På morgonrundan i morse kändes benen riktigt sega och när jag väl kom på jobbet var jag också lite snurrig i huvudet. Planen är att köra 20 km tempo på tid med Gimonäs Ck i kväll men som det känns nu får det kanske bli träning utan klocka. Känslan får avgöra.
måndag 27 maj 2013
Helgens träning
Rent allmänt har jag rätt kort tålamod. Jag skulle inte säga att det är dåligt eftersom det ibland är bra med kort tålamod eller rent av frånvaro av tålamod. Kort är det hur som helst rätt ofta. För cyklingens skull innebär det bland annat att jag sällan kör långa träningspass. Antal träningspass över 2,5 timmar är i huvudsak de jag får till på Mallis. På svensk mark är antalet förmodligen lätta att räkna på fingrarna. Jag delar hellre upp träning i två pass vilket jag ibland gör på vardagarna när jag först cyklar på morgonen och sedan kanske kör ett intervallpass på kvällen. I lördag körde jag först ett VO2-max pass på trainern och senare på kvällen blev det drygt en timme på temporaketen i kvällssolen. Söndagen bestod helt av utomhuscykling i solskenet, vilekt börjar bli en trevlig vana nu. Förmiddagen användes till en timmes tröskelpass på tempocykeln i rätt hård blåst. Trött blev jag dessutom. På eftermiddagen fick det bli ett lugnt pass i två timmar.
fredag 24 maj 2013
Det här med vila
Är inte så enkelt och speciellt inte nu när SM närmar sig med stormsteg och formen är borta med vinden eller nåt i den stilen. Med tanke på att jag just lämnat en förkylning bakom mig vågar jag inte riktigt chansa och slarva med vilan. Men i morgon, då jäv....
Tänkte prova ett nytt upplägg på intervaller som jag inte kört tidigare. 30 s strax över tröskel och 30 s strax under tröskel. Upprepa 15 ggr i två block. Provade det på temporaketen utomhus (jo, det går Tom) men eftersom jag saknar effektmätare får det bli en blandning mellan puls och känsla som styr intensiteten. Fick till ett bra första block med 15 st intervaller när jag körde över en broskarv, fick genomslag och spräckte min Stinger-9 bak. Suuuuuuuuuurt!
Nu har jag lagt in programmet i trainern (Tacx Fortius) och tänkte prova upplägget med lite mer styrd på effekt. Jag tycker att jag får svårare och svårare att få upp pulsen ju äldre jag blir, så akta er för det. Bytte också ut ett cykelpass i veckan mot ett rullskidpass faktiskt. För några år sedan var jag inne i en Vasaloppssatsning och försökte mig på rullskidor. Men efter att ha kraschat flera ggr och slagit mig så åkte dom längst in i förrådet. Men i onsdags åkte dom fram igen när jag fick för mig att köra ett pass på 2 timmar. Insåg rätt snart (komiskt) att jag inte var så tränad i överkroppen och armarna kroknade direkt. Återstod att åka mer med benen men eftersom ryggen var fylld med mjölksyra så var dom inte till någon användbar nytta heller. Efter 1:40 gav jag upp och det blir knappas någon fler nypremiärer. Någon som vill köpa dom kanske? Har ett svagt minne av en annons på Blocket för några år sedan där det stod nåt i stil med "Rullskidor säljes. Hade sålt stavarna också om dom inte hade varit lindade runt en tall i Mora". Så illa är det inte för mig (ännu) men skulle hellre haft ett par skateskidor i stället för dom klassiska som jag har nu.
Tänkte prova ett nytt upplägg på intervaller som jag inte kört tidigare. 30 s strax över tröskel och 30 s strax under tröskel. Upprepa 15 ggr i två block. Provade det på temporaketen utomhus (jo, det går Tom) men eftersom jag saknar effektmätare får det bli en blandning mellan puls och känsla som styr intensiteten. Fick till ett bra första block med 15 st intervaller när jag körde över en broskarv, fick genomslag och spräckte min Stinger-9 bak. Suuuuuuuuuurt!
Nu har jag lagt in programmet i trainern (Tacx Fortius) och tänkte prova upplägget med lite mer styrd på effekt. Jag tycker att jag får svårare och svårare att få upp pulsen ju äldre jag blir, så akta er för det. Bytte också ut ett cykelpass i veckan mot ett rullskidpass faktiskt. För några år sedan var jag inne i en Vasaloppssatsning och försökte mig på rullskidor. Men efter att ha kraschat flera ggr och slagit mig så åkte dom längst in i förrådet. Men i onsdags åkte dom fram igen när jag fick för mig att köra ett pass på 2 timmar. Insåg rätt snart (komiskt) att jag inte var så tränad i överkroppen och armarna kroknade direkt. Återstod att åka mer med benen men eftersom ryggen var fylld med mjölksyra så var dom inte till någon användbar nytta heller. Efter 1:40 gav jag upp och det blir knappas någon fler nypremiärer. Någon som vill köpa dom kanske? Har ett svagt minne av en annons på Blocket för några år sedan där det stod nåt i stil med "Rullskidor säljes. Hade sålt stavarna också om dom inte hade varit lindade runt en tall i Mora". Så illa är det inte för mig (ännu) men skulle hellre haft ett par skateskidor i stället för dom klassiska som jag har nu.
tisdag 21 maj 2013
Post förkylning
Nu verkar det som att jag befinner mig i post förkylning (peppar, peppar). I söndags kände jag mig frisk för första gången sedan Hammarö för tre veckor sedan. Har cyklat lite då och då under denna period men inget som kommer att hamna i träningsdagboken. I går var det dags för Gimonäs träningstempo vilket var det första för mig i år. Jag är osäker på sträckan men tiden ligger kring halvtimmen. Tänkte att jag inte skulle köra livet ur mig och startade av den anledningen rätt förnuftigt men märkte direkt att trots att jag tog i lite så slog pulsen i det närmaste i taket. Efter ett tag började jag dessutom att blöda näsblod rätt ordentligt och det slutade inte förrän jag kom i mål och tempokostymen blev onödigt nerblodad. Jag vet inte vilken snittfart jag fick till men det var nog långt från någon rekordfart. Skippade eftersnacket med övriga cyklister och tog i stället närmaste vägen hem till duschen. Lite skillnad från rekordformen i Hammarö för tre veckor sedan.
Förkylningen och förändringen av formen har gjort mig lite stressad eftersom det bara återstår 3 veckor innan resan ner till Åstorp och SM. Kommer att lägga fokus på träning med tempocykeln och högintensiva pass. Ofta hör jag hur proffsåkarna inte verkar träna på tempocykeln utan dammar av den inför SM eller något stundande etapplopp. För mig som är plus 40 så är det inte självklart att sitta i tempoposition. Framförallt inte halv sju på morgonen när jag var ute på morgonpasset före jobbet i går. SM-tempot på fem mil i den ställningen kändes helt plötsligt väldigt främmande.
Ett tips till nästa grillning är Santa Maria - Chili.
Förkylningen och förändringen av formen har gjort mig lite stressad eftersom det bara återstår 3 veckor innan resan ner till Åstorp och SM. Kommer att lägga fokus på träning med tempocykeln och högintensiva pass. Ofta hör jag hur proffsåkarna inte verkar träna på tempocykeln utan dammar av den inför SM eller något stundande etapplopp. För mig som är plus 40 så är det inte självklart att sitta i tempoposition. Framförallt inte halv sju på morgonen när jag var ute på morgonpasset före jobbet i går. SM-tempot på fem mil i den ställningen kändes helt plötsligt väldigt främmande.
Ett tips till nästa grillning är Santa Maria - Chili.
torsdag 16 maj 2013
Husvagnspremiär
Till helgen verkar värmen komma smygande även till dessa breddgrader så vi planerar att lufta husvagnen för första gången för året. Förhoppningsvis kommer kroppen att vilja träna också men förkylningen verkar inte vilja släppa taget.
Pirac har fyllt 12 år i veckan och det har vi firat med grisöra och tuggben som traditionen bjuder. Även husse smakade av kakorna och tog kanske en eller två för många för sitt eget bästa men, men. Vi har inte kalas så ofta hemmavid.
Pirac har fyllt 12 år i veckan och det har vi firat med grisöra och tuggben som traditionen bjuder. Även husse smakade av kakorna och tog kanske en eller två för många för sitt eget bästa men, men. Vi har inte kalas så ofta hemmavid.
tisdag 14 maj 2013
Fortfarande ingen hård träning
Först var det en förkylning som satte käppar i hjulen för hård träning och nu är det en tandoperation som gör att träningen får stå på paus. Å ena sidan frustrerande att inte kunna träna hårt enligt planen. Å andra sidan brukar det sätta ordentlig sprutt på motivationen.
Mattias Reck har intervjuats angående årets SM-tävlingar i Åstorp och han konstaterar att linjeloppet kommer att bli utslagsgivande. Efter att ha tittat på banprofilen och konstarerat att det är drygt 22 mil som skall avverkas så tvivlar jag inte alls på hans slutsats. Det kommer att bli hårt. Se intervjun och SM-banorna här: http://astorp2013.se/?p=255
Mattias Reck har intervjuats angående årets SM-tävlingar i Åstorp och han konstaterar att linjeloppet kommer att bli utslagsgivande. Efter att ha tittat på banprofilen och konstarerat att det är drygt 22 mil som skall avverkas så tvivlar jag inte alls på hans slutsats. Det kommer att bli hårt. Se intervjun och SM-banorna här: http://astorp2013.se/?p=255
måndag 6 maj 2013
Ofrivillig vila
Planen var att vila ordentligt efter urladdningen som jag gjorde på Hammarö men tanken var egentligen att få vila och vara frisk. Nu blev det i stället vila och en förkylning inklusive ett par dagars sängliggande. Allt går inte som man planerat men i morse kunde jag i alla fall cykla till jobbet och förhoppningsvis kommer kroppen att vara i träningsbart skick till på torsdag när ledigheten faller in (igen). Fram till dess får det bli lugnt och fint. Lyckades faktiskt att krocka med en bil under min cykeltur på väg till jobbet i morse.
Alltså, Umeå och dess cykelbanor skulle jag kunna skriva löpmeter om vilket jag inte har intresse av att lägga tid på men en bilist som tog sikte på anslutande genomfartsled glömde bort att det först fanns en cykelbanan som skulle korsas först. Och där kom jag cyklandes i sakta mak, med min cykelkärra på släp så hastigheten var uppskattningsvis makliga och beskedliga 15 km/h. Och tur var det för nu fick varken jag, bilen eller cykeln några skador (vad jag upptäckt ännu iaf). Fästet till cykelkärran fick sig dock en smäll så kärran är förbrukad. Tyvärr såg jag inte det förrän bilisten hade åkt vidare så kostnaden för en ny vagn för jag stå för själv.
Girot har börjat men inte riktigt kommit så långt att det byggts upp någon stämning tycker jag. För mig är Wiggins en solklar segrare och övriga tror jag faktiskt kommer mer eller mindre att vara statister till hans segertåg. Blir spännande att se hur Fredrik klarar sig i bergen. Jag antar att ju starkare Nibali kör, desto tydligare kommer Fredriks roll att stötta honom att bli. En Nibali ur form kanske kan ge Fredrik lite friare tyglar.
Undrar också hur det går för vår utomhuscyklare Wieselblad som enligt sin blogg är på träningsläger denna vecka. Bara en sån sak som friskluft under flera dagar borde göra honom 20% starkare. Lägg därtill träningseffekten så förstår ni att det bådar gott för SM-formen.
Alltså, Umeå och dess cykelbanor skulle jag kunna skriva löpmeter om vilket jag inte har intresse av att lägga tid på men en bilist som tog sikte på anslutande genomfartsled glömde bort att det först fanns en cykelbanan som skulle korsas först. Och där kom jag cyklandes i sakta mak, med min cykelkärra på släp så hastigheten var uppskattningsvis makliga och beskedliga 15 km/h. Och tur var det för nu fick varken jag, bilen eller cykeln några skador (vad jag upptäckt ännu iaf). Fästet till cykelkärran fick sig dock en smäll så kärran är förbrukad. Tyvärr såg jag inte det förrän bilisten hade åkt vidare så kostnaden för en ny vagn för jag stå för själv.
Girot har börjat men inte riktigt kommit så långt att det byggts upp någon stämning tycker jag. För mig är Wiggins en solklar segrare och övriga tror jag faktiskt kommer mer eller mindre att vara statister till hans segertåg. Blir spännande att se hur Fredrik klarar sig i bergen. Jag antar att ju starkare Nibali kör, desto tydligare kommer Fredriks roll att stötta honom att bli. En Nibali ur form kanske kan ge Fredrik lite friare tyglar.
Undrar också hur det går för vår utomhuscyklare Wieselblad som enligt sin blogg är på träningsläger denna vecka. Bara en sån sak som friskluft under flera dagar borde göra honom 20% starkare. Lägg därtill träningseffekten så förstår ni att det bådar gott för SM-formen.
måndag 29 april 2013
Hammrö 2013
Förra året körde jag Hammarö för första gången och då i seniorklassen och blev rätt förtjust i tävlingen. För det första är arrangemangen förstaklassigt och sedan passar de platta banorna en åttiokilosklump som handen i handsken. Så när jag gjorde tävlingsplaneringen för i år så var förstås tävlingen en självklar kandidat.
I år valde jag att köra i elit, mest för att prova skillnaden med seniorklassen men också för att de övriga i Fuji valde att köra elit. Totalt var vi Tore, Kalle, jag och Fredrik från laget som körde tillsammans.
Eftersom jag blev fyra med endast elva sekunder till segern förra året var jag lite revanschsugen men eftersom jag hade bytt klass hade jag faktiskt inga som helst förväntningar på utfallet. Resultaten är svåra att påverka och väldigt beroende av vilka som är med men prestationsmässigt ville jag köra offensivt på GP och linje. På tempoloppet hade jag satt ribban för godkänt till en snittfart på 45,5 km/h vilket jag lyckades med enligt Garmin. Tycker även att jag lyckades köra offensivt på alla etapper och inte minst på linjeloppet när jag var i en (alldeles för) lång utbrytning på ca 12 mil. Inför prologen kände jag av lite ångest för att plåga mig max under 4 minuter men när jag väl var ur startgrinden åkte liksom hornen upp som vanligt och det var fullt ös.
Det jag minns mest från årets upplaga var hur jobbig utbrytningen blev innan jag till slut nådde målet. När vi blev ikappkörda av fyramanagruppen med bl.a. Ahlstrand och Södergrann blev det några utbrytningsförsök som jag fick bita i till max för att hänga på. Till slut delades vår grupp med 8-9 man upp och tre stycken kom iväg med Ahlstrand (förstås) i täten när det var ca 5 km kvar till mål. Utbrytningen häll ända in i mål och jag kämpade för att hänga med den andra gruppen för att förbättra min fjärdeplats i totalen till en pallplats. När det var 2-3 km kvar tog tyvärr dagens långa utbrytning ut sin rätt och jag orkade helt enkelt inte hänga kvar utan släppte och fick cykla sista biten till målet i ensamt majestät.
Väl i mål var jag helt slut och när man ropade mitt namn i högtalarna inför prisutdelningen så tänkte jag direkt att det kommer jag inte att orka. Men efter att Kalle mulat i mig ett bar vetebullar så tog jag mig ner från sätet i lagbussen till cykeln utanför dörren, rullade 40 meter till prisutdelningen och fick klart för mig att jag klarat tredjeplatsen i sammandraget och det kändes ju förstås låååångt över förväntan. Men med några tillfälligheter och en envis gubbe så gick det vägen i år.
I stridens hetta snärtade jag också till Rasmus Mikiver, CK Hymer, över armen när jag tyckte att han förstörde samarbetet i vår grupp. Eftersom CK Hymer hade tröjan genom Södergrann var förstås Mikiver inte så intresserad av att hjälpa till med körningen eftersom Södergrann var kvar i huvudklungan. Så när han försökte rubba vårt samarbete samtidigt som han legat på rulle i ca 10 mil när vi andra fyra slet som vargar så tappade jag humöret och det vill jag be om ursäkt för.
Bilresan hem till Umeå var ju lång och tråkig som vanligt men Kalle var tapper bakom ratten och stod hela distansen ut så att vi kunde rulla in vid tvåtiden på natten. Nu väntar några dagars vila i hopp om att min trötta kropp inte ska förkyla sig innan jag tar en veckas lugn träning. När den väl kommer igång igen kommer fokus att ligga på tempo-SM vid midsommar.
I år valde jag att köra i elit, mest för att prova skillnaden med seniorklassen men också för att de övriga i Fuji valde att köra elit. Totalt var vi Tore, Kalle, jag och Fredrik från laget som körde tillsammans.
Eftersom jag blev fyra med endast elva sekunder till segern förra året var jag lite revanschsugen men eftersom jag hade bytt klass hade jag faktiskt inga som helst förväntningar på utfallet. Resultaten är svåra att påverka och väldigt beroende av vilka som är med men prestationsmässigt ville jag köra offensivt på GP och linje. På tempoloppet hade jag satt ribban för godkänt till en snittfart på 45,5 km/h vilket jag lyckades med enligt Garmin. Tycker även att jag lyckades köra offensivt på alla etapper och inte minst på linjeloppet när jag var i en (alldeles för) lång utbrytning på ca 12 mil. Inför prologen kände jag av lite ångest för att plåga mig max under 4 minuter men när jag väl var ur startgrinden åkte liksom hornen upp som vanligt och det var fullt ös.
Det jag minns mest från årets upplaga var hur jobbig utbrytningen blev innan jag till slut nådde målet. När vi blev ikappkörda av fyramanagruppen med bl.a. Ahlstrand och Södergrann blev det några utbrytningsförsök som jag fick bita i till max för att hänga på. Till slut delades vår grupp med 8-9 man upp och tre stycken kom iväg med Ahlstrand (förstås) i täten när det var ca 5 km kvar till mål. Utbrytningen häll ända in i mål och jag kämpade för att hänga med den andra gruppen för att förbättra min fjärdeplats i totalen till en pallplats. När det var 2-3 km kvar tog tyvärr dagens långa utbrytning ut sin rätt och jag orkade helt enkelt inte hänga kvar utan släppte och fick cykla sista biten till målet i ensamt majestät.
Väl i mål var jag helt slut och när man ropade mitt namn i högtalarna inför prisutdelningen så tänkte jag direkt att det kommer jag inte att orka. Men efter att Kalle mulat i mig ett bar vetebullar så tog jag mig ner från sätet i lagbussen till cykeln utanför dörren, rullade 40 meter till prisutdelningen och fick klart för mig att jag klarat tredjeplatsen i sammandraget och det kändes ju förstås låååångt över förväntan. Men med några tillfälligheter och en envis gubbe så gick det vägen i år.
I stridens hetta snärtade jag också till Rasmus Mikiver, CK Hymer, över armen när jag tyckte att han förstörde samarbetet i vår grupp. Eftersom CK Hymer hade tröjan genom Södergrann var förstås Mikiver inte så intresserad av att hjälpa till med körningen eftersom Södergrann var kvar i huvudklungan. Så när han försökte rubba vårt samarbete samtidigt som han legat på rulle i ca 10 mil när vi andra fyra slet som vargar så tappade jag humöret och det vill jag be om ursäkt för.
Bilresan hem till Umeå var ju lång och tråkig som vanligt men Kalle var tapper bakom ratten och stod hela distansen ut så att vi kunde rulla in vid tvåtiden på natten. Nu väntar några dagars vila i hopp om att min trötta kropp inte ska förkyla sig innan jag tar en veckas lugn träning. När den väl kommer igång igen kommer fokus att ligga på tempo-SM vid midsommar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)