En sammanfattning

I praktiken tog min cykelsäsong (och bloggande) slut efter U6 den 12 juli. Jag har förvisso kört några tävlingar och lopp efter det datumet men min motivation försvann då. Puts väck! Det var förstås inget jag hade planerat men i efterhand kan jag förstå att det hände.

Jag behöver mål att sikta mot för att kunna motivera mig att cykla strukturerat. Att träna/motionera för välbefinnandet eller trivsel är jag för lat för och att bygga upp förväntningar på prestationsresultat som förlitar sig på att inspirationen att träna finns där varje dag är inte rättvist mot mig själv.

Huvudtävlingarna för i år var SM-tempot och U6 och det stora målet har varit att prestera på topp dessa tävlingar. Utöver dessa tävlingar hade jag inga andra inplanerade som var viktiga för mig så när U6 var avklarad 12:e juli gick liksom luften ur mig. Jag har förstås cyklat efteråt men delvis sporadiskt och definitivt utan motivation och mer av plikt mot mig själv eftersom det är sommar och för att jag lagt ner mycket träningstid under vintern och våren.

Målet att vara på topp till SM-tempot lyckades till 100 %. Jag startade säsongen i vintras med en tröskeleffekt på 320 W och den ville jag förstås förbättra. Under våren och försommaren flyttades tröskeln sakta med säkert uppåt, hela tiden och dagarna innan SM slog jag nya effektrekord på tempoloppen och fyrorna. På självaste SM-loppet hade jag en förhoppning om att nå en snitteffekt på 360 W (drygt en timmes tid) men lyckades faktiskt krama ur 372 W i snitt vilket jag är sjukt nöjd med. Veckan efter SM (Gottne) snittade jag 399 W på dryga halvtimmen så formen var definitivt på plats. Tyvärr spelade vädrets makter in under SM-tempot och jag kunde inte få den placering som jag hoppats på men det kan jag inte göra så mycket åt (17:e plats).

Under U6 (två veckor efter SM) presterade jag inte alls så bra som jag hoppats på och den lilla utvärdering som jag gjort landar i att jag förmodligen påverkades av värmen som var närmare 30 grader under många av etapperna. Sen tycker jag inte att det är lika spännande och roligt att köra linjelopp längre. Tidigare kunde jag känna att det var skitkul och häftigt att ligga i en klunga och vara på tå för vad som händer framför och bakom mig. Är det läge att sticka nu? Tar vi in något på utbrytarna? Hur känns benen? Osv. Det finns inte längre. Eller har i alla fall inte funnits i år. Från att jag tidigare gärna försökt komma i väg i en utbrytning i varje linjelopp, ofta med flera försök varje lopp, har jag blivit en passiv utfyllnad i klungan. Jag lyssnar efter hastig inbromsningar och är uppmärksam på hastiga rörelser som kan leda till krascher. När det händer något tycker jag sällan att det är spännande utan mest besvärligt och då blir det varken kul, spännande eller bra.

Tränignen: Tidigare säsonger har jag skött träningen själv utan någon hjälp men för att ge mig själv en ärlig chans att försätta utvecklas tog jag hjälp med träningsupplägget av Petter Larsson. Petter gjorde program med viss flexibilitet vilket var nödvändigt för mig eftersom tillvaron i övrigt också måste få en plats i livet. Upplägget har varierat över tid men har innehållit mycket tröskelträning (av uppenbara skäl) och en del VO2-max. Två distanspass (eller snabbdistans) i veckan har varit standard.

Trots att jag inte tycker att resultaten i år har matchat min prestationsförbättring är jag ändå kanonnöjd med att jag nådde mitt huvudmål på SM. En sammanfattning av säsongen med lite siffror ser ut så här (samma effektmätare för samtliga värden):

-          Ökade tröskeleffekten med ca 10 % från 320 W till 350 W (SM-var en topp).

-          Effekten på VO2-intervallerna 4x4 ökade från 390 W till 430 W.

-          Effekten på tempolopp på ca 30 minuter ökade från ca 340 W till ca 380 W.

-          Jag slog mitt tidigare rekord på Rekordmilen (410 W) trots att jag inte hade tränat strukturerat på drygt en månad.

Alla dessa förbättringar är förvånansvärt stora med tanke på att jag har cyklat ganska många år och att jag faktiskt är 44 år nu för tiden. I den åldern tycker jag det är fantastiskt att kunna förbättra den viktigaste parametern (för mig) med 10 % och den förbättringen är jag till 100 % tacksam för all träningshjälp jag fått av Petter. Tack Petter!

Till hösten brukar min motivation haverera så inget ovanligt där (förutom att haveriet kom tidigare i år) men skillnaden nu mot tidigare år är att jag inte ens längtar till nästa säsong. Jag har sålt linjecykeln men har kvar temporaketen (än så länge) och crossen. Jag cyklar förmodligen en halvtimme till jobbet ibland för att slippa ta bilen. Men vad som händer med tävlings- och träningsmotivationen är jag osäker på. Det återstår att se. Om det blir någon fler resa till Mallis kanske det är med fokus på glass, mat och trivsel och inte på träning som det varit för mig tidigare (Per, det är bara ett ”kanske”).

Fuji racing team

Åter en gång drar Fuji racing teams Preben Larsen på sig den blå gula dassen för att representera Sverige i Litauen  en Uci 1.1 tävling

Fredag,  poänglopp.

Lördag, omnium.

Söndag,  omnium och scratch.

 vi önskar honom lycka till.

SM-form

Nu börjar det dra sig mot SM och sedan länge har jag beslutat att bara köra tempoloppet och hoppa över linjeloppet. Jag är för dålig för att orka hänga med uppför Kinnekulle en massa varv. Tråkigt men realistiskt. Letade efter startlistor till tempoloppet men kunde inte hitta några som publicerats. Efter SM blir det arbete några dagar fram till semestern som inleds med U6.

Formen var bra efter mina resor till Mallis i våras men när jag kom hem efter den andra resan fick jag för mig att ta bort några kilon. Jag körde med appen som @pelleni80 brukar köra stenhårt med under vårarna och gick ner några kilon. Tyvärr försvann effekten i pedalerna med kilona och sedan har jag haft en formsvacka. Nu äter jag som vanligt onödigt mycket men effekten börjar ordna upp sig också. Frågan är om den kommer hinna till toppen innan SM?

En gång varje vecka kör jag 30 eller 40 minuter med full gas på tempocykeln och snitteffekten har pekat uppåt sedan bottennoteringen för 5 veckor sedan. Nu är effekten under bästa 20 minuter 20 w högre och förhoppningsvis kan kurvan fortsätt lite till uppåt.

Fram till SM återstår mestadels VO2 max och stressad tröskel (a la @larssonpetter) på träningsfronten. Dessutom några få vilodagar som förhoppningsvis ska göra susen.

Komfortabelt

Läser på en av Umeå universitets forskarbloggar om ett intressant projekt som undersöker effekter på hjärnans funktion av att stå och gå när man jobbar (http://blogg.umu.se/forskarbloggen/2014/04/the-office-walker-soffliggarens-mardrom/). Efter att ha läst inlägget kommer jag att tänka på Dr. Dick Solomon i TV-programmet "Tredje klotet från solen" som gärna ville gå ner i vikt. Men efter ett misslyckat försök ger han upp och konstaterar att "Min kropps viktigaste funktion är att transportera hjärnan och min hjärna vill åka komfortabelt." End of story!

Stockholm Gran Fondo

Sitter och ser över min tävlingsplanering närmaste tiden och blir lite nyfiken på Stockholm Gran Fondo. Arrangemanget verkade ett tag att ställas in men nu skall det tydligen gå av stapeln. Det är bra att vi får fler cykelarrangemang i Sverige men när jag läser om just detta så inser jag att jag inte är en del av målgruppen.

För det första verkar det inte vara någon tävling i bemärkelsen först till mål utan tiden startar när man lämnar starten och stoppas när man passerar målet. Man kan anmäla grupper eller köra individuellt och anmälningsavgiften är 1195 kr. Väldigt likt Vätternrundans upplägg. Kunde förstås vara trevligt att få köra med en massa andra laddade och glada cyklister men INTE för 1195 kr. Dom lägger jag hellre på något annat roligt.

Örestadsloppet

På linjelopp som är så korta som detta går det ofta snabbt från första metern och detta lopp var inget undantag. Full gas från start. Dessutom var ville alla vara långt fram i kurvan före kantvindssträckan vilket också bidrog till full gas. Så fortsatt det när klungan till slut sprack av på varv 6/10 satt jag för långt bak och blev kvar i svansen så var den tävlingen slut. Fortsatte drygt ett varv till tillsammans med Kalle W och en dansk innan både Kalle och jag klev av. Vi hade en timmes cykling till hotellet som krafterna skulle räcka till också.

När nästa tävling blir av får vi se. Resan till Barsebäck kostade både pengar och frustration. Att släpa på två cykelväskor, varav den ena tung som satan och dessutom vanligt bagage tär på energin. Allmänna transportmedel är helt enkelt inte lämpliga när man har mycket bagage. Dessutom duggar medresenärernas checka kommentarer om mitt bagage täta. "Ska du vara borta hela helgen" eller "Åhhh dom där borde vi ha på våra shoppingresor" har jag hårt flera gånger under helgen.

En cykelväska är ok men två är INTE ok. Tveksamt om det kommer att hända igen (iaf för mig).

Några effektkurvor har jag inte hunnit analysera ännu men med en blick suddig av mjölksyra kunde jag se att snitteffekten var 405 w efter 20 minuter och jag tror snittfarten vid samma tillfälle var 44 lm/h. Tack för kaffet!

Regerstrul och diskningar verkar ha upprört många och tydligen fick sig arrangörerna i målvagnen en utskällning också. Vad gäller regelbrott och diskningar så var förutsättningarna före loppet glasklara. Höger sida på vägen och runda refuger på höger sida. Missar man det, riskerar man att bli diskad. Så långt är det enkelt men det blir opraktiskt och inte riktigt så bra cykellopp som det skulle kunna bli om vägen hade varit avstängd. Här tror jag att SCF och distrikten borde jobba lite på sin relation med berörda myndigheter. Det gäller att sälja cykling som en sport och inte något som kan arrangeras i mån av plats och tid.

Vad gäller utskällning av arrangörer så är det inte direkt så att föreningar som vill arrangera cykellopp växer som ogräs. Dom som väl gör det ska vi vara rädda om. Jag är säker att dom som frivilligt avsatte sin fritid till förberedelser och hela helgen för att vi skulle få tävla gjorde sitt bästa. Missförstånd eller misstag får redas ut i samförstånd. Det viktigaste är väl att det inte skedde några olyckor. För det gjorde det väl inte?

Örestadstempot 30 km

Var en pannkaksplatt historia med skånska vindar, sol och värme. Jag har rekat banan lite för dåligt och fick ropa till ett par flaggvakter efter vägen men det var inget som kostade tid bara fokus. Siktet för dagen var inställt på minst 360 w och planen var att låta medeleffekten ligga i dom trakterna och om det skulle kunna bjudas på lite mer mot slutet fick det bli en bonus. Inte starta för hårt och ta ut en eventuell bonus i förskott. Det har jag (och säkert många med mig) provat tidigare med ringa framgång. Vid vändningen var medeleffekten drygt 363 w och det skulle jag kalla planenligt. Däremot visade det sig att benen hade en annan agenda än övriga kroppen och medeleffekten sjönk och sjönk och sjönk..

Sista kilometern mot mål kunde jag mobilisera lite smått men effekten för dagen landade på beskedliga 353 w. 5:e placeringen kan jag inte göra så mycket år och idag var jag inte så intresserad av den heller.

Kalle och Preben hade bantat packningen och lämnat tempocykeln hemma och med linjecykeln är det svårt att åka fort. Speciellt när det blåser som idag och det inte går att hänga med underarmarna på styret utan händerna måste hålla ett hårt grepp.

Sammanfattningsvis inte någon dålig prestation men heller ingen bra. I morgon är det en kort varvbana och SMHI lovar blåst så det lär bli åka av i kantvinden. Nu ska Kalle och jag leta åt en bit mat. Ny dag i morgon.

Resultatlistan hittar ni här: Resultat Örestadstempot 2014

Resultat tempo

Skickat från min iPhone

Tema SKITREGEL

För er som är "very tall"!!! kommer goda nyheter.

Tävlingspremiär

På lördag är det tävlingspremiär för i år när Örestadsloppet går av stapeln i Barsebäck. På lördag är det 30 km tempo och på söndag ca 10 mil linje. Efter en snabb titt på startlistorna verkar det vara ett starkt startfält att tampas med.

Startlistan för tempoloppet finns här: http://www6.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_603113/cf_69694/startlistaorestadstempot2014.PDF

Startlistan för linjeloppet finns här: http://www6.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_603114/cf_69694/startlistaorestadsloppet27april2014.PDF

SKITREGEL

I går körde jag enligt coach @larssonpetter 30 km tempo på raketen med full insats. Det var blåsigt som tusan och vinden slet ordenligt i mitt 90 mm framhjul och stundtals var det lite vingligt så att säga. den 30 km långa resan tog drygt 40 minuter och den första halvan kändes bra men sedan började ovanan att sitta som en makrill göra sig till känna. Jag kämpade på ordenligt och effekten landade på 360 W.

På tal om temporakteten är jag ordenligt upprörd av de nya reglerna som inkluderar även växelspakarna i 80 cm-avståndet. Det betyder att jag på mina 188 cm får ytterligare 6 cm mindre avstånd att få plats på och det var trångt redan innan denna uppfuckade regel kom till. Jag kan inte göra annan tolkning än att Shimano med sina elektroniska växlar har haft ett finger med i spelet och att UCI gett vika för lobbyverksamheten eftersom det betyder att växelspakarna inte behövs och kan ersättas av styret. Usch och fy och skämmes i så fall. Jag tänker på ett tweet från Taylor Phinney till UCI-chefen när har frågade varför han inte ska kunna få plats på sin tempocykel. Svaret han fick var att man skulle undersöka saken. Jag kan inte göra annat än att ställa samma fråga. Min gissning är att denna regel kommer att modifieras till nästa år. Det är inte rimligt att en person som är 170 cm ska ha samma avstånd att förhålla sig till som någon som är 190 eller 195 som tex @pelleni80 är. Trots att jag har flyttat bak sadeln 2 cm och håller i växelspakarna i stället för styret slår mina knän i armbågarna varje tramptag. Lite ironiskt står det i reglerna att tempocykeln skall ha ett styre som gör det säkert att framföra cykeln. Ja, kära regelmakare hur säkert är det att cykla i 50 knyck eller mer när det enda greppet i styret är två små växelspakar samtidigt som knäna knuffar på armbågarna? Prova vet jag. SKITREGEL!

Åter till verkstan

Efter lyxträningen på Mallis återgick träningen till den mindre glamorösa varianten - inomhus på trainern. Tog tre vilodagar innan jag tog mod till mig och gränslade trainern för lite forcerad tröskel. 6 stycken femmor slet jag mig igenom på 380 w. Kändes varken bra eller dåligt men helt klart JOBBIGT (tydligen något återkommande inom träningsbranschen?).

Nu väntar några dagars jobb i El Stockholmo och trots att cykeln redan var packad i väskan kunde jag inte motivera mig att ta med den. Jag är helt enkelt kräkless just nu på att packa/packa upp och släpa på cykeln. Lägg till flygbolagens förvirrande besked om priser och regler så förstår ni lite bättre. Det får bli tre vilodagar till i stället vilket nog inte är helt uppåt väggarna eftersom jag dessutom är lite däpt i näsan. Samtidigt tänker jag på Tempofantomen Tomas Åbergs bevingade råd: "Man måste våga vila efter Mallis". Och en flerfaldig världsmästare kan väl knappas ha fel?

Sammanfattning av Mallis

Så var Mallisresan över för denna gång och återigen kan jag tacksamt konstatera att vädret varit på min sida. Att i början av april få en dag med skitväder, en dag ok och resterande 7 med kanonväder känner jag mig tacksam över. Det kan förmodligen vara både kallare och blötare än så utan att vara onormalt.

En sammanställning från årets cykling.

• 8 Dagars cykling och 1 dag vila
• 41 timmar träning fördelat på 5 dagar med enbart distanspass (210 w) och 3 dagar med distanspass som inkluderat tröskel 340 w eller forcerad tröskel 370 w.
• Körde hela bergskedjan (i år också) fast uppdelad på flera etapper.
• Klättrade uppför Sa Calobra på 33:40 minuter och 370 w i snitt vilket är en bit från rekordet på 30:00 minuter blankt. Skulle behöva kämpa med dieten parallellt med träningen (obs, inget beslut utan bara ett konstaterande).
• Elektroniska växlar är en fröjd jämfört med mina tidigare mekaniska Dura Ace.
• Vittoria-däcken saknar nästan helt fäste när vägen är blöt. Continental fungerar betydligt bättre upplever jag.

Nu blir det förhoppningsvis ett par dagar med vila (eller hur @larssonpetter?) innan nästa träningsvecka börjar.

 

Sammanfattning av Mallis

Så var Mallisresan över för denna gång och återigen kan jag tacksamt konstatera att vädret varit på min sida. Att i början av april få en dag med skitväder, en dag ok och resterande 7 med kanonväder känner jag mig tacksam över. Det kan förmodligen vara både kallare och blötare än så utan att vara onormalt.

En sammanställning från årets cykling.

• 8 Dagars cykling och 1 dag vila
• 41 timmar träning fördelat på 5 dagar med enbart distanspass (210 w) och 3 dagar med distanspass som inkluderat tröskel 340 w eller forcerad tröskel 370 w.
• Körde hela bergskedjan (i år också) fast uppdelad på flera etapper.
• Klättrade uppför Sa Calobra på 33:40 minuter och 370 w i snitt vilket är en bit från rekordet på 30:00 minuter blankt. Skulle behöva kämpa med dieten parallellt med träningen (obs, inget beslut utan bara ett konstaterande).
• Elektroniska växlar är en fröjd jämfört med mina tidigare mekaniska Dura Ace.
• Vittoria-däcken saknar nästan helt fäste när vägen är blöt. Continental fungerar betydligt bättre upplever jag.

Nu blir det förhoppningsvis ett par dagar med vila (eller hur @larssonpetter?) innan nästa träningsvecka börjar.

Soooool

Kanonväder här på Mallis idag. Perfekt dag för cykling. Tror att det bär av upp mot Alcudia idag.

Dag 7

Nu har jag varit här på Mallis med syster och pappa i en vecka och förutom en dag med regn har vädret varit en dag ok och resten kanonbra. De resterande två dagarna ser prognosen väldigt lovande ut också. Vädret är ju en viktig anledning till att vi har åkt hit så det är klart att jag tittar en del på prognosen, även fast det inte finns mycket att göra för att påverka vädret.

Cykelmässigt flyter det på enligt plan för mig. Fokus ligger förstås på distans med ett par inslag av tröskel/forcerad tröskel. Den forcerade tröskeln kom rätt naturligt uppför Sa Calobra häromdagen. Efter att ha kört på 30 minuter prick för fyra år sedan är tendensen att tiden försämras med en minut för varje år. Tiden 33:40 och snitteffekt 370w blev utfallet. Just i år tror jag att den hade kunna förbättras en del om jag haft den normala matchvikten men nu ligger jag lite över den och jag har heller ingen motivation att göra något åt den just nu heller. Något linjelopp på SM är och har aldrig varit aktuellt så ingen motivationshöjare där heller.

I dag cyklade jag hela dagen själv eftersom pappa och syster tog en kortare runda. Körde från Can Pastilla och kustlinjen öster och söderut. Lunchade i Felanitx och sedan körde jag lite kringelikrogar hem och totalt landade turen på 6:40. Snitteffekt 210w och snittfart 28,5 km/h.

Nu är farbror trött och mätt och det är dags att runda av dagen med ett samtal hem innan lyset släcks för dagen.

Mallis

Så, då är arbetsdagen slut och i morgon bitti bär det av till Mallis. Satt mig precis ner och pustade ut och kände lugnet att vara redo för avfärd. MEN... Så slår det mig att vinterpälsen på benen fortfarande är kvar. Direkt tänker jag att det blir kvällsskift med hyveln men så umgås jag lite med tanken på att faktiskt runda ön med lite vind i pälsen. Tanken frestar mig lite och beslutet brådskar inte direkt. Jag kommer att cykla oavsett vinterpäls eller sommarpäls.

Tack vare en snabb leverans av www.egons.nu landade min nya cykel förra veckan och i fredags kunde jag montera ihop den för premiärturen i sommarvärmen (nästan) på lördag. Beslutet att byta cykel grundade sig på att jag är less på mekaniska växlar och gärna vill prova den elektroniska varianten i stället. Och min förväntan blev inte besviken efter att ha gjort de första växlingarna. Vilken skillnad mot den mekaniska varianten. Ett tryck=en växling och det går inte att lita på när det gäller mekaniken.

I helgen har vi haft fullt hus och besök av Lindas släkt från både Umeå och övriga Sverige. Mycket trevligt umgänge, väder och mat. Upplägget var lite av knykalasvarianten och förutom att Jag och Linda slipper laga mat i timmar för en eller två rätter blir det massor av rätter och smaker. Ett upplägg som jag verkligen vill rekommendera. Efter en sådan trevlig helg i nya huset känns det lite tråkigt att åka hemifrån, trots att jag sett fram emot en Mallisresa hela vintern och det är ett bra betyg på min tillvaro.

Cykeln har hittat ett nytt hem

Så den är inte längre till salu.

Vardagsrutiner och träning

För mig fungerar träningen bäst när vardagen följer standardrutinerna eftersom jag kan planera träningen flera dagar framåt och maximera träningstiden och träningsinnehållet. Nu har det däremot varit en period där standardrutinerna har slukats av diverse ostrukturerat innehåll. Inget speciell utan bara en massa småsaker. Många bäckar som så att säga.

Träningen i vinter har gått kanonbra och jag har kunnat följa planen som @larssonpetter har gjort till mig så när som på en veckas förkylning. Denna vecka har planen däremot inte matchat verkligheten så idag fredag har det blivit ett träningspass. Startade hårt med 3x20 på planerad effekt vilket skulle följas upp i går med 3x15 men redan efter uppvärmingen insåg jag att det inte skulle gå. Jag tror faktiskt att det är första gången som jag har fått ställa in ett pass när jag väl sitter på cykeln.

I kväll hoppas jag kunna köra en uppsättning 4x4 på en anständig effekt och förhoppningsvis blir det två distanspass i helgen. Sedan får det bli nya tag nästa vecka som får bli uppladdning inför Mallisresan.

Till salu Fuji SST 1.0

Nu säljer jag cykeln jag har haft som tävlingscykel. Pris 12 000 kr. Cykeln finns i Umeå men jag kan skicka den med bussgods mot fraktavgift.

Cykeln är en Fuji SST 1.0 och den är en väldigt styv och lätt cykel (7 kg enligt Fuji) med Dura Ace drivlina, kolfiberhjul och kolfiberram. Ramen har asymmetriska kedjestag för att vara styvare på drivsidan.

Komponenterna är tre år gamla men rörliga delar som tex trissor, kedja, drev och vevlager är bytta och fräscha. Ramen är två år men nylackerad förra året. Förutom en liten lackskada på överröret som är mindre än ett knappnålshuvud är den väldigt fin i lacken. Cykeln har jag använt nästan uteslutande för tävling och knappt använt den som träningscykel.

Just nu är det integrerad sadelstolpe men det följer med en lös (oanvänd) sadelstolpe så att sadelhöjden kan justeras. För den som har lika långa ben eller kortare ben än mig (jag är 188 cm) går det förstås bra att kapa stolpen till rätt längd. Fälgarna är helt i kolfiber (inklusive bromsytan) 58 mm höga och väldigt stabila.

Kontakt:

 

Storlek	58
Ram	High Modulus D-6 carbon
Vevparti	Shimano Dura Ace HollowTech II w/ Integrated Spindle, 39/53T (177,5 mm vevarmar)
Vevlager	Shimano Press In Bearing system B86
Framväxel	Shimano Dura Ace, F-Type-Braze On Mount
Bakväxel	Shimano Dura Ace, 10sp
Växelhandtag	Shimano Dura Ace STI shifter/brake, 20-speed Flight Deck compatible (högra är bytt till Ultegra)
Kassett	Shimano Ultegra 11-25T, 10sp
Kedja	Shimano Ultegra, 10sp
Hjul	Oval W-945 Carbon Rim w/ Alloy Braking Surface, 58mm rim-700c, Sealed bearings
Bromsar	Oval RB-900 CNC Alloy Dual Pivot w/Swiss Stop Carbon Pads
Växelreglage	Shimano Dura Ace STI (höger är Ultegra)
Styre	FSA No. 42 1 1/8"U- 1 1/2"L Integrated, w/Carbon convex topcap
Styrstam	Oval R-900 Carbon Alloy matrix, 31.8mm, +/-6 degrees
Sadel	Selle San Marco Aspide eller Oval SR-900 Flat w/ Carbon rails
Vikt	15.5 lbs / 7.0 kg

 

Bloggdags

Tack vare hjälp av @larssonpetter har jag haft en uppåtgående trend på mina effektsiffror hela vintern och egentligen utan något platå eller trendbrott. Men nu är jag lur på om det inte är säsongens första platå som seglar upp. På grund av jobbet fick det bli vila i måndags (inte så smart att blocka ut veckans enda vila första dagen men så blir det ibland när vardagen ska ha ett finger med i spelet) och 2x20 på 340 W i tisdag. Inte ett busenkelt pass men helt klart ett av dom lättare. Men jag fick slita som besatt nästa från start för att mata igenom hela passet som planerat.

Nåja, jag hade ju flygresan i benen och allt det där så ingen direkt hängläpp efteråt. Men distanspasset i går och i morse på 4 timmar gav nya prov på min karaktär och dom planerad 210 W gick inte att skrapa ihop utan jag fick nöja mig 200 W. Helgens 4x4 känns redan som en extra utmaning.

Som tröst ser jag snart fram mot 10 dagar på Mallis med pappan och ena systern. Det ska bli kul och förhoppningsvis varmt och soligt förstås :-)

En veckas vila

Förra veckan var jag sjuk och fick avstå från cyklingen. För mig var det personbästa i kort förkylning och trots att jag hade feber en dag eller två verkar jag inte alls har tappat så mycket som jag brukar efter en förkylning. Bra där!

Nu har coach Petter (@larssonpetter) skruvat om fokus på träningsupplägget lite vilket betyder mindre tröskel och mer VO2-intervaller. Körde ett uppvakningspass i söndags med ett lätt och kort ”tröskelpass”. I går kväll vred jag på lite mer tid och belastning och körde en 3x15 på 330 w vilket kändes oförskämt lätt. Jag blev klar med träningen i går kväll först vid nio-tiden och när klockan ringde strax efter kl sex i morse kändes det inte helt naturligt att kliva upp och köra ett VO2-pass. Men jag lyckades övertala benen och landade mina treor på mellan 415 och 430 w. Nöjd med tanke på att jag var krasslig förra veckan.

Snart nytt träningsblock

Är nu inne på vecka 4 av 4 på träningsblocket som i huvudsak har handlat om distans och tröskel. På söndag kommer Coach Petter att ha ett nytt program klart och det blir intressant att se om det är någon förändring i upplägget eller om det fortsatt blir mycket tröskel och distans.

Tidigare åren har jag skött träningen efter eget huvud och förstånd vilket har nackdelarna att det är lätt att ställa in ett träningspass och det är också enkelt att välja ett pass som känns minst jobbigt. Med Petter som coach så får jag 20 års uppdaterad träningslära och en plan som jag ska följa och så långt har det fungerat väldigt bra. Nu är det svårare att ta beslut om att hopa över ett pass eftersom Petter har en plan och om jag inte tränar efter den planen är ju Petters arbete bortkastat. Men så är jag också i bättre form än jag brukar vara i den här tiden på året. I går stod forcerade trösklar på programmet i form av 6 st. femmor som jag körde på 370 W. Utom den sista som jag provade på 400 W och det gick det också. Men det jobbigt satan.

Idag är det distans som gäller och i morse blev det två timmar innan jobbet och nu tänkte jag köra 1,5 timme till på väg hem från jobbet. Mornarna kan vanligtvis kännas tunga när jag kliver ut på bron och det är blåsigt, mörkt (vi bor lite avsides så att säga) och kallt. Men i morse kändes det lite som att våren kommer även i år och snart är det ju dessutom som vanligt dags för en sväng till Mallis.

Nä, nu ska jag ut och cykla!

Elproblem

I veckan har vi haft lite problem med en jordfelsbrytare som löst ut vilket bl.a. har gjort att all utebelysning har varit nersläckt. Och där vi bor finns ingen gatubelysning utan där är var och en sin egen ljuskälla.

Efter idogt sökande hittade jag till slut felet som var en jordkabel och en ledare som båda hade fått höljet skadat. Kablarna var förmodligen inte i direkt kontakt med det fuktiga vädret gjorde att några elektroner kunde hoppa över till jorden, och det räckte för att jfb skulle lösa ut.

Träningen går framåt, även om benen känns stenstumma för dagen. I kväll väntar 3x20 eller 4x10 och valet kommer att avgöras utifrån humöret när jag drar igång trainern. 

Nya bud

Eftersom träningen haltade lite förra veckan har jag fått ett nytt upplägg från @larssonPetter för denna vecka. Liter kortare intervallpass med lite lägre belastning än planerat men det känns ändå rätt ok så jag kör på med lite extra belastning. Det ska vara helt ok enligt @larssonPetter att göra så.

I morgon funderar jag på att göra skidpremiär för säsongen. Tänkte spänna fast utrustningen på cykelkärran och ta en runda efter att jag släppt av Pirac på dagis. En timme lär räcka för att bli trött.

Tidigare i dag åt jag lunch med kamrat Jonas som på något märkligt vis är glad över att ha kvalat in till UMTB http://www.ultratrailmb.com/ till hösten. Han konstaterade att det var läge med lite viktnedgång eftersom det handlar om att avverka typ 16000 höjdmeter på ett dygn eller så. Jag insåg samtidigt att även jag borde gå ner några kilon för att slippa plågas mer än jag gör redan i dag när det blir uppför. Jag brukar gå ner ngåra kilon under våren men sedan när sommaren kommer med grillat och kalla öl så brukar motivationen att banta hamna längst ner i hjärn-hierarkin så jag får se var beslutet landar i år. Tills vidare tänkte jag knalla på kiosken och köpa mig en dubbel-Daim :-)

Forcerad tröskel

Coach Petter har en variant på tröskelpass som han kallar forcerad tröskel och tanken bakom upplägget är förstås att förmå kroppen att flytta tröskeln uppåt. Inte mysa på i samma spår som tidigare liksom.

I helgen brassade jag av två forcerade tröskelpass och såhär direkt kan jag säga att dom är BETYDLIGT trevligare än 3x20 W som jag har avverkat på 320 W tidigare. Den forcerade varianten på 6x5min har jag tidigare kört på 340 men i helgen tyckte jag att det kändes så bra att jag skruvade upp belastningen så att snittet landade på 350 W båda passen. Och det är ju alltid trevligt med framsteg.

På grund av jobbet väntar nu tyvärr två vilodagar men sen, så jä....

Tuff morgon

När klockan ringde för tröskelpass kl 6 i morse krävdes det all min motivation för att fösa undan latmasken och faktiskt kliva upp. Dessutom hade jag ju precis klivit av cykeln från gårdagens distanspass men det satt nog inte kvar i benen som tur var.

Planen var 3x15 på 320 W men redan det första blocket var odrägligt jobbigt. Det andra blocket krävde en ren kämpainsats vilket inte riktigt ska behövas för att ta sig igenom tröskelpass. Kändes i benen som att jag låg över tröskeln men effektmätaren visade att jag låg under. Litade ändå på min känsla och nollade effektmätaren inför sista blocket och då kändes 320 W helt plötsligt som överkomliga och betydligt lättare än det hade gjort före nollning. Förmodligen behövde en nollning med andra ord. Inför det tredje och sista blocket var dessvärre mina ben rökta och jag lyckades bara krama fram 310 W men då tror jag som sagt att de första två låg runt 330-340 W. Inte konstigt att jag var rökt. Men nu får jag ju vila ett helt dygn och då jäklar, blir det nya tag.

Några reflektioner från förra veckans träning (inga nyheter utan, men ändå):
1. Kvittera inte ut veckans enda lediga dag på måndag. Spar den till senare i veckan.
2. Kör inte distanspassen i början av veckan utan då ska kvalitetspassen köras. Distanspassen orkar alltid benen men år dom rökta blir det inte mycket av ett VO2-pass.
3. Motivation är en nödvändighet.

Nytt pass och trötta ben

I går på väg hem från jobbet blev det ett nytt pass för mig i tröskelsammanhang. coach Petter hade planerat 3x15 minuter och om du läser detta Petter så VAR DET SKITJOBBIGT. Planen var en snitteffekt på 330 W men mitt slarvande med träningen under julen har gjort att jag ligger lite efter och fick nöja mig med 325 W. Vanligtvis brukar jag tycka att distanspass är ganska bekväma för benen (utom när det blir 5 timmars distanspass vilket väldigt sällan händer) men gårdagens tröskelpass tregångerfemtonminuter satt kvar i benen under hela distanspasset i morse. Många cyklister pratar om krispiga ben när dom är trötta men så brukar inte mina ben kännas. När mina ben är trötta brukar dom kännas sega och klumpiga och kanske något annat också men absolut inte krispiga.

Nu hoppas jag på en snabb återhämtning så jag orkar med en timmes cykling hem i kväll.

2 x tröskel

I träningssammanhang kan tröskel betyda att man kör tröskelintervaller men det kan även betyda att det är en mental tröskel att träna. Just nu ligger jag i en period där det står tröskelintervaller och distans på schemat men mentalt har tröskeln för att sätta mig på cykeln varit för hög och träningen har blivit lidande.

När jag är ledig och har tid att träna poppar det upp andra saker som inte har med cyklingen att göra som jag gärna ägnar mig åt i stället. Julledigheten är ett lysande exempel när antalet träningspass är så få så inte ens den lataste motionären hade varit nöjd. Lyckligtvis är ledigheten över för denna gång och det blir naturligt att cykla igen. Vi bor ju numer 12 km från jobbet och i stället för att åka bil till och från jobbet och sätta mig på cykeln när jag kommer hem försöker jag att ta jobbcyklingen som träning. Inte helt enkelt att dra igång tröskelintervaller kl. 7 på morgonen dock men på väg hem brukar det kännas lite lättare. Förhoppningsvis kommer jag i gång med träningen enligt planen som coach Petter har gjort.

I går blev det 4x10min till jobbet och hem ett återhämtningspass, totalt knappt 3 timmar. I morse planerade jag ytterligare tröskelpass (3x15min) men 4 timmars sömn satte stopp för det och det fick bli dryga timmen på distanseffekt i stället. Förhoppningsvis har kroppen vaknat tillräckligt om ett par timmar så att jag kan köra det planerade tröskelpasset på hemvägen.

Husbestyr

Julledigheten har bestått av husbestyr till i det närmaste 100% och cyklingen har fått stå tillbaka. Delvis för att jag har velat komma på plats i nya bostaden men framför allt för att min motivation för cyklingen har varit väldigt skral.

I morse tog jag dock tag i situationen och bestämde mig för att cykla till jobbet. Innan jag beslutade mig för hur varmt klädd jag skulle vara öppnade jag ytterdörren för att känna på vädret. Dör ute var det kraftig blåst, någon plusgrad och regn. Lagom roligt cykelväder med andra ord och hade det inte varit för att bilen var utflykt och cykeln återstod som det enda alternativet är väl risken rätt stor att cykeln hade fått stå hemma. Nu hade jag ingen bil så det var bara att stålsätta sig. Tyvärr var hjälmen på utflytt och jag fick springa runt bland flyttkartongerna och leta fram en reservhjälm.

Väl uppe på cykeln bjöd tillvaron inte på några sensationer och kroppen kändes tung och sliten, trots att den borde vara pigg och kry. Nu stundar cykelturen hem vilket var tänkt att bli ett tröskelpass men eftersom jag känner mig lite under isen får det bli kortaste vägen hem och i sakta mak. Håll tummarna för att det inte är en stundande förkylning på G.