Tungt

Det blev en tung kväll på trainern i kväll. Hade sjuk träningsvärk men ville ändå göra ett försök. Friskt vågat hälften vunnit eller nåt i den stilen kanske man kan säga. Men efter halva intervallpasset la jag ner. Benen var kaputt och resten av kroppen också för en delen.

Men i morgon, då jävlar!

Jävla pannkaksintervaller

Hatar dom redan, efter första gången. Bådar inte gott inför framtiden eftersom jag tror stenhårt på stenhårda intervaller. Kroppen måste utsättas för något den inte klarar sedan tidigare och det kommer kroppen inte att tycka om utan den (iaf min) kommer att protestera.

Asjobbigt! Klart jag borde ha förstått att det inte skulle bli en dans på rosor när varje intervall skall pågå till utmattning!!! Rätt uppenbart att det är jobbigt kan man tycka.

Hur som helst så fick ordet pannkaka dubbel innebörd idag eftersom kroppen inte var riktigt tiptop efter veckans magbesvär så blev det inga rekordnivåer på motståndet. Siktade på 380 w och landade i följande resultat:
- 7 minuter (utmattning)
- 5 minuter (utmattning)
- 4 minuter (utmattning)
- 4minuter (utmattning)
- 3 minuter (utmattning)
- 2 minuter (utmattning)
______________________
totalt 25 minuters utmattning.

Det står inte pannkaksintervaller på schemat i morgon! Men på måndag: Då jävlar! För jag tror stenhårt på asjobbiga intervaller.

Magproblem

Träningen har blivit begränsad under en vecka nu eftersom något inte är riktigt som det ska i lilla magen. Inte så stora problem men tillräckligt för att det inte ska gå att träna ordentligt. Hoppas på snar bättring.

Efter sol kommer snö

Förra veckan inleddes med vila och dessutom en dag som jag var lite hängig. Utöver det gnetade jag ihop drygt 10 timmar i sadeln men bara ett pass med hög intensitet. Dom andra 9 timmarna blev med ganska låg intensitet.

Denna vecka inleder jag med att vara hängig och det är nog också vad jag skulle vilja säga om vädret. För efter lördagens väder med sol och 10 grader varmt kom bakslaget med snö i fm.

När jag bodde i Kiruna var det en bekant som lärde mig att man får räkna med 10 bakslag. Dvs 10 ggr som man tror att sommaren närmar sig men som förhoppningarna kyls ner av snö och kallare väder. I Umeå tror jag däremot inte att vi behöver genomlida den prövning som 10 bakslag innebär men en och annan är det nog läge att stålsättas sig för.

Nu hoppas jag på att få bli kryare till i morgon. Kanske jag provar att klämma i med en av Wieselblads pannkaksintervaller. Vilket jäkla skönt namn förresten. Pannkaksintervaller! Det är annat det än 70/20 eller 4x4.

Träningsledig

Har haft träningsledigt ett par dagar och i stället haft fokus på jobbet i stället. Förra veckan slarvade jag med veckorapporten men det blev iaf 12 timmar i sadeln med (som vanligt) 3 intervallpass, 1 distanspass och resten med div. utfyllnad.

Denna vecka började som sagt med vila och i går kväll pustade och frustade jag mig igenom 5 tior på 350 w. Det funkade men var slitsamt. I kväll stod jag och velade om jag skulle våga ta dubbfritt eller ej men som tur var välde jag dubbat för det var fortfarande mycket is på vägen.

Börjar bli riktigt trist med dubbat nu men risken är nog att det får bli det fram till nästa söndag när sommartiden kickar in.

Premiär med temporaketen

Fem grader varmt och hyfsat torra väga gjorde att jag dammade av tempocykeln idag. Dammade av bokstavligen eftersom den stått under trappen och samlat dam hela vintern. Liten snabb putsning och sedan en kort tur i ca en halvtimme.

Lite ovant och lån ner till styret men helt ok med tanke på att den som sagt stått oanvänd sedan i september.

Nu blir det jobb för hela slanten i tre dagar vilket innebär vila helt och hållet från träning. Lite frustrerande men faktiskt nödvändigt.

Vårvinter

Äntligen börjar våren smyga fram och även fast det fortfarande är kalla nätter så värmer solen på dagarna. Cyklade flera mil på bara vägar under lördagens långpass. Härligt!

I går plöjde jag mig igenom 2 tunga tjugor. Motvind hela tiden och ingenting som tydde på att formen var på väg att ta ett steg till uppåt.

Tjugorna undrar jag egentligen vem som kommit på för det är nog ett av det jobbigaste jag gör i form av trainerpass, både för kropp och för själ. När man ligger på tröskeln och ångesten smyger på så är det jävligt knäckande när man sneglar på klockan och det återstår typ 12 minuter. Och inte blir det så mycket bättre när tröttheten tilltagit ännu mer och klockan vid nästa smygtitt visar att det återstår knappt 12 minuter.

Det är tur att jag tillåter mig själv att variera längden på mina intervaller. Jag kan planerat att köra fyror men upptäcker under passet att jag hellre kör 70-20 eller tior eller ”gott och blandat”. Då gör jag det helt enkelt. Annars skulle jag ha svårt att ta mig genom vinterträningen.