Förra året körde jag Hammarö för första gången och då i seniorklassen och blev rätt förtjust i tävlingen. För det första är arrangemangen förstaklassigt och sedan passar de platta banorna en åttiokilosklump som handen i handsken. Så när jag gjorde tävlingsplaneringen för i år så var förstås tävlingen en självklar kandidat.
I år valde jag att köra i elit, mest för att prova skillnaden med seniorklassen men också för att de övriga i Fuji valde att köra elit. Totalt var vi Tore, Kalle, jag och Fredrik från laget som körde tillsammans.
Eftersom jag blev fyra med endast elva sekunder till segern förra året var jag lite revanschsugen men eftersom jag hade bytt klass hade jag faktiskt inga som helst förväntningar på utfallet. Resultaten är svåra att påverka och väldigt beroende av vilka som är med men prestationsmässigt ville jag köra offensivt på GP och linje. På tempoloppet hade jag satt ribban för godkänt till en snittfart på 45,5 km/h vilket jag lyckades med enligt Garmin. Tycker även att jag lyckades köra offensivt på alla etapper och inte minst på linjeloppet när jag var i en (alldeles för) lång utbrytning på ca 12 mil. Inför prologen kände jag av lite ångest för att plåga mig max under 4 minuter men när jag väl var ur startgrinden åkte liksom hornen upp som vanligt och det var fullt ös.
Det jag minns mest från årets upplaga var hur jobbig utbrytningen blev innan jag till slut nådde målet. När vi blev ikappkörda av fyramanagruppen med bl.a. Ahlstrand och Södergrann blev det några utbrytningsförsök som jag fick bita i till max för att hänga på. Till slut delades vår grupp med 8-9 man upp och tre stycken kom iväg med Ahlstrand (förstås) i täten när det var ca 5 km kvar till mål. Utbrytningen häll ända in i mål och jag kämpade för att hänga med den andra gruppen för att förbättra min fjärdeplats i totalen till en pallplats. När det var 2-3 km kvar tog tyvärr dagens långa utbrytning ut sin rätt och jag orkade helt enkelt inte hänga kvar utan släppte och fick cykla sista biten till målet i ensamt majestät.
Väl i mål var jag helt slut och när man ropade mitt namn i högtalarna inför prisutdelningen så tänkte jag direkt att det kommer jag inte att orka. Men efter att Kalle mulat i mig ett bar vetebullar så tog jag mig ner från sätet i lagbussen till cykeln utanför dörren, rullade 40 meter till prisutdelningen och fick klart för mig att jag klarat tredjeplatsen i sammandraget och det kändes ju förstås låååångt över förväntan. Men med några tillfälligheter och en envis gubbe så gick det vägen i år.
I stridens hetta snärtade jag också till Rasmus Mikiver, CK Hymer, över armen när jag tyckte att han förstörde samarbetet i vår grupp. Eftersom CK Hymer hade tröjan genom Södergrann var förstås Mikiver inte så intresserad av att hjälpa till med körningen eftersom Södergrann var kvar i huvudklungan. Så när han försökte rubba vårt samarbete samtidigt som han legat på rulle i ca 10 mil när vi andra fyra slet som vargar så tappade jag humöret och det vill jag be om ursäkt för.
Bilresan hem till Umeå var ju lång och tråkig som vanligt men Kalle var tapper bakom ratten och stod hela distansen ut så att vi kunde rulla in vid tvåtiden på natten. Nu väntar några dagars vila i hopp om att min trötta kropp inte ska förkyla sig innan jag tar en veckas lugn träning. När den väl kommer igång igen kommer fokus att ligga på tempo-SM vid midsommar.
måndag 29 april 2013
Repotage
ÖP uppmärksammade helgens cykeltävlingar på Hammarö i ett repotage i dagens tidning. Se hela inlägget
lördag 27 april 2013
Resultat tempot
Plc Nr Namn Förening Tid Diff Etapplac.
1 15 SÖDERGRANN Jakob CK Hymer 25:57 1 1
2 38 NYGREN Mats Frösö IF 26:28 0:31 4 2
3 44 AHLSTRAND Jonas Ramnäs CK 26:38 0:41 2 3
4 50 LUNDVALL Daniel Södertälje CK 26:43 0:46 2 4
5 57 ARVIDSSON Staffan Upsala CK 26:51 0:54 5 5
6 58 BARTOLOMÉ David Upsala CK 27:08 1:11 11 6
7 16 ÅSTRÖM Olof CK Master 27:19 1:22 8 7
8 49 LINDER Marcus Södertälje CK 27:24 1:27 6 8
9 3 THOLIN Edvin CK Bure 27:33 1:36 8 9
10 45 BÄCKER Pär Skruvstads Idrottsklubb 27:38 1:41 12 12
fredag 26 april 2013
Prologen Hammarö
Tidigare i kväll gick prologen på Hammarö 3-dagars av stapeln. Kallt väder men men mestadels sol som såg till att det blev lite varmare. Som vanligt kändes det extra nervöst för att det var årets tävlingspremiär. Hur är egentligen formen? Hur kommer det att kännas? Klarar jag kurvorna och så vidare.
Prologen var förstås bara 3 km och tog ca 4 minuter så någon stor värdemätare skulle jag inte kalla det. Den kommer i morgondagens tempolopp på 17 km.
Hade förberett mig med en ganska bra uppvärmning vilket också behövdes för att få upp värmen rent allmänt. På grund av tävlingsnerverna så blev det som vanligt stressigt in i det sista fram till starten kl. 19:37 trots att jag trodde jag både gott om tid och reservtid. Ingen panik men tillräckligt tight för att hinna stressa upp mig lite extra.
På fyra minuter finns det inte så mycket att spara på men det betyder inte att det går att köra för fulla muggar direkt från start. Lite sans måste det finnas första två minuterna men sedan är det dags att börja kräma ur det benen har att erbjuda för stunden. Sen gäller det till sist att gräva längst ner i fickorna sista 300 meterna för att kapa sista sekunden. För när det är fyra minuters körning blir det små tidsavstånd och det finns inte tid att bjuda medtävlarna på någon onödig sekund.
Tyckte faktiskt att jag lyckades med min strategi hela vägen. Till min hjälp hade jag tiden från förra året i minnet så att jag kunde hålla koll på den. Det blev också en bättre tid än förra året och jag gick in på 3:59 vilket räckte till en 4:e plats i elitklassen. 3 sekunder efter snabbaste man.
I morgon är det först tempolopp och senare på kvällen blir det GP-lopp på Hammarö. Godnatt!
söndag 21 april 2013
Årets första race
Idag var det Mallorca Classic (http://vueltamallorca.com/mallorca-classic-en/) som är ett motionslopp där en av två grupper startar på Palma Beach. Den andra startar i Muro och båda grupperna körs med pace första sträckan fram till Inca där det är nystart med fri fart. Först upp till Lluc och sedan vidare upp till Piggen. Därefter sista berget uppför Soller innan avslutningen via Santa Maria och La Cabarnete.
Efter starten i Inca blev det som väntat full fart från start och den 700 man stora klungan blev till ett låååångt snöre. In i Selva där första stigningen börjar kommer vi i 300 knyck med bredställ men lutningen på stigningen gör att farten avtar direkt. Jag ser att täten försvinner iväg framför mig men försöker ta det lugnt och köra i min fart som jag tror att jag klarar alla stigningarna i. Efter ca 500 höjdmeter planer det ut några km vilket gör att jag och några andra medtävlare kommer ikapp täten som är ca 40 cyklister. Vi följs åt uppför Piggen men i utförskörningen vill jag inte pressa min ovana uförstteknik och blir distanserad från täten igen. På väg ner har en av de tusentals motorcyklister som alltid kör genom bergen på helgerna krockat med en av tätcyklisterna som ligger hopkurad på vägen vilket gör min nerfärd om möjligt ännu mer beskedlig.
Nere i Soller är jag efter igen men kommer ikapp i motlutet upp till Sollertunneln där stigningen startar. Direkt från starten av stigningen drar en ganska stor grupp upp farten i en hastighet som det inte ens finns en teoretisk möjlighet för mig att följa med i utan jag tuffar på i min egen fart utan att det är plågsamt. Utförskörningen utför Soller går ganska sakta eftersom det är tät mellan kurvorna. Sista biten från passet in till mål via Santa Maria går i bra fart och in på upploppet på Palma Beach är vi en klunga på 10 till 15 personer som jag vinner klungspurten i. Det ryktas att någon sett mitt namn på en 13:e plats men det är obekräftade uppgifter men jag tror att det är ganska rimligt.
Även Per Nilsson och Henrik Blom från Team Norrbotten körde dagens race men några resultat för dom har jag inte just nu. Dock verkade båda riktigt nöjda.
Morgondagen är tänkt att vara sista cykeldagen på Mallis för denna gång men vädergudarna verkar bjuda på blöta så jag kanske tar en vilodag.
Efter starten i Inca blev det som väntat full fart från start och den 700 man stora klungan blev till ett låååångt snöre. In i Selva där första stigningen börjar kommer vi i 300 knyck med bredställ men lutningen på stigningen gör att farten avtar direkt. Jag ser att täten försvinner iväg framför mig men försöker ta det lugnt och köra i min fart som jag tror att jag klarar alla stigningarna i. Efter ca 500 höjdmeter planer det ut några km vilket gör att jag och några andra medtävlare kommer ikapp täten som är ca 40 cyklister. Vi följs åt uppför Piggen men i utförskörningen vill jag inte pressa min ovana uförstteknik och blir distanserad från täten igen. På väg ner har en av de tusentals motorcyklister som alltid kör genom bergen på helgerna krockat med en av tätcyklisterna som ligger hopkurad på vägen vilket gör min nerfärd om möjligt ännu mer beskedlig.
Nere i Soller är jag efter igen men kommer ikapp i motlutet upp till Sollertunneln där stigningen startar. Direkt från starten av stigningen drar en ganska stor grupp upp farten i en hastighet som det inte ens finns en teoretisk möjlighet för mig att följa med i utan jag tuffar på i min egen fart utan att det är plågsamt. Utförskörningen utför Soller går ganska sakta eftersom det är tät mellan kurvorna. Sista biten från passet in till mål via Santa Maria går i bra fart och in på upploppet på Palma Beach är vi en klunga på 10 till 15 personer som jag vinner klungspurten i. Det ryktas att någon sett mitt namn på en 13:e plats men det är obekräftade uppgifter men jag tror att det är ganska rimligt.
Även Per Nilsson och Henrik Blom från Team Norrbotten körde dagens race men några resultat för dom har jag inte just nu. Dock verkade båda riktigt nöjda.
Morgondagen är tänkt att vara sista cykeldagen på Mallis för denna gång men vädergudarna verkar bjuda på blöta så jag kanske tar en vilodag.
tisdag 16 april 2013
I bland
I slutet på söndagens runda var det någon som föreslog att
vi skulle prova en ny väg sista biten in till hotellet eftersom den vanligen
blir samma rutt varje dag. Ombyte förnöjer som det heter. En rutt lades in på
Garmins GPS och sedan följde i hopp om lyckad resa.
Till en början verkade allt bra men ganska snart förändrades
omgivningen till något märkligt med en miljö som närmast liknade en spökstad.
Vägen blev smal och krokig och slutade till sist vid ett galler med skylten
Coto Privado. Eftersom det var ganska mycket uppför i ca 5 km tillbaks till
huvudstråket och samtidigt många trötta ben så var det ett mindre önskvärt
alternativ att vända om. Vi lyckades till slut faktiskt hitta den som ägde
marken som gick med på att öppna en grind som skiljde oss från en fortsatt
resa. Tyvärr övergick underlaget till grov grusväg. Vägen slingrade sig sedan
vidare förbi en åker och förbi en golfbana. Väl ute på asfalterad väg slutade
lyckan efter ca 400 meter i ett nytt stängsel men denna gång fanns ingen
fortsättning på vägen. Inte ens grusväg utan helt enkelt en äng.
Några av oss valde att satsa på motorvägen i ett par hundra
meter medan andra valde apostlahästarna med cykeln på axeln över ängen,
tillsammans med de övriga hästarna.
Till slut kom vi i alla fall hem till hotellet och den
efterlängtade middagen. Helt överens om att vi tar den vanliga vägen nästa
gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)