Cykelvård i stället för träning

Eftersom en förkylning slagit tänderna i luftrören kunde jag ägna kvällen åt lite cykelvård i stället för träning. Det regnade ju på SM-linjeloppet så cykeln behövde torkas av och smörjas upp lite men nu står den på sin plats och väntar på sin pilot.

Personsämsta och aj, aj...

Satte personsämsta på Gimotempot i går. I natt när jag vaknade av halsont förstod jag varför. Bara att ha tålamod och invänta läkningen. Vilken tur att jag är en person med stort tålamod :-)

Annars kanonväder och flera bra tider på Gimotempot i går. Bland annat tog Tom och slog till med personbästa och även Kalle körde bra. Dom blir nog svåra att tas med till helgens tävlingar i Gottne.

SM-linje

En stor klunga rullade iväg ut från Sollerön mot Gesundaberget kvart över 11 i går fm. Positionskrig och tävlingsiver i kombination gjorde att det gnisslade i bromsarna och var allmänt stökigt i klungan första sträckan fram till Gesunda. Där blev det trångt i Gesundabacken och på krönet blev klunga väldigt utdragen och min position långt bak  gjorde att det blev full jakt i utförsbakcen men det var inget som oroade mig eftersom jag var långt från den enda som behövde jaga ikapp täten.

Det visade sig dock bli ett hästjobb att köra ikapp huvudklungan eftersom ingen fler hade orken att köra tillräckligt hårt så jag fick köra ikapp själv och jag tänkte flera ggr att jag kommer tusan inte ikapp. Snyggt! Bli avhängd på första varvet helt i onödan. Men otåliga servicebilar som ville ligga nära klungan passerade och jag kunde få lite hjälp att komma ikapp klungan som körde relativt hårt. Även fast jag snyltade på servicebilarna fick jag köra en lång sträcka på rött.

Väl ikapp, kunde jag vila upp längst bak i klungan och jag provade tom lyckan (som traditionen bjuder) med ett litet ryck som inte blev så fruktsamt. Efter första rusningen gick det lugnt fram och när regnet kom sjönk farten ytterligare. När vi kom in till varvningen för andra gången (av 6 varv) fick jag bromsa till hårt för att klara kurvan upp mot langningen och då släpper bromsavajern från frambromsen. Hur kan det hända? Jag är dessutom helt säker på att jag kontrolldrog den innan start (eftersom jag bytt ram). Eftersom jag och Daniel inte får ha någon servicebil för att vi är för få fick jag vänta på den neutrala servicebilen som efter en minut (typ) kommer åkandes sist i karavanen. Innan jag fått hjälp med att skruva fast vajern igen var både klungan och resten av karavanen för långt borta för att jag skulle ha skuggan av en chans att hinna ikapp. Tog dock på mig regnjackan och körde ett varv till i ensamheten för att åtminstone få ett litet träningspass.

Resten av linjeloppet följde jag som åskådare vilket var spännande men förstås inte vad jag hade tänkt mig. Kul att det var riktigt mycket publik runt hela banan trots att det regnade mera till än från under hela loppet.

Nu återstår midsommarfirande med småsyskon och syskonbarn innan jag styr skutan upp mot Umeå.

Mitt SM-tempo

För att komma förbered till ett 5 mils tempo som det handlar om på SM har jag kört intervaller 50 minuter i stället för 40 minuter. Jag har kört fler pass på tempocykeln, både korta och lite längre. Åndå:

- Fick jag krampkänningar när det återstod drygt 1 km och fick slå av på tempot för att inte krampa ihop. Hade sett lustigt (och känts mindre lustigt) ut om jag varit tvungen att promenera uppför sista backen iförd dumstruten och trikåer.
- Sved det i ändalykten så att jag höll på att kräkas och varje liten obetydligt liten vägspricka är plågsam.
- Blev jag så trött att jag hade svårt att se vägen sista biten in mot mål. Snitthastigheten tickade över från 45,0 till 44,9 bara metrarna innan mål och det är jag väldigt nöjd över att ha klarat i 5 mil.
- Var jag så stel att jag hade problem att kliva upp på linjecykeln för att försöka rulla ut lite efter loppet
- Har jag stela och ömma muskler dagen efter
- Och ni som tänker att det ovanstående har en koppling till min ringa ålder: Prova själva först innan ni kastar första pilen i kuvösen.

Jag och många andra hade som målsättning att klämma mig in i top 10 (resultat här) men för att lyckas med det hade jag behövt vara i kanonform och det var jag inte. Som jag anade var det tätt mellan åkarna runt tiondeplatsen och och strax däröver och min 14 plats hade kunnat bli några pinnar bättre med fina ben. Men jag är ändå väldigt nöjd och det var roligt att få mäta krafterna mot dom bästa tempoåkarna i landet. Sen är jag än mer imponerad över hur Gustav Larsson lyckas köra så äckligt snabbt. Bara att låta imponeras och lyfta på hatten. Res

Många gratulationer...

har jag fått för att jag var med och kämpade med snabbaste gänget runt Vättern. Tack för alla tankar och gratulationer.

I morgon är det dock motsatsen till lagtempo med 50 andra gubbar för då är det tempo-SM. 16:34 tänkte jag sticka från startrampen. Återstår att se när jag kommer tillbaks och bryter mållinjen. 16:42 sticker Dyrander iväg.

Sammanfattning från Vätternrundan

Jag var osäker på formen eftersom jag känt mig seg och hängig senaste två veckorna och provcyklingen kvällen före gav inga besked i någon annan riktning men jag tyckte ändå på morgonen att det kändes lite bättre.

Förutsättningarna var solklara: Det var klungan som skulle fram snabbt, inte någon enskild cyklist. Alla skulle hjälpa till med farthållningen så länge man orkade, ingen taktikkörning för att orka hänga med som wheelsucker ända in i mål. Och dessutom skulle vi köra på hårt. Och hårt kördes det redan från första början och jag kände direkt att det gick för fort för mig. Kände mig mosad i benen redan efter en och en halv timme så då var ambitionen att hjälpa till så gott det gick fram till Jönköping för sen skulle jag formodligen vara helt slut. Och visst var jag slut när vi tog ett kort stopp efter Jönköping för att tömma blåsan så jag tänkte att jag får ligga med på hjul så länge jag orkar hänga med i alla fall. Låg på hjul längre bak i klungan under ca en timme för att slicka såren. men så kom Håkan Persson bak till oss wheelsuckers i "svansen" och ruskade om oss och menade att nu fick det vara nog med "vila". Alla ska hjälpa till med farthållningen, så var det överenskommet. 

Så jag kvicknade till av Håkans pepparturné och sökte mig fram till hetluften igen och med undantag från en förning sista km så orkade jag faktiskt delta i körningen fram i klungan hela vägen in i mål och det är det som jag är mest nöjd med. Speciellt med tanke på hur mosad jag kände mig redan efter en och en halv timme. Fick förvisso krampkänningar i höger ben sista två milen så under vissa perioder fick jag i huvudsak trampa med vänster ben för jag vet från tidigare att om krampen kommer är det stopp, så är det. Sista milen var var det 5-6 stycken som drog runt på ett led och Stevenson verkade ha oändligt mycket pulver kvar i benen och drog som ett monsterlok sista 2 milen. Han tog ordentligt långa körningar med högt tempo. Inte helt överraskande förstås men inte desto mindre tacksamt att ha en så start cyklist i gruppen. Denna gång i alla fall. På midsommarafton kommer jag inte att uppskatta hans hårdkörning lika mycket men det bekymret tar jag då.

Det var många som bidrog med farten och ska ha hatten av för den fina prestationen. Jag är tacksam för att ha fått varit med i den.

Axplock

- Vi hade en polisbil som ledarbil från starten men varför försvan den när vi kom ikapp andra cyklister och hade behövt den ännu mer?

- Tom P var en mm från att frontalkrocka med en mötande bil. Hade kunnat sluta hur illa som helst. Usch...

- Och till Tom W kan jag hälsa att jag är en "riktig cyklist" nu ;-)

- Vi hade en medelhastighet runt sjön på 43,0 km/h
- Tack för alla grattis-sms

Nu väntar vila till onsdag för att vara laddad när det är tempo-SM och på fredag när det är linjeloppet. Nu ska jag logga in på Eurosportplayer.se och se någon etapp från årets Giro och när jag blir trött ska jag ta en lutare. Zzznacka om livet på en pinne.

Helnöjd kille

Team Norrbotten på 6:52 runt Vättern. Skriver mer i morgon för nu ska jag sova.

Dags att trampa runt sjön

I morgon är det dags att köra Vättern runt med Masarna och det gemensamma målet är att minst en av oss ska köra under 7 timmar, eller sub 7 som det heter. Jag hoppas att kroppen ska piggna till efter dom två senaste veckornas seghet så att jag kan vara med och bidra till farthållningen.

I kväll är det hjulmiddag och taktikgenomgång över en talrik pasta och innan dess hoppas jag att det står en cykelduglig linjecykel redo att delta i drabbningen tillsammans med mig. Jag har fått låna en ram som tydligen skall vara utrustad med en del komponenter och sakna en del men jag har ju min papperskasse med komponenter som jag kan använda i väntan på den nya ramen som förhoppningsvis kommer på måndag.

Startnummer: 23014, startgrupp: 350, starttid: 09:30.

GO :-)

Osäkert läge

Hängig förra veckan och en nu en lättare förkylning som inte verkar ha bestämt riktning och omfattning ännu. Sådant är läget inför Vätternrundan på lördag och SM-tempot på onsdagen efter. Någon linjecykel har jag inte heller ännu eftersom ramen har gått sönder.

På den positiva sidan kan jag konstatera att det å andra sidan blir enkelt att lasta linjecykeln inför bilresan eftersom alla lösa komponenter ligger i en papperspåse i hallen. Bara att lyfta in i bilen och åka. Lastat och klart (utan ram). Hoppas att en ny ram anländer innan SM-linjet på midsommar.

På fredag kväll är det hjulmiddag med Masarna som jag ska köra med runt sjön och till dess hoppas jag att formen återvänt och gör mig sällskap resten av sommaren.

Vecka i vilans tecken

Har inte haft några krafter eller motivation alls denna vecka vilket är lite märkligt med tanke på att det är och har varit högsommarvärme och perfekt cykelväder. I vanliga fall stickar man ut i ur och skur nästan året om eller harvar på trainern och dreglar sig igenom intervall efter intervall. Men när solen gassar och himlen är knallblå, då försvinner motivationen. Hur hittar man logiken i det?

Det går inte att hitta någon logik antar jag utan ibland kommer det svackor och ibland kommer det toppar. Jag försöker ta det med ro och litar på att motivationen kommer tillbaka snart.

och så plastbiten...

som lossnade: Styrpluggen.

Tung cykelhelg

Skulle köra Siljan runt med Masarna i går som en liten uppvärmning inför vättern om två veckor. Jag startade visserligen med gruppen men redan efter några km passerade vi en järnvägsövergång när det small till i cykeln och bakomliggande cyklister påtalade att det lossnat någon "plastbit". Vadå plastbit? Hela cykeln och hjulen är gjord av plast och jag behöver all plast så om något saknas blir jag orolig. Med en överhängande risk för att inte hinna ikapp klungan tog jag ändå beslutet att stanna för att göra en snabb okulärbesiktning. Gjorde några snabba svep med blicken utan att hitta något som saknades eller någon större skada så snabbt upp på cykeln för att påbörja jakten på klungan.

Det suger ordentlig att jaga ikapp en jätteklunga som aldrig stannar av och det tog några tunga minuter innan jag var ifatt. Tyvärr kostar det på krafterna ordentlig att gå på rödvarvning drygt 5 minuter så jag kan inte påstå att det blev så himla bekvämt när jag kom ikapp. Kunde i alla fall ansluta och kämpa vidare i klungan och hela tiden funderade jag på vad som kunde ha lossnat. Kunde dock inte komma på något rimligt men efter ca en timmes cykling körde jag ner i ett gupp varpå styret roterade framåt något. Ingen större katastrof men i kombination med informationen att det lossnat något från cykeln så kändes det inte säkert längre. Stannade igen för att göra en besiktning utan någon som helst ambition att hinna ikapp klungan igen. Kunde inte hitta något som var skadat denna gång heller så jag fortsatte. Fick sällskap av en annan otursfågel var växlar (Di2) slutat fungera och vi kämpade på tillsammans hela vägen runt sjön.

Söndag och ny tävlingsdag med nya förhoppningar i Falkenloppet. Startade i Elitklassen på en 10 km lång varvbana och det blev lite ryckig körning redan från start. Höll låg profil första varvet och försökte skapa ett par utbrytningar under andra varvet som inte lyckades och sen var jag tvungen att dra mig neråt i klungan för att ladda batterierna lite. Tyvärr blev jag prejad utanför vägen så att jag åkte i diket och samlade ihop flaskorna som lossnat från ställen och satte fart efter klungan. Den hade förstås redan hunnit för långt bort för att jag ens skulle få en falsk förhoppning om att hinna ikapp. Trampade på rätt hårt i nio av tio varv när tätgruppen kom ikapp mig precis före varvningen så då var det bara att kliva av.

I morgon är det Värmdö tempo och eftersom hoppet är det sista som överger oss så kommer säkert nya förhoppningar att ha vuxit fram till i morgon.

Kontrast

I söndags var det 7 grader och ihållande regn och blåst. I måndags körde vi Gimotempot i 16 grader och sol men fortfarande på samma planet. Kan man inte tro.

Denna vecka blir det en tävlingshelg med två linjelopp och ett tempolopp och jag längtar redan eftersom jag fick bryta söndagens linjelopp. Är ju faktiskt en evighet sedan jag körde ett linjelopp (bortsett från söndagens elände) .

Lite snabbdistans onsdag, torsdag och lite lätt utrullning på fredag när vi kommer fram till Dalarna. Sen race lördag, söndag och måndag.

I kväll ska det vändas några hampisar på grillen efter cykelpasset :-)