Mot värmen

Sent i kväll lyfter förhoppningsvis planet mot GC och det känns otroligt skönt att få lite värme och sol (förhoppningsvis). Jag har packat både min och Lindas cykel enligt konstens alla regler. Jag använder Elites väska med dubbla väggar för att få extra skydd men framför allt för att få plats med cykeln. Fuji SST har integrerad sadelstolpe (vilket man har ändrat på till årets modell) vilket i kombination med ramstorlek 58 gör det omöjligt att få plats i en kvadratisk cykelväska. Men eftersom Elites väska inte bara har dubbla väggar för ökat skydd utan också är extra stor så löser det sig om vevpartiet monteras loss. Lite extra pyssel när cykelns ska packas och dessutom väger väskan 22 kg tom så den sprider inte bara glädje. Att få plats med väskan i taxin är inte så lätt och mungiporna bukar inte direkt åka i luften hos incheckningspersonalen när jag kommer släpandes med kolossen. Men den rymmer i alla fall min cykel :-)

NU är det dags att fokusera på resten av packningen. Det verkar inte finnas någon internetanslutning i lägenheten så uppdateringen av bloggen kan kanske släpa efter lite. Men hav tålamod så kommer det uppdateringar vad det lider.

God jul!

Effektmätare

Mina iakttagelser efter att ha jämfört min Tacx Fortius med Powertap (PT). När motstånden är det samma som det blir när man cyklar utomhus (tyngre växel, högre kadens=tyngre motstånd)  visade de båda givarna läskigt lika, oavsett kadens, växel eller hastighet.

Däremot när effekten var konstant visade givarna lite olika. På låg effekt 150 W var jag tvungen att köra på lilla kakan annars visade PT lite mindre (ca 140 W). Men när jag körde på lilla kakan och 150 W visade de båda givarna lika.

På 400 watt var förhållande omvänt. Om jag körde på lilla kakan visade PT ca 430 W medan Tacxen visade 400 W. När jag la upp på stora kakan visade dock båda givarna 400 W.

Så var det men mina resultat. Innan jag startade passet kalibrerade och justerade jag båda givarna enligt mina rutiner. Jag upprepade även proceduren efter ca 30 minuter cyklande när utrustningen och cyklisten hade blivit varma. Jag har läst lite om andra som gjort liknande försök men kommit fram till andra resultat där givarna varierar rätt påtagligt. Jag kör med version 4.4 på Tacxens programvara, kanske det har blivit uppdateringar på effektberäkningarna?

Jämförelse mellan effektmätare

I kväll blir det ingen hårdkörninge eftersom jag känner mig lite under isen men jag hoppas ändå att jag orkar cykla en stund. Har nämligen fått låna ett powertap-hjul av kamrat Per som jag tänkte montera på trainern för att jämföra effekten mellan dessa. Trainern är en tacx Fortius med programvara version 4.4 (TTS 4.4). 

 

Och bara så ni inte glömmer – Storheten är effekt (P) och enheten är watt (W). Givaren mäter storheten, alltså kallas den för effektmätare.

 

Återkommer med mina iakttagelser senare.

 

 Tacx Fortius

Powertap

Helg med vila

Är på väg hem från en helg i människobyn (läs Stockholm) som har varit uppvilande och avslappnat.

Innan jag hoppáde på planet i fredags kväll fick jag tillbaka min ny svetsade trainer cykel. Lagningen såg avancerad ut så nu har cykeln en aluminium plåster svetsat strax under fästet för fram växeln.

I morgon startar en ny träningsvecka med fokus på lugna men lite länge pass. Sådan återstår en tuff intervall vecka följt av några dagars vila innan planet till GC lättar. Skönt att ha något varmare väder att se fram mot. Prognosen för umeå i morgon visar -15 så det lutar mot ett pass på trainern :(

På väg ut mot Arlanda passerade jag Nobel ceremonin framför konserthuset.

Snön fortsätter att falla

Det fanns en tid före cyklingen när jag åkte mycket skidor och vad glad för varje snöflinga som föll. Jag flyttade till och med till Kiruna för att få riktiga vintrar med mycket snö men tillvaron förändrades. Det fanns alltid mycket snö i Kiruna, inget problem där. De fem år som jag bodde där snöade det alla månader utom juli varje år. 2007-06-12 fick jag ett sms från en kompis som satt på planet till Arlanda som blev försenat för att man var tvungen att avisa planet. Det händer inte på så många ställen i mitten av juni.

Till råga på allt så avtog mitt intresse för skidåkning ganska mycket när jag väl hade flyttad dit och i stället så började jag med landsvägscykling. Snacka om ironi i den högre skolan. Om man räknar bort E10:an av säkerhetsskäl eftersom det går för mycket tung trafik på vägen och det saknas väggren så återstår vägen till Nikkaluokta som efter 6,5 mil slutar i en vändplan. Utöver den så finns vägen till Essrange som även den slutar i en vändplan fast, efter 4 mil. That´s it!

Jag har skrivit om det förut eftersom det är speciellt med landsvägscykling i Kiruna. Men faktum är att det går faktiskt bättre än man kan tro. Visst blir det enformigt men att cykla samma sträcka ut som tillbaks är inte så tråkigt som det låter. En stor fördel är att man lär sig på minuten hur lång tid passet kommer att ta. Dessutom ligger det nära till hands att köra mer på tempocykeln än linjecykeln eftersom det blir koertare pass och mer stirra ner i gatan och försöka tränga bort demonerna som skriker om att mjölksyranivåerna är alarmerande höga. Då spelar det ingen roll att det är en vändplan 3 mil bort. Dessutom var, och är, det fortfarande många i Kiruna som kör mycket på tempocykeln och är duktiga tempoåkare. Norrbotten kan stoltsera med inte bara flera VM-guld genom Tomas Åberg utan även flera SM-medaljer i veteranklasserna av alla valörer.

För att återgå till vardagen så lönar det sig inte att gnälla över snön. Den kommer mer eller mindre varje dag nu, tillsammans med kylan. Nedräkningen till GC är ständigt närvarande och hjälper till att hålla motivationen igång. Nu är det två och en halv vecka bort innan planet lyfter.

Snöig runda

Dagens runda bjöd på sju grader och rikligt snöfall och under dessa förhållanden är jag inte s sugen att cykla på vägar med biltrafik. Lösningen fick bli cykelbanor och bilväg med nästa obefintlig trafik, norrut och nästan samma sträcka på hemvägen.

Definitivt inte årets roligaste väder eller runda men fick i alla fall ihop drygt två och en halv timme. Lyckades också med att göra en body slam på asfalten när framhjulen gled iväg under mig. Visade sig vara en isfläck som inte var synlig under snön och jag var helt oförberedd. Lyckades landa på min redan onda axel och dessutom på höften så att brallorna fick ett nytt hål.

Vintern har kommit

Det verkar som att vintern jobbar på sitt intrång i Umeå. Fram till nu tycker jag att det har varit förh娠förhållandevis mild temperatur men i går kom kylan och den verkar stanna på obestämd framtid, tyvärr.

Denna vecka har jag också haft mina premiär-träningar med Gimonäs. Mycket trevligare att träna tillsammans än att mala på ensam i mörkret och med dubbdäck i 20 km/h. Man odlar inte direkt några smilgropar. Lite väl högt tempo på de gemensamma träningarna dock så jag kan inte vara med varje pass för då kommer jag inte att orka mina intervaller. Men något pass i bland ser jag fram mot.

Nu är det dags att besöka tandläkaren. Inte så trevligt.

Oj!

Oj, vad långt det var ner till styret insåg jag när jag tränade på temporaketen i lördags för första gången sedan i september.

Oj, en spricka i sadelröret på trainercykeln som går runt halva röret. Fick skicka cykeln på svetsning.

Oj, vad jobbigt det är att köra VO2-max fyra dagar i följd.

Oj, vad skönt det ska bli att få åka till Gran Canaria om drygt tre veckor och vara ledig 17 dagar.

Oj, vad trött jag är på mornarna nu för tiden.

Dags igen

Helgen är över och efter wiskykvällen i lördags är jag (inte helt oväntat) lite sliten. Det var strävsamt tungt att resa sig ur sängen i morse och krypa i trikåerna för att ta en morgonrunda. Men, motivation is everything, så det gick till slut även om det inte riktigt spritte i benen.

Förra veckan blev det 3 intervallpass över tröskeln och ett pass strax under tröskeln och det sista hårda passet i lördags genomfördes med rätt slitna ben. Nu väntar en vecka men ett pass över tröskeln och resten i distansfart så att kroppen orkar köra 4 intervallpass över tröskeln och ett pass precis under. Passen över tröskeln är verkligen ingen dans på rosor. Ingen promenad i parken eller gäspning. De är fullt ös - medveslös! Fulla med ångest och mjölksyra men med min filosofi är det helt nödvändigt för att utvecklas.

Morgonpass

I morse blev det ett riktigt lugnt morgonpass i knappa två och en halv timme på en hel del grusvägar. Grusvägar är ett trevligt inslag mot det vanliga nötande på asfaltsvägarna under sommaren. Idag var det dock en islager på grusvägarna och det varma vädret som varit några dagar har lämnat efter sig hjulspår som nu fryser och blir svårbemästrade för en oteknisk farbror som mig. vid ett tillfälle var det bara ogjort att jag synade isen men lyckligtvis räddade jag upp situationen i sista stund.

Där satt den

Förra veckan fick jag vila några dagar pga en tandoperation som blev lite mer omfattande än jag först trodde men nu är jag på banan igen.

Satte min första 4x4 på 400 watt i går kväll och är nöjd över det. Speciellt eftersom det är ganska tidigt på vintern och dessutom var det en kämpainsats. Jag uppsakttar inte alltid min förmåga att plåga mig och tömma mig fysiskt. Det blir ju skitjobbigt ju, men effektiv träning (enligt min filosofi).

I kväll tänkte jag fresta mig själv med 6 stycken hårda treminutersintervaller. Det blir nåt att se fram mot:-)

Finåkning

Pirac i cykelkärran

Cykling i solsken

Vad inbegriper cykling har helgen bjudit på ett hårt intervallpass och ett kortare distanspass. Jag är fortfarande i fasen att jag provar mig fram med några olika intervallformer. I lördags var det dags för att prova 15x15 med en arbetstid på 16 minuter. Den typen av intervaller verkar beskrivas som bra för att pulsen inte hinner sjunka under den korta vilan. Det var tyvärr inget som jag fick erfara. Tvärt om så fick jag inte upp så hög puls alls fast jag körde på 420 W. Däremot kände jag mig stel och sliten dagen efter, lite som efter ett styrkepass. Måste utvärder denna form av intervaller innan jag sätter upp det på träningsschemat igen.

Distanspasset på 2:15 på söndag genomfördes i solsken (jo, på riktigt) och med sällskap av både Pirac och Linda. Det blev en lagom runda och faktiskt med en fikastopp i Holmsund hos Lindas föräldrar. 5 stjärnor från Linda och mig men Pirac var missnöjd över dom ynkliga portionsstorlekarna och muttrade över en halv stjärna. Max!

 

Kvällens utmaning på trainern

I kväll står det 5 st. fyror på 380 w på schemat. Jag vill inte påstå att jag längtar, men jobbet behöver göras och chansen att jag hittar någon annan som vill göra det tror jag är minimal. Bara att kavla upp ärmarna som det heter.

Annars väntar jag på att det odrägliga cykelvädret skall bli drägligt så att det går att cykla utomhus igen. Investerade i riktigt varma cykelbyxor i går. Det känns så bistert att kränga på sig tajtsen och köra utomhus i vintertemperatur. Det blir liksom aldrig varmt, även om det finns dubbla långkallingar under. Jag börjar kanske bli gammal? Eller så har jag bara ledsnat på att frysa. Det kan ju också vara så att jag har blivit både gammal och frusen.



Kvällens pass på trainern. Jag utgår från 400 W eftersom det som är referensen. Eftersom jag planerar 380 w i kväll kommer jag att köra på 95 % av referensen.

Vilohelg

I helgen har vi haft besök vilket gjorde att jag prioriterade bort träningen och tog en vilohelg. Satsade mer på oxfilé, trappistöl och kakor :-) Pirac fick dessutom vara på kollo hos bekanta och det verkar ha varit gott om kakor och godis på deras party också.

Efter vilohelgen var jag dessto mer motiverad i morse, så när klockan ringde kl 5 var det inget snack om saken. Trots att termometern visade 9 grader av den kalla sorten (tyvärr) fick det bli cykling. Klädde mig lager efter lager och till slut kände jag mig redo. Trots att trikåerna är elastiska är det baske mig knappt möjligt att böja på benen, men sånt är livet som cyklist i norrland.

Just nu känns det som att det fungerar bäst att cykla på morgonen i stället för på kvällen. Vi får se hur länge det håller i sig. I morgon verkar det bli regn och riktigt blåsigt i Umeå så risken är rätt överhängande att det får bli trainer i morgon. Ett stenhårt intervallpass står härnäst på schemat och antingen blir det av i kväll eller så skjuter jag på det till i morgon.

Cykling i mörker

Att sätta mig på cykeln utomhus 2 timmar eller mer i höstmörkret och blött utomhus triggar inga positiva känslor hos mig (läs: är svintrist). Att stiga upp och cykla tidigt på morgonen och i stället få möta det lilla ljus som finns är betydligt trevligare. Jag drog den slutsatsen i morse men som en kontrast tänkte jag ändå ta en runda i höstmörkret nu. Lungt och fint! Precis som i morse. Inte hårdare än att benen är superpigga och 100% redo för att mosas i morgondagens fyror på trainern.

Bra cykeldagar. Inte varmt men soligt.

I fredags hade jag tagit ledigt från jobbet för att köra Pirac till veterinären i Öjebyn. Grabben har en sjukdom som gör att kroppen stöter bort tänderna vilket gör att med jämna mellanrum blir det nödvändigt att dra en tand eller två.

 

Under tiden som Pirac låg på operationsbordet passade jag på att trampa en sväng på crossen. Ganska kallt med en tempo runt nollan och som traditionen bjuder kom det en skvätt regn i början men som tur var blev den kortvarig och resten av passet på ca 2,5 timmar var det uppehåll.

 

På söndag fick jag en riktigt fin tur på 3,5 timmar i solen från Luleå till Piteå. Inte den kortaste vägen för att slippa E4:an men i stället fick jag riktigt fina vägar, både grusvägar och fina asfalterade vägar.

 

Nu är det dags för en ny arbetsvecka vilket betyder kvällsträningar i mörkret igen plus ett par pass på trainern och på gymmet.

Träning och bloggning

Så här års hänger jag inte varje dag i omklädningsrummet men har väl ändå så sakterligen smygit igång träningen. Bloggningen är under all kritik och snart det enda jag skriver om känns det som. Har köpt träningskort på en anläggning som ligger på två minuters gångavstånd hemifrån vilket underlättar styrketräningen. Ett bra val av mig att köpa det dyrare kortet på tenton.se i stället för den billiga men stela lösningen som arbetsgivaren erbjuder på IKSU ("frustar" inombords).

I kväll tänkte jag i alla fall bränna av veckans 5x3 minuters intervallpass med stenhård intensitet. Och tack vare min tillgång till styrketräning runt hörnet så kör jag numera benstyrka efter intervallpassen. Mycket bättre lösning än att köra dom före intervallpassen som jag gjorde förra året av praktiska skäl.

Smart Mats!

Kort cykeltur

Motivationen har varit skral en rätt så lång tid nu men i kväll tog jag tjuren vid hornen och sadlade crossen. Tog sikte på en grusväg som var rätt ok trots de senaste dagarnas regnande. I början av passet la jag märke till att kedjan inte gick riktigt rent som den skulle men struttsade genom átt höja volymen på min talbok i stället för att ta reda på vad som var problemet.

Efter kanske en och en halv mil så försvann motståndet i trapporna och jag trodde först att kedjan hade hoppat men efter några desperata försök med växlarna så förstod jag att kedjan inte längre var på plats. Den hade helt sonika gått av så jag sadlade apostlahästarna i stället och vände på ekipaget riktning hem. Så klart var jag säker på att hitta kedjan. Inte för att monta på igen men iaf för att använda som mått på längden för den nya kedjan. Av någon märklig anledning hittade jag inte kedjan.

Eftersom det var för långt hem för apostlahästarna så slog jag en signal till Linda som tappert mötte upp med Forden. I morgon blir det alltså lite mek och kanske jag samtidigt passar på att tvätta stackars crossen.

Mootivation

Längtar fortfarande efter mer motivation vilket jag försöker hitta genom lite sporadisk löpning. Nu verkar det som att jag fått en släng av hälseneproblem och kommer att låta löparskorna vila några dagar.

Annars är det fortfarande mer fokus på morotskaka än på träning. Men det brukar alltid bli motivationsproblem för mig den här årstiden men det har hittills alltid vänt och jag räknar med att det vänder i år också.

Hej Bloggen

Har varit ledig ett tag nu från både träning och bloggning. Kroppen var sliten i augusti så TOJ fick bli sista tävlingen. Sedan dess har det mest varit få, korta och lätta motionspass på cykel eller löparskorna för att kroppen inte ska förmultna helt och hållet. På bloggsidan har mitt engagemang sträckt sig till att läsa andra cykelbloggar (som även de har en lägre frekvens i uppdateringarna. Så det så).

Har varit riktigt skönt. Kanske tom för skönt. Har dessutom tänkt fortsätta så ett tag till. Oklart hur länge, men säkert några veckor till innan jag mentalt är redo för nästa säsong.

Har som sagt provat lyckan med löparskorna men omfattande träningsvärk som följd. En kortare löptur har gett träningsvärk i en vecka innan den har läkt ihop så pass att jag kunnat ge mig ut i skorna igen. MEN, skam den som ger sig heter det ju och tydligen gäller det även löpning för efter senaste passet i söndags så var träningsvärken lika med noll komma noll.  

Annars då? Ja, vi trodde att vi skulle få vara med och bjuda på ett hus som vi anmält intresse för och hade tänkt slåss för men när mäklaren inte hörde av sig kontaktade vi honom och undrade om han var redo och ta emot ett bud. Lite överraskande säger han då att budgivningen inte bara är påbörjad utan även avslutad. När vi förklarar att vi blir besvikna över att inte fått delta i budgivningen så påstår han att han visst har skickat sms till oss om budgivningen. När vi förklarar att vi inte fått det så påstår han fortfarande, med en dåres envishet, att han visst har skickat det. Det är ju rätt enkelt att konstatera att så inte har skett så varför ens bemöda sig om sådan ynklig bortförklaring? Så hur tänkte han då? Kanske var våra frågor för besvärliga och kunde leda till arbete för mäklaren? Eller… Ja, inte vet jag men märkligt beteende var det i alla fall.

I övrigt så är det lite problem med tänderna på flera fronter i familjen. Pirac har sedan flera år en skum sjukdom som gör att han måste dra en tand då och då. I går var det min tur efter ett misslyckat försök att laga en sprucken tand. Är lite modstulen över det nu och ser fram mot att få en ny tand så småningom. På måndag är det Piracs tur och eftersom han är till åren kommen och en narkos innebär en liten risk så ser jag inte fram mot det ingreppet heller.

Lite modstulen för stunden så jag funderar på att baka morotskaka i kväll med tredubbel mängd glasyr (och så klart äta upp hela kakan efteråt). För visst är det fel proportion mellan kaka och glasyr på de morotskaker som man kan köpa i handeln? Själva kakdelen har ju bara funktionen att bära upp glasyren och då behöver den ju inte vara flera cm tjock. En cm räcker gott och väl. Det är ju glasyren som är grejen.

Vinteride

Med värmen brukar min motivation att aktivera mig alls försvinna och den rutinen lät sig inte avvika i år heller. Har så smått börja känna mig bättre och faktiskt provat ett pass utomhus på cykeln men förutom den enstaka timmen har det inte blivit mer sedan TOJ. Tror faktiskt inte att jag hade cyklat mer om jag känt mig pigg heller. Motivationen försvinner helt enkelt. Lika pålitligt som tidigare år. Må hända lite tidigare än vanligt. Hittills har den kommit tillbaka efter ett par månader. I början lite smygande men i december/januari brukar den vara på topp igen.Misstänker dock att den inte kommer tillbaka alls en vacker dag men då får det bli så.

Idag skiner iaf solen så jag funderar faktiskt på att vara med på Gimonäs tempoträning i kväll. Brukar vara 21 km med tidtagning. De fakto har jag inte kört ett tempolopp sedan U6 för en och en halv månad sedan och däremellan varit sjuk stora delar av tiden. Viktigt att komma ihåg det när man ger sig på, kanske sista tidsträningen för säsongen så att det inte blir hängläpp genom hela vintern.

Same shit

Var på sjukan och lämnade lite blodprover förra veckan föra tt se om det finns något uppenbart som gör att kroppen inte riktigt är på topp. Hoppas få provsvar i slutet denna vecka eller i början på nästa.

Provade att cykla en sväng i går och det var väl inte direkt upplyftande. Kroppen markerade direkt att vi inte hade samma önskan. Redan innan jag kom ut ur bostadsområdet stretade benen emot. Jag körde ändå 1,5 timmar men var helt slut efteråt.

Provar nog att köra inne på trainern i kväll så att jag har mer kontroll över belastningen. Det är också enkelt att kliva av om det inte känns riktigt bra.

TOJ

Inför den här cykelsäsongen var tempo-SM och TOJ (http://www.tourofjamtland.se/) säsongens huvudarrangemang. När jag mönstrade in till TOJ förra veckan hade jag varit förkyld en vecka och kroppen hade inte alls orkat med träning efter det så formen var under isen. Men jag ville ändå ge det en chans och kanske, kanske skulle kroppen börja fungera under någon etapp.

Ganska tidigt på första etappen (Östersund, Åsarna, Klövsjö, Vemdalen, Storhogna) komm en stor grupp på ca 25 åkare iväg så farten i huvudklungan (där jag var kvar) sjönk påtagligt och sista 10 milen gick i snigelfart. Ändå var jag helt slut när jag passerade mållinjen. Kroppen hade inte alls fungerat som den brukar.

Etapp 2 (Storhogna, Vemdalsskalet, Vemdalen, Vemdalsskalet, Klövsjö, Åsarna, Svenstavik, Myrviken, Åre) inleddes med mycket uppför. Både vid Vemdalsskalet och Klövsjö var det ordentliga stigningar som skulle avklaras och jag fick jaga efter skalstigningen och kom i kapp precis innan Klövsjö och fick slita hund uppför den stigningen och lyckades hänga kvar över kanten. I Svenstavik var det spurtpris som jag kunna vara med och slåss om, bara jag hade läst på ordentligt. Nu noterade jag bara att Bäckstedt kom spurtande med ett par killar på rullen. 

Efter spurtpriset kom jag med i en grupp på 9 personer som fick en lucka till huvudklungan och som mest var försprånget 3:50. Farten var förvisso hög (snittfarten första 10 milen var prick 45 km/h) men kroppen fungerade inte heller idag som den brukar så när farten ökaeds strax före Järpen åkte jag av utbrytargruppen och ganska snart kom klungan som jag hängde på fram till Åre. Men i Åre skulle vi köra uppför Tott-backen två ggr innan målgång och för mig handlade det bara om att ta sig runt slingan i Åre för krafterna var helt slut.

Dag tre från Trondheim till Åre blev en slitsam historia och jag var nu sliten både fysiskt och mentalt så när det blev körning i backen upp till riksgränsen så orkade jag inte kämpa längre utan åkte av direkt och hamnade i en grupp på ca 10 åkare som jag åkte med in till målet i Åre. 

Trots att det blev förfärligt slitsamma dagar under TOJ så var det ändå roligt att få vara med. För en amatörcyklist i Norrland är det ett jättearrangemang och det hade varit synd att missa det. Men nu blir det fortsatt vila för att kroppen ska få bli helt frisk och återfå krafterna. 

Etapp 2 TOJ

Gårdagen blev en slitsam historia när kroppen inte fungerade alls som den brukar. Har inte provcyklat idag men just nu känns det ungefär som i går så jag får väl se vad det blir av dagens cykling. Tråkigt eftersom TOJ har varit en av säsongens mål tillsammans med SM. Men allt kan jag inte styra över så det är bara att gilla läget på den punkten.

Etappen idag börjar hårt med en stigning på ca 200 höjdmeter från Vemdalen upp till Vemdalsskalet. Sedan bär det av utför mot Klövsjö där nästa stigning kommer med ca 250 höjdmeter. Sedan är de värsta stigningarna avklarade förutom granenbacken strax innan målet i Åre som påstås ha en lutning på 18 %. 19 mil är det som skall avklaras idag.

Rast, vila

Kroppen svarar inte alls på träninging sista tiden. Benen blir klenare och klenare och kroppen segare och segare. Har hoppats att det ska vända spontant men det har inte skett så nu återstår det bara att vila och hoppas att någon där uppe kan ordna med en snabbfix innan TOJ.

I går limmade jag nya däck på tre hjul, bytte kedja och gjorde en allmän genomgång av cykeln inför TOJ. Då upptäckte jag att styret (kolfiber) hade blivit knäckt precis där styrstammen fäster. Eftersom jag gärna har ett styre som är helt så fick jag gräva fram ett nytt ur förrådet.

När jag upptäckte att styret var trasigt blev jag först frustrerad men sen insåg jag vad som hade kunnat hända under färd med ett trasigt styre och då blev jag lite lugnare. Dessutom hittade jag ett styre i förrådet inom loppet av några minuter vilket också känns som en bonus med tanke på hur det ser ut därinne. Det hade kunna bli ett omfattande projekt om jag säger så.

I kväll blir det en kortare tur för att se att allt fungerar som det ska och i morgon bär det av mot TOJ.

Tjugor

För mig är det väldigt mentalt påfrestande att köra så långa intervaller (om det nu är rätt benämning) som 20 minuter. Och dessutom två eller tre gånger. Men för mig innebär det mer tid med hög puls jämfört med kortare intervaller som till exempel 4 minuter. Men kortare intervaller är å andra sidan mindre mentalt utmanande så en blandning av korta och långa intervaller är nog det som håller i längden.

Formen är dessvärre långt ner på stegen. Om jag ska tro på trainerns effektmätare (Tacx Fortius) så är jag sämre nu än i början av vinterträningen. Inte så lovande inför Tour of Jämtland (TOJ) men jag har en period nu där jag genomför fler högintensiva pass än normalt under sommarsäsongen. Sen får vi se vad som händer efter ett par dagars vila.

I går kväll läste jag på Tom P blogg att han varit med om en tråkig olycka på nordiska i Järvsö. Har inte pratat med honom ännu men av hans inlägg att döma så verkar det ta tid innan han är uppe i sadeln igen. Hoppas bara att han återfår motivationen att cykla snabbt och hårt igen. Krya på dig Tom.

Åter i blåstället

Nu är semestern (iaf sommarsemestern) slut för 2012 och idag var det dags att kliva i blåstället igen.

På cykelfronten försöker jag återfå formen jag hade före förkylningen men just nu är det tunga ben som blir trötta nästan direkt på varje cykelpass. Har kört lite tröskelträning på trainern och effekten motsvarar de jag brukar ha i början på varje vinter. Inte så upplyftande med andra ord. Känner mig lite orolig för Tour of jämtland som startar nästa onsdag. Det är en hel del bakcar som skall besegras och med mina 80 kg är det tillräckligt tungt, även med bra ben. Hoppas på en vädning inom en vecka.

I kväll väntar 2 x 20 min på trainern med några kortare intervaller som avslutning. Mos för hjärnan men mums för benen.

Förkylt

Är fortfarande förkyld men hoppas att jag kan ta en försiktig solrunda i morgon om hostan har avtagit.

Not mutch

U6 är över och tyvärr skarnavde tillvaron direkt med en hyffsad förkylning så just nu händer det inte så mycket mer på cykelfronten än att tålmådogt invnta ett tillfrisknande.

U6 etapp 4

Idag stod det gp på programmet. En kort banan centrala Tidaholm som skulle avverkas 25 varv. En grupp på ca 10 åkare kom loss men fick ingen större lucka till huvudklungan. Det ropades att gapet var 20 sekunder vilket danska som har ledartröjan fick köra ikapp.

Den som kört gp vet att det är odrägligt att ligga långt bak i klungan och gummisnoddseffekten gör att jag fick ligga över tröskeln nästan hela tiden. Vidrigt! Varför inte ligga långt fram då? Ja, för att det vill nästa alla 100 andra cyklister göra så det är antingen att ta en fight eller att förlita sig på turen. För mig fungerade turnmetoden och med 9 varv kvar hamnade jag på femte hjul bakom en dansk som jobbade för att täta luckan till isbrytarna. Under de närmaste 6 varven kunde jag ligga kvar på min tätposition och vilken skillnad det är jämfört med att ligga långt bak. I täten gick det med ett jämnt tempo och jag låg hela tiden under tröskeln.

När det återstod 3 varv gick grupperna i hop och i stället för att fortsätta köra och behålla en tätposition så slog jag av som alla andra varvpå gruppen klumpades ihop och sim salabim var jag sist igen och effekt det orkade jag inte ta mig fram till täten utan rullade nöjd i mål med huvudklungan.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med etappen och benen fungerade väldigt bra även idag. I morgon är det en kort linjeetapp på 7 mil som ska avverkás och nu ska jag ut och resa banan.

U6 Etapp 3

Etapp 3 var en linjeetapp på 17 mil och för en gång skull regnade det inte. Etappen kördes på en vargarna som va tre mil och innehöll två backar med en lutning på ca 5% vilket inte är brantare än att en ålderstigen elefant kunde hänga med.

Jag ville försöka komma med i en utbrytning på e tappen vilket jag ägnade dom första 12 milen till. Tror jag gick med 8 av 10 försök men missade den som till slut kom iväg. Mina krafter hade förstås börjat sina efter alla tokryck och dom sista milen av etappen var riktig jobbiga. I målbacken fick jag i princip tömma alla förråd för att rulla i mål i slutet på huvudklungan utan att klockan skulle ticka över till en ny måltid vilket jag lyckades undvika.

I totalen ligger jag på plats 29 och taktiken för dagens GP (etapp 4) är att hänga med huvudklungan i mål.

Resultat etapp 1

Sista rycket

Gör sista arbetsveckan före semestern denna vecka och direkt efter jobbet på fredag bär det iväg söderut. Målet är att landa i Tidaholm någon gång under söndag och sedan köra U6 cycle tour som startar med prolog på måndag. Har sett på anmälningslistan att det är bra cyklister med, bl.a. Danska landslaget. Så vad har en norrländsk veteran med det att göra kanske man undrar? Ja, inte vet jag men det ska ändå bli kul att både få köra så många etapper (har aldrig gjort det) och dessutom få göra det i stenhård konkurrens.

Träningen har fått ta en liten paus några dagar efter sm fram till i söndags när jag spottade i nävarna igen. Hade sällskap av Janne som jag vuxit upp med och vi fick en fin cykeltur tillsammans från Ö-vik till Sollefteå med avslut på Hallstaberget som innebar en avslutande stigning på ca 250 höjdmeter. Snittlutningen ligger mellan 5 och 6 % men i vissa partier är det 12% enligt Garmin så jag fick ta i med bägge benen (så att säga) för att ta mig upp.

På fredag startar veteran-SM och inte heller detta år kommer jag att vara med. På nåt sätt vil jag köra med elitlicens så långe det bara är möjligt. Veteranklasserna finns det gått om tid att svettas i. Daniel Dyrander kommer glädjande nog att köra veteran-SM i Härnösand för Team Norrbotten. Han bor i Skaulo och för er som inte vet var det ligger är det en by efter E10 mellan Kiruna och Gällivare (se http://kartor.eniro.se/m/9OBJK). Jag är säker på att han kommer att vara med i toppen på H40 på både tempoloppet och linjeloppet. Om tillfälle ges kanske det blir ett stopp i Härnösand för att hälsa på mina klubkamrater i Team Norrbotten, annars önskar jag alla lycka till på SM. KÖR HÅRT!

SM-rapport

Linjeloppet

Blev inte alls som någon hade tänk sig skulle jag gissa. Starten och uppropet skedde på stortorget i Södertälje och innan jag rullade dit tog jag en sista titt på väderprognoserna och ingen visade något tecken på regn. Sköänt med tanke på de sista dagarnas ostadiga väder.

Väl nere på torget börjar det ganska snart att regna. Regnet tilltar och vi står alla under skydd huttrandes för att hålla värmen. Starten skjuts inte fram utan genomförs enligt tidtabell vilket är synd med tanke på att regnet hela tiden tilltar. När starten väl gått så tilltar regnandet exponentiellt och till slut så är det ett regelrätt skyfall som innebär att ingen i startfältet har någon bromsverkan i utförsbackarna i Södertälje centrum.

I stundens hetta med dålig sikt (ja det regnade så mycket att sikten var klart begränsad) valde en del att ta det lugnt och inte riskera mer än lovligt, medan andra ökade på riskmomentet och åkte på skorna i utförsbackarna för att få lite bromsverkan.

Jag valde den mer beskedliga strategin och tog det lugnt. Tyvärr innebar det i kaoset att klungan helt plötsligt var borta. Jag trampade på några varv och kom i kapp några ströcyklister så till slut var vi en grupp på fem cyklister. När vi var 5 minuter efter klungan blev vi avplockade från banan eftersom arrangörerna inte kunde kontrollera biltrafiken.

Så linjeloppet blev en flopp för min del.

Tempoloppet

Denna gång var vädergudarna lite mer barmhärtig och bjöd bara på några skurar som inte påverkade mig alls. Jag startade i den senare delen av fältet som hade två minuters startmellanrum.

Kände mig rätt laddad när jag gav mig iväg men hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt. Fem mil är långt även om man disponerar krafterna rätt och jag ville inte riskera att hamna i någon kris på vägen hem. Första milen gick snabbt och jag tror att snittfarten var strax under 47 km/h och jag förstod att det skulle gå lite långsammare på hemvägen. Det såg också så ut på de cyklister som jag så småningom började möta.

Banan var en typisk svensk tempobana med ett par sega lutningar men inget utöver det vanliga. I alla typer av motlut tycker jag att farten sjunker mer än vad den borde göra och så tänker jag att jag måste vara den långsammaste tempocyklisten i uppförsbackar. Känns ofta lite komiskt att sitta nerborrad i sina trikåer och dumstrut på huvudet när min hypermoderna GPS-dator visar genant låga hastigheter.

För att återgå till loppet så fortsatte jag att trycka på utan att förivra mig. Var uppe på olovliga ansträngningsnivåer ett par gånger men lyckades samsa mig och ta det lite mer behärskat igen. Strax innan vändningen märkte jag att jag tappat på framförvarande cyklist men jag hade å andra sidan inte blivit omkörd av bakomvarande så det båda väl rätt ok. Tror att min snittfart låg på ca 45 km/h när jag rundade flaggvakten (har inte hunnit analyserat data ännu).

Ett nytt inslag i arrangemanget var att arrangörer vid 3 tillfällen gick ut och ställde sig mitt i vägen den sista km och även fast jag visste var vändningen var, blev jag ändå osäker på vad det betydde och det är jag fortfarande. Var säkert tänkt att vara något bra men jag blev bara förvirrad. Är det någon som vet?

På hemvägen började jag känna av tröttheten lite mer och tog det lite lugnar i de partier där det gick lite lättare. Hamnade bakom några trafikanter i samband med en rondell där jag fick bromsa mer än jag planerat och förlorade ett par sekunder men inget av betydelse.

Snittfarten var fortsatt hög på hemvägen trots att jag trodde den skulle bli tyngre med tanke på rådande vindförhållanden. Vissa partier var det inga problem att hålla en fart på 50 km/h trots att det var platt. När det var ca 5 km kvar visste jag att banan svängde lite mot vinden och jag trodde att de sista fem km skulle bli tuff i motvinden och vågade inte stoppa huvudet under armen och brassa på som jag hade planerat. Jag vågade inte chansa och riskera att få kram och bli helt stillastående i motvinden.

I efterhand vet jag att det aldrig blev någon motvind sista kilometrarna mot mål så min passiva taktik gjorde förstås att jag sumpade några sekunder sista biten mot mål i stället för att knapra in några sekunder. Nu var jag till slut 26 sekunder från att nå min målsättning och placera mig bland de 10 främsta och det hade jag ändå inte kapat med en aggressivare taktik sista kilometrarna mot målet.

Trots att jag missade topp 10 och trots att jag hade en passiv taktik (inte riktigt likt mig så att säga) sista kilometrarna så är jag jättenöjd med mitt lopp och även med min placering.

Tack!

För alla gratulationer. En redogörelse från loppet kommer så snart jag får möjlighet.

 

 

Resultat sm tempo

Stevensson segrare

Sm linje i morgon

I morgon är det dags för linjeloppet som ska avgöras på en 10 km lång varvbana i centrala Södertälje. Många kurvor och i gångdrag och snabba utförskörningar i trixig terräng vilket inte har passat mig hittills i cykelkariären men i morgon kanske? Det ska ju vara en första gång för allt.

Nu tänkte jag avsluta kvällen med andra avsnittet av en idiot på resa på svtplay. Natti!

Ny dimension

En ny dimension på trötthet.

Imponerande

http://sverigeloppet.nu/

I morgon är det dags för VR

Bombarderar SMHI och andra vädertjänster på webben just nu och säkert är det 20000 till som gör det samma. Sedan några dagar tillbaks har det varnats för regn under lördag men det är först nu, med ett dygn kvar, som det börjar bli trovärdiga prognoser. Det går nog inte lägre att ignorera och fortfarande hoppas på solsken och värme. Bara att packa ner skoteroverallen och regnkläderna.

Bussen som dom flesta av oss i Lag Norrbotten (http://lagnorrbotten.blogspot.se/) är på väg ner just nu. I går passerade bussen genom Umeå och jag passade på att skicka med cykeln och en väska med kläder. Själv åker jag ner i kväll med flyg och slutligen tåg till Linköping där jag tänkte luta omkull mig några timmar innan avfärden till Motala i morgon bitti.

Så, upp med paraplyet för snart är det dags.

 

 

Mys- och komigångvecka

Försöker återhämta mig nu. Mina ben, min kropp, min skalle. Alla behöver samarbeta och ha energi, motivationen att streta emot tröttheten och smärtan som kommer under hårda träningspass.

Jag tycker att jag får svårare med åren att motivera mig till att verkligen pressa mig under hårda pass. Det känns ofta alldeles för nära till "det är lagomt jobbigt nu".

Oavsett ålder eller någon annan orsak så behöver jag ta en lugnare vecka vilket bland annat innebär träningsledigt idag och det ser jag fram mot.

Rast vila på stället

Benen är nu officiellt helt slut. Finito! Kaput! Stenstum! Provar att vila några dagar och ser vad som händer. I motsats till mina övriga lagkamrater så hoppas jag på regn på söndag. Gärna i kombination med kyla och hård vind. Då har jag en giltig (väl?) ursäkt för att inte cykla.

Bättre ben

Benvärken börjar bli mildare och det går faktiskt att cykla drägligt igen. I går var det hårda lagtempointervaller med Gimonäs som avslutades med en timmes nedrullning efteråt.

Till helgen planeras det lite träningsläger i Luleå med några som kommer att köra Vätternrundan. Själv kommer jag inte att kunna vara med på lördag men på söndag hoppas jag på ett 5-milstempo med tillhörande sveda i the behind och sjukt trötta ben. Vad mer kan man önska? Tyvärr ser väderprognosen inte så lovande ut men det är ju några dagar kvar så vädergudarna har fortfarande tid att komma på bättre tankar.

Det nya styret

För er som undrar!

Benvärk

Har fått ont i benen efter lite allmänstyrka och hårda cykelpass så idag var det nästan omöjligt att undvika massage. Kombinationen massör med förflutet som murare och mina ömma ben blev dock lite plågsamt för mig. Nu efter massagen känns det dock bättre men benen är inte alls bra så jag räknar med fler behandlingar kommande veckor fram till SM.

Hej bloggen

Har varit urkass på att blogga under en lång tid nu. Jg tänker mig (bort)förklaringar som att jag varit på Mallis och att det varit mycket annat att stå i men jag vet inte om de duger.

Nu har jag iaf kommit till skott och tänker mig några rader. Veckan på Mallis blev varm och skön och övrigt väldigt trevlig. Kände av någon slags skit i kroppen sista två dagarna men kunde ändå cykla anständigt. Vid hemkomsten i helgen hamnade jag direkt i uschvadtråkigtattcyklaikyladepression men den har jag nog lyckats brotta mig ur.

Har ägnat sista två kvällarna åt att byta styre på temporaketen och även fast jag förståd att det skulle vara tidskrävande med alla kabeldragningar så är jag ändå maktigt förvånad över hur lång tid det tog. Sen tog det förstå extra lång tid eftersom det som vanligt känns olustigt att såga sönder helt nya kolfiberkomponenter (dvs kapa tempopinnarna). Metaforen "think twice, cut once" är bra men i praktiken blir det "think hundred, cut once" och då tar det tid.

Nu sitter iaf styret på plats och på provturen i går kväll insåg jag direkt att det var långt ner till armkuddarna. Tänkte först att jag måste vända hem och höja styret något så att jag iaf kunde andas ordentligt men bet ihop och körde 2 x 20 km strax under tröskeln och tänkte att jag höjer positionen när jag kommer hem i stället. Tyvärr (eller nåt) så hade jag en högre snittfart än vad jag tidigare haft på träning så nu törs jag ju helt enkelt inte höja positionen (tror jag). Ska provköra några repor till innan jag bestämmer mig för om styret skall höjas eller inte.

Mallis

Ett tag såg det ut som att det inte skulle bli av någon resa till Mallis i år men för någon vecka sedan blev det i alla fall bokat en charterresa med avgång i morgon. Ser förstås fram mot en veckas varmt och soligt väder och mycket cykling.

Resan är också tänkt att vara inledningen till en period med en ökad träningsdos som i början av juni kommer att minska. Allt för att jag ska vara i form till SM-tempot 20/6.

See U in Motala

Körde med Masarna på VR förra året och var också anmäld i den gruppen även till i år. Men eftersom det finns en grupp från norrbotten till årets upplaga har jag valt att köra med den gruppen i stället och det känns kul att kunna göra det.

I dagsläget är  vi ca 30 st. norrbottningar i gruppen och planer smids för fullt och dagen D börjar förhoppningsvis att kännas mer närvarande för var dag som går. Målet för gruppen är att köra runt sjön på mindre än 8 timmar. Presentation av gruppen och mer spännande läsning finns på lagets blogg: http://lagnorrbotten.blogspot.se/

See U in Motala

Surt

Gjorde vad jag kunde för att knapra in de tioseku der som jag hade upp till ledartröjan inför dagens linjelopp.

Kom loss med sällskap på andra varvet med kanske knapp halvminuts lucka men lite snopet så bromsar komisarien oss för att vi nästan kört i kapp juniorklungan så då blev hela klungan samlad igen.

När vi blev släppta igen så kommer jag loss själv men blir inhämtad efter kanske en mil. Misstänker att Viktorsson som leder totalt fått köra ikapp allt själv när laget inte klara det så jag sticker direkt och kommer loss igen.

Förstår ju förstås att dom inte släpper iväg mig hur som helst men hoppas att det ska komma upp en liten grupp i stället för hela klungan. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och hela klungan kommer susander efter kanske ytterligare en mil.

Dom sista tre milen försökte jag spara på krafterna för en sista atack steax innan mål men den räckte tyvärr inte utan jag fick rulla i mål med klungan.

Totalt blev jag fyra, tio sekunder från seger och två sekunder feån pallen. Surt surt surt, men en bra helg ändå.

Fortsättning på Hammarö

Eftersom jag hade ledning inför tempoloppet fick jag starta sist och hade bra rygg att gå på. Jag körde på bra men kände aldrig något släpp utan fick kämpa hela vägen. Blev tvåa, slagen med 11 sekunder och därmed av med tröjan och tv i totalen med 10 s till ledaren. På kvällen var det dags för GP och jag blir nog ingen bra GP åkare. Någonsin. Det var iaf inte idag som det hände utan jag gick i mål med klungan utan att ta någon enda lite bonussekund. Återstår att se om jag lyckades behålla andraplatsen i totalen när resultatlistorna kommer upp senare i kväll. Det var faktiskt mitt första gp i vuxen ålder och till råga på allt var det dessutom ca 100 åkare till start. Det blev alltså rätt trångt i kurvorna men disciplinen att hålla sin linje genom kurovorna fungerade bra och jag märkte bara à en lite krasch och det så ut att gå bra. I morgon är det linjeskepp på 11 mil så det är dags att hoppa i bingen och vila benen inför i morgon.

Ledartröjan efter prologen

> Körde prologen på Hammarö 3-dagars tidigare i kväll och lyckades knipa ledartröjan i seniorklassen med typ en sekund eller så. I morgon är det först tempo och sedan några timmar senare är det GP.

Nu är det middag och vila som gäller så att benen förhoppningsvis är med mig i morgon också.


>
>

Det närmar sig

Årets första race närmar sig och till helgen drar Hammarö 3-dagars igång. Det är en ny bakantskap för mig och det ska bli riktigt kul. Känner mig lite tung i kroppen och rosslig i halsen men är det nåt på gång eller bara premiärnerverna som spelar ett spratt? Vi får se.

Träningen har flutit på bättre än bloggningen sista tiden. Har dragit ner på träningsvolymen och lagt lite mer intensitet på träningen. Ingen monsterintensitet som spurter och syraträning (fy fn) men iaf lite tröskelträning utomhus på temporaketen.

Har också införskaffat en Garmin Edge 800 som jag passar på att utforska. Valde länge mellan 500 och 800 inna valet föll på 800. I efterhand är jag inte helt övertygad att 800 var värd det extra höga priset men det kanske blir det när jag väl kärt mig lite mer om grunkan. Själva navigeringsfunktionen vet jag inte om jag har så stor nyaa av i Norrland men på Mallis kanske det fyller en funktion. Det får jag veta om ett par veckor när det bär av till cykelön och det ska bli vansinning skoj och dessutom en bra uppladdning inför kommande SM i juni.

Säljes Fuji SST 3.0

Ungdomskörd en sommar och välskött till ett pris av 10 000 kr. Storlek 50. Cykeln finns hos mig i Umeå för provcykling. Se mer information om modellen på Fujis hemsida. Verkar det intressant kan du maila mig på kirunacc@hotmail.com

Påskträning

Eftersom jag inte tog mig iväg till Mallis i år så har jag försökt vara extra flitig med träningen på hemmaplanen under påsk. Målet var att få ihop 20 timmars cykelträning från torsdag till måndag vilket jag nästan lyckades med och fick ihop 19 timmar. Idag blir det vila och sedan kortare pass under resten av arbetsveckan. Kanske hinner med något lunchpass på racern om vädret vill oss hemmacyklister väl men just nu ser det inte så ljust ut.

För att fortsätta med veckosummeringen av träningen så blev det 18 timmar förra veckan men bara ett intervallpass. Resterande tid får klassas som distnas eller snabbdistans.

Jag han också med att hälsa på min syster och hennes familj i åre. Medan de andra åkte skidor i färgglad utstyrsel passade jag och Ingemar på att göra ett besök i björnköket.

Kort rapport

Snabb avlämning av förra veckans träning som precis som veckan före gick halvskralt och antalet timmar blev 10,5. Han ut en sväng och körde 3 tjugor på temporaketen och utöver det två intervallpass till på tröskeln varav det ena fick avbrytas för att kroppen helt enkelt strejkade.

Har inte känt mig riktigt 100 i kroppen som också svarar halvdåligt när jag anstränger mig. Känner fortfarande att det är svårt att köra hårda intervallpass. Kroppen vill liksom inte riktigt vara med så nu blir det några intervallfria dagar för att se om kroppen är med nästa vecka.

För oss som inte bokat resa till Mallis får hålla tillgodo med att sukta framför webbkameran i Can Pastilla.

Tungt

Det blev en tung kväll på trainern i kväll. Hade sjuk träningsvärk men ville ändå göra ett försök. Friskt vågat hälften vunnit eller nåt i den stilen kanske man kan säga. Men efter halva intervallpasset la jag ner. Benen var kaputt och resten av kroppen också för en delen.

Men i morgon, då jävlar!

Jävla pannkaksintervaller

Hatar dom redan, efter första gången. Bådar inte gott inför framtiden eftersom jag tror stenhårt på stenhårda intervaller. Kroppen måste utsättas för något den inte klarar sedan tidigare och det kommer kroppen inte att tycka om utan den (iaf min) kommer att protestera.

Asjobbigt! Klart jag borde ha förstått att det inte skulle bli en dans på rosor när varje intervall skall pågå till utmattning!!! Rätt uppenbart att det är jobbigt kan man tycka.

Hur som helst så fick ordet pannkaka dubbel innebörd idag eftersom kroppen inte var riktigt tiptop efter veckans magbesvär så blev det inga rekordnivåer på motståndet. Siktade på 380 w och landade i följande resultat:
- 7 minuter (utmattning)
- 5 minuter (utmattning)
- 4 minuter (utmattning)
- 4minuter (utmattning)
- 3 minuter (utmattning)
- 2 minuter (utmattning)
______________________
totalt 25 minuters utmattning.

Det står inte pannkaksintervaller på schemat i morgon! Men på måndag: Då jävlar! För jag tror stenhårt på asjobbiga intervaller.

Magproblem

Träningen har blivit begränsad under en vecka nu eftersom något inte är riktigt som det ska i lilla magen. Inte så stora problem men tillräckligt för att det inte ska gå att träna ordentligt. Hoppas på snar bättring.

Efter sol kommer snö

Förra veckan inleddes med vila och dessutom en dag som jag var lite hängig. Utöver det gnetade jag ihop drygt 10 timmar i sadeln men bara ett pass med hög intensitet. Dom andra 9 timmarna blev med ganska låg intensitet.

Denna vecka inleder jag med att vara hängig och det är nog också vad jag skulle vilja säga om vädret. För efter lördagens väder med sol och 10 grader varmt kom bakslaget med snö i fm.

När jag bodde i Kiruna var det en bekant som lärde mig att man får räkna med 10 bakslag. Dvs 10 ggr som man tror att sommaren närmar sig men som förhoppningarna kyls ner av snö och kallare väder. I Umeå tror jag däremot inte att vi behöver genomlida den prövning som 10 bakslag innebär men en och annan är det nog läge att stålsättas sig för.

Nu hoppas jag på att få bli kryare till i morgon. Kanske jag provar att klämma i med en av Wieselblads pannkaksintervaller. Vilket jäkla skönt namn förresten. Pannkaksintervaller! Det är annat det än 70/20 eller 4x4.

Träningsledig

Har haft träningsledigt ett par dagar och i stället haft fokus på jobbet i stället. Förra veckan slarvade jag med veckorapporten men det blev iaf 12 timmar i sadeln med (som vanligt) 3 intervallpass, 1 distanspass och resten med div. utfyllnad.

Denna vecka började som sagt med vila och i går kväll pustade och frustade jag mig igenom 5 tior på 350 w. Det funkade men var slitsamt. I kväll stod jag och velade om jag skulle våga ta dubbfritt eller ej men som tur var välde jag dubbat för det var fortfarande mycket is på vägen.

Börjar bli riktigt trist med dubbat nu men risken är nog att det får bli det fram till nästa söndag när sommartiden kickar in.

Premiär med temporaketen

Fem grader varmt och hyfsat torra väga gjorde att jag dammade av tempocykeln idag. Dammade av bokstavligen eftersom den stått under trappen och samlat dam hela vintern. Liten snabb putsning och sedan en kort tur i ca en halvtimme.

Lite ovant och lån ner till styret men helt ok med tanke på att den som sagt stått oanvänd sedan i september.

Nu blir det jobb för hela slanten i tre dagar vilket innebär vila helt och hållet från träning. Lite frustrerande men faktiskt nödvändigt.

Vårvinter

Äntligen börjar våren smyga fram och även fast det fortfarande är kalla nätter så värmer solen på dagarna. Cyklade flera mil på bara vägar under lördagens långpass. Härligt!

I går plöjde jag mig igenom 2 tunga tjugor. Motvind hela tiden och ingenting som tydde på att formen var på väg att ta ett steg till uppåt.

Tjugorna undrar jag egentligen vem som kommit på för det är nog ett av det jobbigaste jag gör i form av trainerpass, både för kropp och för själ. När man ligger på tröskeln och ångesten smyger på så är det jävligt knäckande när man sneglar på klockan och det återstår typ 12 minuter. Och inte blir det så mycket bättre när tröttheten tilltagit ännu mer och klockan vid nästa smygtitt visar att det återstår knappt 12 minuter.

Det är tur att jag tillåter mig själv att variera längden på mina intervaller. Jag kan planerat att köra fyror men upptäcker under passet att jag hellre kör 70-20 eller tior eller ”gott och blandat”. Då gör jag det helt enkelt. Annars skulle jag ha svårt att ta mig genom vinterträningen.

Kanonpass

Fick sällskap av Tom P på gårdagens pass som blev ett pass med hård körning i knappt 3 timmar. Den första timmen av passet kunde vi köra i dagsljus vilket fick mig att känna lite vårkänslor. Insåg att jag längtar till att få köra med temporaketen.

Nu får det vara nog med snö

Nu får det fasiken vara nog med snön och allt snöande. Nu sätter jag ner foten och tänkter inte 

skotta mer snö i år. Mina 3 m^2 framför dörren har jag försökt vara flitig och skotta rätt ofta 

men bilparkeringen slutade jag skotta för länge sedan. Har kört med packmetoden i stället. 

Problemen med den är att det för det första bildas en platå från bilplasen ner till genomfarten

som traktorn skottar så ibland har farten varit mer än lämplig för att komma upp på min parkeringsplatå. 

För det andra blir det ojämt packat på höger och vänster sida så till slut lutar hela ekipaget 

olämpligt mycket. Men någon måste sätta ner foten och visa snömakaren att nu är det nog.

Ytterligare en veckosummering

Börjar bli lite enformigt med veckosummeringarna nu och lite blogginlägg däremellan. Förra veckan var ung som dom tidigare fast med något mindre tid. Inte så mycket mer att orda om det.

Kamrat Jonas råkade fylla 40 år i lördags och bjöd till fest. Det är inte riktigt samma drag i en 40 års-fest som 30 års-festerna. Bara att konstatera. Dagen efter är inte heller vad den brukar vara. Lite hårdare och lite jobbigare = vila.

Tack vare vilan kunde jag googla lite på Flygresor till Mallis i april och det är faktiskt helt otroligt så många sökmotorer det finns för flygresor. Tycker ändå att det är dyra resor till Mallis. Kanske är jag inte den enda frusna svensken som vill komma till varmare klimat?

Till mitten av veckan lovar vädermakarna varmare grader och lite sol till och med. Fast först ska det förstås snöa i natt.

Summering av vecka 7

Den gångna veckan kan jag sammanfatta som en rätt bra vecka faktiskt. Hade ett par-tre dagar när det kändes som att en förkylning var på G men (peppar, peppar) det verkar ha ordnat sig.

Rent allmänt kämpar jag vidare med samma upplägg som tidigare i vinter med 1 gympass för benen, ett lite längre pass på helgen, 2 eller 3 tröskelpass (precis över eller precis under). Träning utöver detta räknas som bonus.

I veckan fick jag faktiskt ihop som alla delar och kan summera timmarna till 10,5 till antalet. På långpasset i lördags avstod jag från det traditionella fikastoppet och trampade i stället vidare när övriga stannade i Vännes för att fika. SMHI har flaggat för snöväder som jag inte ville brottas med i onödan. Tyvärr hann jag bara runda hörnet på fiket så kom snön och tillsammans med den befintliga hårdblåsten var snövädret ett faktum.

I motvinden och sidovinden var det riktigt bedrövligt och vid varje ögonkast på hastighetsmätaren var resultatet nedslående. Tror att hastigheten pendlade mellan 10 km/h och 18 km/h. Till slut gav jag upp och ringde efter hämtning sista biten in till Umeå. Kände mig inte säker att synas längre i det snövänder och snödrev som hade uppstått. Fick ändå ihop drygt 4,5 timmar i sadeln och kände mig ändå nöjd.

Motiverad

Har som jag skrivit tidigare tagit några lugnare dagar efter hemkomsten från GC. Men i helgen brassade jag igång med träningen igen med två bra dagar i vinterkylan. Toppade dessa dagar med ett stenhårt tröskelpass på trainern i går och klämde i med nya effektrekord för året. En riktig motivationshöjare!

Trots en lugnare vecka kunde jag summera träningstiden för vecka 6 till 8,5 timmar. Kan låta lite mycket men det beror i så fall på att helgens pass blev av lite längre sort (med mina mått). Jag skulle kalla dom för snabbdistans. En träningsform som jag har märkt att mina ben svarar bra på. Den är slitsam men nyttig.

I dag kommer jag förmodligen att klämma i med ett benpass på gymmet. Jag har svårt att motiverar mig till dessa pass eftersom jag ALLTID får träningsvärk. Mellan augusti och november kör jag två styrkepass i veckan för benen i gymmet och då går jag med oavbruten träningsvärk i fyra månader. Fråga mig inte varför men så är det. Det tär på motivationen. Fr.o.m. första mars kommer jag hur som helst att lägga ner gymträningen för säsongen och bara köra styrka på cykeln.

I helgen fick jag möjlighet att träffa några av mina syskonbarn och Kajsa som tycker om att åka slalom börjar bli riktigt duktig. Liften åker hon numera helt själv. Det är fantastiskt med barn och vilka framsteg dom kan göra från en dag till en annan.

Dags för vintercykling igen

För en vecka sedan cyklade jag i kortkort och sommarvärme. Sedan hemkomsten från GC har jag haft mestadels vila. En styrkepass och ett lugnt pass på trainern men annars helt lugnt.

Idag var det åter dags att dra igång cyklingen igen efter viloprioden. Nye alls lika varmt och mysigt som för en vecka sen. Tog typ en timme innan jag flippat om attityden som inte var allt för positivt inställd till cykling i minus sju grader. Till slut var det iaf ok trots att jag frös en del idag. Fick iaf till drygt 3,5 timmar effektiv cykling och gott och väl trött i benen.

Efter cynikern blev det lite bus med syskonbarnen som var på besök i sollefteå. Efter promiskuitet med Pirac och lite ost, kex å vin är det dags för en god natts sömn och förhoppningsvis pigga ben till i morgon.

Rast och vila

Denna vecka har jag planerat lite återhämtning för kroppen, vilket förmodligen är en av de första gångerna som det händer i modern tid. Med tanke på att jag tränat cykling några år nu så förvånar det mig att jag är så dålig på att ta viloperioder. Men så ligger det till och nu har jag faktiskt lyckats ta det lugnt flera dagar. Däremot planerar jag utomhuscykling till helgen för då kan jag inte hålla mig längre.

Resan till GC känns fortfarande väldigt levande och det skulle verkligen sitta fint att få cykla i värmen snart igen. Har faktiskt inte packat upp cykeln ur väskan heller. En liten demonstration för mig själv att jag tänker minsann cykla på bara vägar innan det blir möjligt i Umeå.

Nu ska jag ta en vilokväll.

Summering vecka 5 och GC

Direkt jag kom hem till Sverige började jag googla efter resor till värmen igen. Cykling gör sig verkligen bäst i värme och sol. Ingen snack om den saken. Efter fyra timmars cykling i medelhårt tempo i värmen på GC háde jag fortfarande krafter kvar. Efter tre timmars medelhårt tempo i minusgrader i vintersverige är jag helt slut. Cykling ska bedrivas i värme.

Inga nyheter, jag vet men det understryker ändå vad härlig aktivitet som cykling är när det är varmt och skönt väder. Jag blir verkligen som ett barn som går på sommarlov, när jag landar på varmare breddgrader och ser bara vägbanor och människor i sommarklädsel och jag vet att jag snart kommer att få cykla i kort-kort. Det håller dessutom motivationen i liv under vinterhalvåret.

Antal timmar i sadeln vecka 5 summerar jag till 17 stycken. Nu är planen att försöka ta en lugnare vecka så att kroppen får återhämta sig lite innan det blir dags att bomba igång med långa och korta intervaller ingen om några dagar.

Hem till kylan

>
>
Det verkar vara kallt hemma i Sverige men det kan inte hjälpas för nu är vistelsen på GC slut för denna gång. Hem till kylan!
>
>

Plattetapp

Efter gårdagens vilodag var det dags att cykla igen. Hittade för en gång skull en rutt som inte inkluderade hundratals höjdmeter. Tor att jag kom undan med uppskattningsvis 600 höjdmeter på 4,5 timmar och det betraktar jag som en plattetapp med tanke  att jag är på GC. Körde bitvis riktigt hårt med kände mig ändå pigg i benen när jag rullande in framför hotellet.

Jag har inte hittat någon riktigt bra karta som jag kan navigera efter så jag har fått anlita min gps som jag haft monterad på styret. Det är alltid lite osäkert att lita på tekniken och särskilt en gps med en karta som har några år på nacken.Innan jag åker ner i dalgångarna brukar jag kolla en extra gång att min gps inte lurar in mig fel spår, för det händer ibland. och har man då åkt utför en kvart eller så innan man blir varse att man måste göra en u-sväng och cykla upp igen så kan det leda till missmod i onödan.

Idag hände det dock att jag slarvade med kontrollen  toppen och  fick så klart göra en u-sväng efter att ha kört utför en god stund. Då var skiten bildlig kan jag säga. Dessutom var glykogenet slut och mörkret hände på låset. Kränkande för moralen kan jag säga.Kom iaf tillbaka innan mörkrets inbrott och efter att ha fått både en och två måltider i magen (plus en eller kanske två öl) så har livet kommit tillbaka dit jag önskar.

Natti!

Backigt

Hur man än vrider och vänder blicken så är det berg här på GC. Enda Alternativet är motorvägen längs strandlinjen men den går bort av en självklar anledning. Annars är det bara att gneta på i backarna. Fick en bättre runda idag än i går. Mindre trafik, inte bara uppför och dagsljus ändra hem.

Det är onödigt spännande innan Las Palmas storstadstrafik lättar på sitt grepp och dom stora vägarna övergår till lite mindre vägar med lite mindre trafik. Annars sken solen rätt fint idag och hemma hade det varit en kanonfin sommardag.

På plats på Grand Canaria

Idag har jag genomfört premiären på GC. En tur som nog var tre timmar uppför och kanske halva tiden tillbaka utför. Ankomsten till hotellet blev dock betydligt senare än planerat så det hann bli de skymning och mörker innan jag kom tillbaka till hotellet.

Det blev lite spännande mot slutet när batteriet i GPS:en började knorra innan jag hade någon kolla på var jag var. Plus att jag fick brassa genom Las Palmas i mörker utan lyse gjorde att nervositeten var påtaglig sida biten.

Nu gick det bra till slut men hädanefter kommer jag att ha lite större marginal till kvällsmörkret. Det var iaf en häftig känsla att få köra på racern igen efter att ha tröskat med crossen några månader. I morgon bitti tänkte jag besöka upp en cykelbutik i närheten så kanske dom kan tipsa om några roliga rundor.

Summering av veckan

Veckans träningsläger kan summeras till drygt 12 timmar varav ca 10 på Cykeln. Två trainerpass med 4x4, ett skidpass i högt tempo, gymträning, ett distanspass och resten jobbpendling. En bra träningsvecka. Tänk att få till kontinuitet som liknar denna.

I morgon är det ny vecka med nya vardagspussel som ska gå ihop i slutet på veckan. Försöker att fortsätta med lite cykelpendling till jobbet på morgonen om bara bakhjulet håller ihop. Har nämligen haft lite problem med ett par ekrar som gått av och jag misstänker att när det väl har börjat gå sönder ekrar så lär det fortsätta bli problem. Bara att se vad som händer.

Har också haft problem med batteriet till cykellyset som inte verkar klara kylan ute speciellt många timmar men det verkar har lagat sig själv över natten. Om bakhjulet är omekrat i morgon Bitti när jag ska till jobbet skulle jag bli förvirrad. Men det skulle vara praktiskt förstås.

Summering av förra veckans träning

Hade som ambition att köra distans med Gimonäsgänget på lördag men när jag vaknade på morgonen kände jag mig väldigt sliten så med tanke på att jag varit förkyld ordentligt veckan tidigare tog jag ett klokpoäng och valde vila i stället för att chansa och kanske bli sjuk igen. Den ni! Minst ett poäng i klokligan. Trots vilan i helgen blev det 8,5 timmars träning fördelat på cykel, skidor och styrketräning.

Denna vecka har börjat med tre pass på cykeln varav ett intervallpass 4x4 och två pass utomhus. Vad som händer under resten av äningsveckan beror också lite på vad som händer på jobbet. Hoppas iaf hinna med minst ett, gärna två intervallpass, varav ett under och ett över tröskeln. Återkommer förstås med en redovisning senare.

På randen till katastrof

När jag satt med frukostägget i handen i morse så insåg jag att jag glömt plocka fram Kalles randiga. Lyckligtvis har jag kylskåpet bara ett steg bort från köksbordet så snabbt var kylskåpsdörren öppnad. Då inser jag till min fasa att tuben med Kalles randiga i det närmaste är tom.

Nu fanns det ändå lite kvar att klämma fram ur tuben men eftersom Kalles randiga är en bas i min frukost så stod jag på randen till katastrof under ett kort ögonblick. Nu gäller det bara att inte glömma bort att inhandla en ny och fräsch tub till frukosten i morgon. Viktigt, viktigt!

Det blir bättre

Förkylningen verkar gå mot sitt slut för denna gång och jag tjuvstartade lite idag med 35 minuter lugnt trampande på trainern. Ingen succé men ändå skönt att få trampa lite för första gången på en och en halv vecka.

Nytt år och lite nya ideer. Tänkte prova på att kombinera mina cykelturer till jobbet ibland med att ta en extra sväng för att ändå få lite träning när jag ändå är ute och cyklar. Blir lite speciellt med cykelkärran på släp men den kan faktiskt vara bra att ha när det är kallt för att den drar ner farten. När det blir lite varmare kanske jag häktar av kärran på Piracs hunddagis. Jag får säkert putsa på planerna efterhand och vissa dagar får det bli vardagscykeln blandat med hundpromprompis till hunddagis och jobb.

Snö, snö, snö...

Det har snöat i flera dagar i Umeå nu och än har det inte slutat. Inte så bra för utomhuscyklingen men eftersom jag har bokat in en förkylning just nu så blir jag inte så stressad av det.

Börjar samtidigt att fundera på vårens träningsupplägg på sydligare breddgrader (typ Mallis). Två sammanhängande veckor eller två resor på ca en vecka men en vecka eller två för att samla kraft och vila. Lite dyrare men samtidigt bättre träningsupplägg. Bara att väga fördelarna mot nackdelarna (typ kostnaderna). Skulle också vara kul att vara på plats 5-6/2 på Mallis för att se Contador och storpojkarna i Mallorca Challange. Får grubbla lite till innan jag bestämmer mig.