Kalas i kväll

Kom just på att jag ska bjuda Me, Myself and I på semla i kväll. Kanske blir det en var :-)

En bra träningsvecka

Har kunna träna på bra i fem dagar denna vecka med dubbla pass på lördag och söndag. Jag har inte psyke att mala ner timmar på trainern så jag delar upp det i två pass och kör hårt i stället. Kan knappas föreställa mig något tråkigare att sitta av tid i cykelsadeln på trainern. Bättre att dregla i dryga timmen än att såsa i flera timmar.

Nu väntar 2 vilodagar innan nästa träningsperiod startar.

Slut på vilan

Nu har jag haft mina två vilodagar och därmed är sötebrödsdagarna till ända för denna vecka. I kväll väntar 5 x 10 minuters intervaller på så hög effekt som möjligt. Jag vill inte påstå att den riktigt stora träningsivern vill ge sig till känna.

Pratade med Anders på Lewa sport idag och där nere var det plusgrader och snöfria vägar. Då blev jag direkt avis eftersom man förmodligen får köra trainer i nästan 3 månader till i Kiruna innan vägarna är snöfria och temperaturen dräglig. Men vad är väl en bal på slottet...

Nu ska jag leta reda på min träningsiver och mosa benen i kväll :-)

Per orkar inte alltid...

Blev en bra träningshelg med kamraterna från Älvsbyn men skidåkning både lördag och söndag. Det var nästan 20 grader kall och nysnö båda dagarna så det var inte det perfekta glidet men det var lugnt och skönt ute på spåren.

På lördag kväll provade vi Pers bakhjul med effektmätare på min trainercykel. Mätaren på Pärs hjul visade nästan 15% mindre än min trainer men jag har ingen lust att kalibrera/justera om den eftersom mina referenser försvinner. Det gör inget om den visar mycket fel. Det viktigaste är att den visar lika fel varje gång.

Både Pär och jag körde en 20:a på max efter skidåkningen så vi hade båda två rätt slitna ben. Ändå klämmer Pär i med en ökning på typ 15%!!! Snyggt Per :-) Hur lyckas man med det? Skulle jag gärna vilja veta. För mig var det första gången som jag klämde max på en 20:a så jag saknade referenser men det hade säkerligen inte blivit något rekord. Johan som satt i soffan och smuttade på lite rödvin tyckte att "det såg lite jobbigt ut".

Så var det Per som inte alltid orkar lyssna på mina lysande ideér och bestämda åsikter om diskmaskiner. När jag halkar in på ämnet glider han iväg och låtsas ha nåt viktigt att göra i rummet bredvid. Men på min egen blogg kan jag ju smyga in några grundläggande tankar.

1. Varför är det bara ett skåp i köket som är blött (läs diskmaskin)? Alla skåp borde kunna fungera som diskmaskiner så när allt i skåpet är redo att diskas så trycker man på knappen och när det är klart så är det bara att låta disken torka så är det klart. Inget flyttande från diskmaskinen till ett torrskåp.

2. Man behöver inte diska porslinet innan man ställer in det i diskmaskinen av den enkla anledningen att ingenjörerna som konstruerat maskinen med all säkerhet har förutsett att porslinet kommer att vara smutsigt. Den klarar det.

Nu väntar två vilodagar och dom ser jag fram mot.

Finbesök från Nybyn

I helgen kommer Per och Johan från Nybyn upp och besöker mig i Kiruna. Tanken är att köra ett lite training-camp med tonvikten på skidor. Dessvärre hotar väderinstitutet med massor av dom kalla graderna så vi kanske får klämma in ett pass på trainern i mitt varma hem.

Min fyrbente kamrat Pirac har haft drygt 2 tuffa veckor. Det började med att vi drog ut några tänder eftersom han ändå kommer att tappa dessa. Han tål nämligen inte sina egna tänder vilket gör att tandköttet inte alltid orkar med att skydda tanden. Alltså, bättre att förekomma än förekommas tänkte husse, och Pirac blev några tänder fattigare och otroligt utslagen efter narkosen. Det tog nästan 2 dagar innan han var uppe på hyfsat stadiga ben igen. Efter två veckor hade det börja läka fint utom i hålan där det tidigare hade suttit en kindtand. Efter ytterligare ett veterinärbesök och ytterligare ingrepp skulle det väl bli bra. Eller?

För att lindra tandvärken fick Pirac värktabletter som det senare visade sig vara en katastrof för magen och dess bihang. Fontän baktill, både ute och inne :-( Så inte nog med att han hade tandvärk: Nu gjorde värktabletterna att han varken drack eller åt och var fortfarande under isen.

Nu har det gått drygt ett dygn sedan den senaste tabletten och han har återfått krafterna, matlusten och vätskebalansen. Allt utom tänderna med andra ord, fast dom är han blåst på för alltid.

Eftersom han är till åren kommen känns det lite oroligt när han blir så ynklig men denna gång verkar han repa sig bra iaf :-)

På cykelfronten klämde jag ett nytt rekord på mina tior i veckan och fick till en ökning med 5,2% (ca :-) ) sedan i höstas.  Men den sista tian gjorde att jag var tvungen att ansöka om skuldsanering för det var ingen behaglig resa. Men den satt skitfint och är ett steg i rätt riktning inför sommarens bravader på mina fujisar.

Att vintercykling kunde vara så kul

Cyklisten i mig hade en tung stund i fredags när jag tvingades inse att kroppen hade fått för mycket träningsstryk och bara vägrade att svara. Hur mycket jag än försökte trycka på med skateskidorna gick det inte att få upp pulsen till en anständig nivå. Avbröt, deppade och tog ordentlig vila hela helgen med ryggläge, film, vin och jordnötsringar i orimliga mängder.

Måndag och vilopulsen har iaf närmat sig en rimlig nivå även om den fortfarande är för hög, så vila vore nog det klokaste. Men... Så visade termometern bara 2 grader av den kalla sorten och eftersom jag inte har cyklat utomhus sedan september kunde jag helt enkelt inte låta bli att sticka ut en sväng på lunchen.

Och tänk så kul det var att få sträcka på benen även om det inte var någon värme för kortbyxor och solbrillor så var det tillräckligt varm för att hålla värmen. Som en ko på första grönbetet tänkte jag och hade det inte varit för att jag blivit flintis på gamla dar så är jag säker på att håret skulle ha fladdrat i fartvinden. Som en solig sommardag (nästan).

Efter att ha tvångsvilat över helgen måste jag nog inse att det finns en anledning till att man har veteranklasser. Det kommer en tid när kroppen inte klarar samma intensiva träning som tidigare. Nu hoppas jag bara att jag lyckas lära mig något av detta och lyckas lägga om träningen så att den är mera anpassad till verkligheten.

I väntans tider

Har fortfarande inte fått något besked när min nya linjecykel kommer att landa i Kiruna. Inte för att det brådskar direkt men det är ju kul med nya grejer.

Kanske måste ta och efterlysa pärlan.