Det börjar dra ihop sig

Har som traditionen bjuder en lång viloperiod på hösten men nu börjar sötebrödsdagarna vara till ända. Har försökt smyga igång efter min tvåveckorsförkylning men först idag känner jag mig pigg och kry. Senare i kväll blir det lätta trösklar på trainern och sedan drar morgonträningen i gång på allvar.

Jag tänker mig tävlingspremiär i slutet av april vilket ger i handen 4,5 månader till första tävlingen. Det känns jättenära. På riktigt!

I helgen var jag och Linda på besök i Luleå och jag passade på att prova traktens vägar på crossen. Det blev årets första pass på snö och det kändes ovant och osäkert i halkan. Jag antar att man vänjer sig med det hala underlaget även i år men det var skönt att komma hem till Umeå i går och få cykla på snöfria vägar igen.

Kyla och dubbdäck

Nu verkar kylan vara på gång lite mer kontinuerligt här i Umeå och förhoppningsvis ger febern med sig under helgen så pass att jag tar mig ork att byta till dubbdäck. Förutom att det låter lite mer med dubbade däck så gör det mig inte så mycket att det går tyngre faktiskt. Jag har ju ändå en cykelkärra på släp med mig 90 ggr av 100 så om det går 1 km/h långsammare blir liksom brus på ytan.

Pirac har liksom många äldre herrar, problem med prostatan. Trots att han är kasterrad verkar problemen inte vilja ge med sig och den ena antibiotikakuren efter den andra har avverkats och den senaste verkar ha gett positiva resultat. Till veckan är det dags att lämna nytt urinprov och kanske också göra en ultraljudundersökning av prostatan för att se om förbättringen verkar kvarstå.

Pirac och Emma på riddagis.

 

Hej då! Nu ska vi kolla på lite hästar.

Dvala och umgänge

Som traditionen bjuder går min träningsmotivation i dvala under september och oktober. Mörkt, kallt och blött är inget som lockar när tävlingssäsongen är över.

Samtidigt ger det bra tillfällen till att besöka nära och kära vilket kanske får stå tillbaka något under tävlingssäsongen. Nu har vi haft besök av båda mina systrar och deras familjer under ett par helger. Mycket trevligt och full fart när barnen är med.

Just nu har jag dessutom fångat en förkylning och sitter hemmavid med svullen hals och droppande kran. Lika bra att få det överstökat och förhoppningsvis är den historia om några dagar och då tror jag faktiskt att träningsmotivationen är boostad så att träningen inför 2014 kan komma igång.

Quarqen han jag testa på temporaketen en gång innan den blev parkerad för vinterförvaring. Konstaterade att 53T är för litet och att jag behöver byta till 55T vilket innebär att Quarqen behöver skickas in till tillverkaren för kalibrering. Lite småtrist men det kostar bara frakt och dessutom har jag hela vintern på mig.

Quarqen monterad

Fick min nya Quarq med 177,5 mm vevar förra veckan men det visade sig att det inte var helt enkelt att få allt att passa. Ramen är anpassad för BB86 med 24 mm axel och Quarqen var ett BB30 med 30 mm axel. Krävde för det första ett speciellt vevlager som Rotor har och dessutom fick jag använda 2 st 2,5 mm distanser i stället för en 5 mm distans.

 

Nu är i alla fall Quarqen monterad och vädret på lördag ser lovande ut så då hoppas jag att det kan bli en provtur. Jag har ett litet orosmoment som behöver testas. Avständet mellan yttersta delen av veven är oroväckande nära kedjestagen på båda sidor. Det finns kanske 2-3 mm spelrum och jag hoppas att det räcker så jag slipper börja slipa i kolfiber.

 

 

 

Fjällvandring

Av alla kommentarer från det förra inlägget att döma är det många som är både intresserade och insatta i effektmätare. Det förvånar mig dock att det trots att det finns förhållandevis många leverantörer på marknaden att det fortfarande är så pass höga priser. Fortsättning följer för min egen del eftersom jag har en del att begrunda, besluta och inhandla.

Helgen tillbringades med Linda och Pirac (alias "Peson", "Pedro el Negro", "Prutten", "Skrutten" beroende på tillfälle) i trakterna kring Marsfjället med utgångspunkt från Fatmomakke. Tanken var att vandra ut på fredag och hem på söndag med en mellandag på lördag när vi skulle kunna softa lite. Vädret var dock inte på sitt bästa humör på söndag vilket gjorde att vi valde att gå hem redan på lördag. Då fick vi finväder både ut och hem förutom de sista tio minuterna på hemvägen när regnet gjorde entré. På grund av regnet blev det också säsongens första löpsteg. Dessutom med packning och utförsbacke så ni kan ju bara försöka gissa graden av träningsvärk som jag har i låren just nu.

Under min tid i Kiruna var fjällbesök vanliga, speciellt de första två tre åren. Men sedan dess har det blivit färre besök så detta var en väldigt kärt återbesök i fjällterräng för min del och resan kommer att finnas med i minnet under lång tid. Prutten är 12 år och fortfarande pigg för sin ålder och hade inga problem att hänga med på vandringen men tiden går och kanske var detta hans sista besök i fjällen. Jag hoppas inte att det blir så men i så fall var det ett lyckat och värdigt besök. Han fick spana efter både ripa och ren, äta ordentligt med mat och sova kungligt i tältet.

 

 

Hittat renhorn. Busa? Någon?

 

 

Ta hit!

 

 

Myser!

 

 

Snygg!

 

Motions-mode och effektmätare

Nu har cyklingen övergått från tränings- och tävlings-mode till motions-mode. För mig innebär det att jag cyklar en timme på morgonen på väg till jobbet i den fart som jag för dagen anser vara bekväm. Helgerna har varit cykelbefriade några veckor och om det kommer dom att vara även några veckor till.

Det är oroväckande tilltalande att cykla i bekvämlighetszonen men för att ha motivation som räcker hela vintern är det nödvändigt att tillåta mig att befinna mig där just nu. Närhelst jag önskar och utan något dåligt samvete.

Eftersom jag fått låna ett PT-hjul av kamrat Nilsson i Älvsbyn (tack Per) har jag under mina senaste motionsrundor kunnat roa mig med att blänga på efffektsiffrorna. Jag blir tyvärr mer och mer övertygad om att jag verkligen vill ha en effektmätare. Dock tycker jag inte att det finns någon som passar mina behov och samtidigt har ett överkomligt pris.

- P2M är egentligen min favorit men eftersom jag kör med 177,5 cm vevar (jag vill inte byta till kortare) blir det ett kalas på ca 13 000 kr och det är för mycket. Quarq som bygger på samma princip saknar temperaturkorrigering blir något billigare men fortfarande runt 10 000 kr.

P2M

 

Quarq

 

 

- Stages Power blir billigare och kostar runt 6 500 kr men då mäter den bara på ena vevarmen och jag är inte övertygad om att det är tillräckligt. Är det någon som kan tipsa om ett test när man jämfört denna med andra effektmätare?

Stages Power

 

- PowerTap (PT) är kanske den billigaste men då är den ju fast i hjulet och eftersom jag använder flera hjul så skulle denna lösning bli den absolut dyraste lösningen. Dessutom går den inte att montera in i diskhjulet som jag har när jag kör tempo.

PowerTap 

 

- Sen finns det denna som fortfarande inte finns på markanden vilket begränsar möjligheterna en del: http://www.mynewsdesk.com/se/science_park_halmstad/pressreleases/svensk-effektmaetare-satsar-paa-crowdfunding-897364

Hösten, mörker och vila

Som vanligt när hästen börjar krypa på, avtar min motivation att cykla. Faktiskt så avtar motivationen att faktiskt röra mig över huvudtaget. Märkligt hur sinnelaget kan variera från att under december till mitten av augusti hela tiden försöka hitta i princip så mycket träningstid som kroppen klarar till... Ja, att inte vilja göra någonting alls. Linda vill påskina att det finns ett samban mellan de olika tillstånden och det kanske det gör. Just nu mår jag i alla fall väldigt bra av att ta det lugnt. Titta på film, stirra i taket, sovmorgon, sen brunch på stan på helgen osv.

I eftermiddag laddar jag för Eurosports cykelsändningar och Linda som är förkyld har beställt pannkakor. En lovande kombo :-)