Bilister och cyklister

Verkar vara ett ämne som upprör och berör de flesta och dessutom verkar frågan vara polär. Antingen betraktar man fenomenet som cyklist eller som bilist. Sällan som både och, vilket jag tror väldigt många faktiskt är. Ibland cyklar vi och ibland tar vi bilen.

På morgonens runda hakade jag på cykelkärran för att det var enklare och dra den med ombytesväskan i än att ha väskan på ryggen. Dessutom vet jag sedan tidigare att trafikanterna intar ett mer ödmjuk förhållningssätt till mig som cyklist när jag har en cykelkärra på cykeln. Min teori är att de flesta tror att det är  ett barn i kärran, eller i alla fall antar att det kan vara ett barn i kärran och därför betraktar mig som en värdigare utrymmesparasit på DERAS vägbana. 

Jag är inte övertygad om att cyklister inte alltid är utan skuld till saker som inträffar men något som jag är helt övertygad om är att om en generation eller två kommer bilarnas plats i tätorter att vara långt från lika självklara som de är idag. Någonstans efter tidsaxeln kommer cyklisterna att stå längst upp på dagordningen när infrastrukturen i tätorten skall byggas eller byggas om. Det är cyklarnas framkomlighet som kommer att prioriteras och förmodligen även bussar (eller någon form av publikt transportmedel) medan bilarnas infrastruktur kommer att hamna längre ner på dagordningen. Det är jag helt säker på!

Läs även detta läsvärda inlägg på Expressen: http://m.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/cyklisterna-ar-ju-trafikens-hjaltar/