern. Att få cykla utomhus är verkligen en fröjd även fast det är några minusgrader.

Jag för ingen träningsdagbok och gör heller ingen träningsplanering. Jag skulle få svårt att följa den utan jag vill ha friheten att träna efter dagsform och dagsbehov. I vinter är det också första gången som jag har tränat på en trainer med effektmätare (inte wattmätare) så jag har ingen referens från tidigare vintrar hur jag ligger till resultatmässigt. Det blir att träna vidare i ovissheten och hoppas att formen infinner sig till sommaren.

Bra cykelhelg

Som bloggens namn antyder är det inte alltid så gynnsamma cykelförhållanden i Kiruna. Men i helgen var det bara några få minusgrader och på lördag tom solsken vilket jag utnyttjade till fullo. Drygt 4 timmars cykeltid på lördag och 4:20 på söndag gjorde att benen kändes riktigt mosiga på söndagkväll (oroväckande nog).

Det kändes fantastiskt bra att få till lite distansträning och efter en djup motivationssvacka (jo, jag kan faktiskt ha det) känns det helt plötsligt som att jag kommer att övervintra även denna vinter och landa med hjulen först.

Och för er som undrar: Det är nu 45 dagar kvar till Mallis. "Café con leche"

48 dagar kvar till Mallis

Sa calobra

Kalla fötter

I söndags var det för första gången på 2 veckor som termometern inte stod på -25 så när den bara visade -9 och solen sken så var saken klar: Det blev utomhuscykling även fast jag vet att temperaturerna i Kiruna kan variera väldigt mycket så kände jag att det var tillräckligt varmt.

Lastade hunden och lite varma kläder i cykelkärran och kopplade den på MTB:n. Rutten blev mot Riksgränsen trots att jag vet att det är rätt hård trafik med mycket tunga fordon. Fördelen är att det inte är några backar vilket jag vill undvika eftersom det blir så kallt utför. Och kallt var det... På vissa ställen var det säkert 15-20 grader och då får man trampa på lite extra för att passera och komma till lite varmare fläckar. Fick hoppa av cykeln och springa ett par ggr för att få lite känsel i fötterna. Annars ett bra pass på 3:15 med rätt högt tempo mot slutet för att kram ur lite extra ur benen.

Under mitt cykelpassa bestämde jag mig också för att det skulle bli semlor till kvällen så efter lite mat och vila bar det av till min lokala matbutik. Där var det dessvärre slut på semlorna och detsamma på nästa butik. Tredje gången gillt hittade jag en övergiven kartong med tre små stackars uttorkade bullar. Hade det varit fisk hade jag slängt tillbaks dom i hålet. Men nu hade jag ju bestämt mig för att det skulle ätas semlor så jag förbarmade mig över dom tre stackarna och efter ett ordentligt dopp i varm mjölk slank dom ner. En efter en... Så det som hade kunnat sluta med en katastrof ordnade upp sig till sist och slutet blev lyckligt :-)

Guldfisk på "hjul"

I kväll gick det tungt på trainern och som ett brev på posten kommer det lätt negativa tankar. Som till exempel att det finns många likheter mellan en cyklist på trainer och en guldfisk i en skål. Ska jobba på den negativa inställningen till i morgon. Godnatt!

Kalas i kväll

Kom just på att jag ska bjuda Me, Myself and I på semla i kväll. Kanske blir det en var :-)

En bra träningsvecka

Har kunna träna på bra i fem dagar denna vecka med dubbla pass på lördag och söndag. Jag har inte psyke att mala ner timmar på trainern så jag delar upp det i två pass och kör hårt i stället. Kan knappas föreställa mig något tråkigare att sitta av tid i cykelsadeln på trainern. Bättre att dregla i dryga timmen än att såsa i flera timmar.

Nu väntar 2 vilodagar innan nästa träningsperiod startar.

Slut på vilan

Nu har jag haft mina två vilodagar och därmed är sötebrödsdagarna till ända för denna vecka. I kväll väntar 5 x 10 minuters intervaller på så hög effekt som möjligt. Jag vill inte påstå att den riktigt stora träningsivern vill ge sig till känna.

Pratade med Anders på Lewa sport idag och där nere var det plusgrader och snöfria vägar. Då blev jag direkt avis eftersom man förmodligen får köra trainer i nästan 3 månader till i Kiruna innan vägarna är snöfria och temperaturen dräglig. Men vad är väl en bal på slottet...

Nu ska jag leta reda på min träningsiver och mosa benen i kväll :-)

Per orkar inte alltid...

Blev en bra träningshelg med kamraterna från Älvsbyn men skidåkning både lördag och söndag. Det var nästan 20 grader kall och nysnö båda dagarna så det var inte det perfekta glidet men det var lugnt och skönt ute på spåren.

På lördag kväll provade vi Pers bakhjul med effektmätare på min trainercykel. Mätaren på Pärs hjul visade nästan 15% mindre än min trainer men jag har ingen lust att kalibrera/justera om den eftersom mina referenser försvinner. Det gör inget om den visar mycket fel. Det viktigaste är att den visar lika fel varje gång.

Både Pär och jag körde en 20:a på max efter skidåkningen så vi hade båda två rätt slitna ben. Ändå klämmer Pär i med en ökning på typ 15%!!! Snyggt Per :-) Hur lyckas man med det? Skulle jag gärna vilja veta. För mig var det första gången som jag klämde max på en 20:a så jag saknade referenser men det hade säkerligen inte blivit något rekord. Johan som satt i soffan och smuttade på lite rödvin tyckte att "det såg lite jobbigt ut".

Så var det Per som inte alltid orkar lyssna på mina lysande ideér och bestämda åsikter om diskmaskiner. När jag halkar in på ämnet glider han iväg och låtsas ha nåt viktigt att göra i rummet bredvid. Men på min egen blogg kan jag ju smyga in några grundläggande tankar.

1. Varför är det bara ett skåp i köket som är blött (läs diskmaskin)? Alla skåp borde kunna fungera som diskmaskiner så när allt i skåpet är redo att diskas så trycker man på knappen och när det är klart så är det bara att låta disken torka så är det klart. Inget flyttande från diskmaskinen till ett torrskåp.

2. Man behöver inte diska porslinet innan man ställer in det i diskmaskinen av den enkla anledningen att ingenjörerna som konstruerat maskinen med all säkerhet har förutsett att porslinet kommer att vara smutsigt. Den klarar det.

Nu väntar två vilodagar och dom ser jag fram mot.

Finbesök från Nybyn

I helgen kommer Per och Johan från Nybyn upp och besöker mig i Kiruna. Tanken är att köra ett lite training-camp med tonvikten på skidor. Dessvärre hotar väderinstitutet med massor av dom kalla graderna så vi kanske får klämma in ett pass på trainern i mitt varma hem.

Min fyrbente kamrat Pirac har haft drygt 2 tuffa veckor. Det började med att vi drog ut några tänder eftersom han ändå kommer att tappa dessa. Han tål nämligen inte sina egna tänder vilket gör att tandköttet inte alltid orkar med att skydda tanden. Alltså, bättre att förekomma än förekommas tänkte husse, och Pirac blev några tänder fattigare och otroligt utslagen efter narkosen. Det tog nästan 2 dagar innan han var uppe på hyfsat stadiga ben igen. Efter två veckor hade det börja läka fint utom i hålan där det tidigare hade suttit en kindtand. Efter ytterligare ett veterinärbesök och ytterligare ingrepp skulle det väl bli bra. Eller?

För att lindra tandvärken fick Pirac värktabletter som det senare visade sig vara en katastrof för magen och dess bihang. Fontän baktill, både ute och inne :-( Så inte nog med att han hade tandvärk: Nu gjorde värktabletterna att han varken drack eller åt och var fortfarande under isen.

Nu har det gått drygt ett dygn sedan den senaste tabletten och han har återfått krafterna, matlusten och vätskebalansen. Allt utom tänderna med andra ord, fast dom är han blåst på för alltid.

Eftersom han är till åren kommen känns det lite oroligt när han blir så ynklig men denna gång verkar han repa sig bra iaf :-)

På cykelfronten klämde jag ett nytt rekord på mina tior i veckan och fick till en ökning med 5,2% (ca :-) ) sedan i höstas.  Men den sista tian gjorde att jag var tvungen att ansöka om skuldsanering för det var ingen behaglig resa. Men den satt skitfint och är ett steg i rätt riktning inför sommarens bravader på mina fujisar.